Sankt bernhardshunden Theo möter med en handduk i munnen.
Hans varma andedräkt blir förvandlas till en dimma i dörröppningen när termometern visar -18 grader.
Theo är glad över att få besök.
Men desto gladare var han när familjemedlemmen Frida Aili anlände hem i söndags på snabbvisit.
Hon stannar till torsdag.
Då tar Norrköping Dolphins emot turkiska Adana Botas i första av två möten i åttondelsfinalen i Eurocup.
Aili kan inte vara med – men hon vill inte missa hemmamötet.
För en månad sedan upptäcktes en stressfraktur – och nu är det en kamp mot klockan.
– Jag röntgade foten förra veckan och då hade det inte läkt så mycket. Norrköping har räknat bort mig till de här två kommande Eurocup-matcherna, säger hon.
Vad var det som hände?
– Det kom i början på december under Eurocup-match. Jag tränade knappt något innan de två sista Eurocup-matcherna före jul och missade sedan tre damligamatcher innan läkarna kom fram till att det var en stressfraktur.
Vad har du fått för besked?
– Det är väldigt individuellt. Läkarna vågar inte riktigt säga något. En vanlig fraktur brukar vara sex–åtta veckor. Nu har jag vilat drygt en månad. Jag hoppas att det bara är några veckor kvar.
För tillfället är det cykling, simning och styrketräning som gäller. Men Frida Aili får inte belasta den skadade foten.
Hon stormtrivs i alla fall i sin nya miljö – trots skadan.
Efter basket-EM i somras väntade hon på ett utlandskontrakt.
Det slutade med spel i förra säsongens damligamästare Norrköping Dolphins.
– Jag trivs grymt bra. Staden i sig är jättefin och boendet är bra, säger Frida Aili och fortsätter:
– Laget är grymt bra. Jag är så imponerad över arbetsmoralen i gruppen. Alla är så otroligt motiverade och tränar hårt. Jag känner hela tiden att jag vill ge allt. Man höjs av varandra.
Kan du ge något exempel på hur det syns på träningarna?
– "Carro" (Sigefelt) jobbar nästan heltid som läkare, men kommer alltid ikapp oss andra. Det är ett stående skämt att hon kommer sent och skickar ett sms till Lasse (Johansson, coach och förbundskapten). Hon hoppar in och är med i övningarna och efter träningen kan hon vara kvar en–två timmar för att köra intervallerna som vi gjort, eller ta igen styrkan som vi kört.
Har du varit med om något liknande tidigare?
– Faktiskt inte. Det är så genomgående att alla verkligen lägger ned tiden och håller motivationen uppe.
Beror det på Lasse eller gruppen av spelare?
– Så klart mycket på Lasse som skapat den atmosfären.
Vad gör han för att skapa den gruppdynamiken?
– Svårt att sätta fingret på. Det är otroligt disciplinerat och väldigt tydliga ramar.
Känner du dig stressad av stressfrakturen i det läget när alla vill satsa så hårt?
– Ja, det är alltid så med en skada. Jag fick en smäll på revbenen som höll i sig länge i höstas, jag har också känt av mitt tidigare skadade knä (korsbandskada) och fått problem med baksida lår.
– Det är en stress i sig att tappa kondition och form, men samtidigt kan jag inte göra något åt det. Jag får försöka komma ikapp senare.
Tränar ni mer i Norrköping än i Northland?
– Nej, det är bara otroligt högkvalitativt. Lasse är alltid där på morgonträningarna. Ibland kör han ett gäng tidigt som börjar jobba och sedan tar han oss andra som pluggar och kan styra tiderna lite mera.
Vad är Norrköpings filosofi?
– Aggressivt spel. Det är hög frekvens. När vi väl spelar försvar så är det aggressiv press. Förra säsongen pratade alla om att Norrköping var i så bra form och det är samma koncept nu. Det bygger på att kunna hålla i den aggressiviteten en hel match. Nästan alla får chans att spela.
När började du diskutera med Norrköping?
– Vi började prata väldigt sent. Jag ville utomlands. Men när Lasse hörde av sig kändes det som att Eurocup verkligen lockade. Ett jättebra alternativ och en chans att visa upp sig. Jag visste att Norrköpings snabba och aggressiva spel skulle passa mig.
– Den här hösten har varit jättebra. Ibland har det varit en månad till nästa match i damligan men då har vi haft ett tufft schema i Eurocup däremellan.
Vilken är den längsta resan ni gjort i Eurocup?
– Vi åkte till Ryssland och hade 22 restimmar tillbaka. Vi var borta fyra–fem dagar för en match. Vi kom dit tisdagkväll och spelade torsdag. Det har varit jättesvårt att ladda om till damligamatcherna, men det har funkat bra hittills.
I Norrköping har klubben också fixat en trerummare åt Frida Aili. Hon har dock bara inrett två av dem samt köket.
– Jag tänkte först att gud va skönt, men sedan när det kommer till städningen så blev det jobbigt. Jag har ett rum omöblerat. Jag har bara gardiner och luftmadrasser på golvet. Där har mamma och pappa sovit när de hälsat på.
Är det någon pengamässig skillnad från Northland Basket?
– Nej.
När Norrbottens-Kuriren är på besök under tisdagen ledsnar Theo snabbt och lägger sig vid köksbordet.
Frida Aili har datorn framme och håller på att anmäla sig till ett par kurser på distans för vårterminen.
– Jag ska läsa två kurser. En idrottsvetenskap och så ska jag läsa italienska. Jag var så sent ute med att skriva kontrakt i höstas och fokuserade på träning. Men det ska bli skönt att göra något annat också, man behöver det. När jag varit skadad hyfsat mycket har jag varit ganska rastlös också.
Ingen hemlängtan?
– Nej, inte nu. Man förtränger fort hur kallt det egentligen är. Jag har frusit nå fruktansvärt och hittade en gammal vinterjacka, som jag fått av Northland. Men det skulle nog inte vara så populärt om jag hade den på mig. Jag tror inte Lasse skulle bli så glad.