30 elitseriespelare från de utslagna elitserielagen har fått säga sitt.
Och det är ingen tvekan - Jan Sandström är den spelare som konkurrenterna helst unnar en guldmedalj runt halsen.
När undertecknad genomförde den anonyma enkäten var det många som nämnde Sandströms klubbhjärta som en starkt bidragande orsak till valet. Men många sa även att det var en spelare de gärna hade varit lagkamrat med.
"Taskigt läge"
- Det är kul och bra för självförtroendet, säger Sandström som är märkbart smickrad när Kuriren pratar med honom inför den tredje SM-finalen.
- Vi har satt oss i ett lite taskigt läge kanske. Men vi ser fortfarande bara möjligheter och vet att vi kan vända på det här även om historiken säger annat.
Sandström är inne på sin 13:e raka säsong i Luleå och står på 802 elitserie- och slutspelsmatcher.
- Jag har varit här ett tag kan man lugnt säga, säger Sandström.
För att Luleå ska bli det andra laget i SM-historien att vända ett 0-2-läge till finalseger menar Luleås veteranback att man behöver göra mer mål och skapa fler chanser. Bakåt är han inte orolig.
- Vi behöver lite flyt, säger 35-åringen som hoppas kunna bidra.
I slutspelet har hans fruktade handledsskott hittat nätet tre gånger.
- Jag vet inte om man ska kalla det för "fruktat". Jag har haft lite flyt i slutspelet och hoppas kunna få in nån puck i den här finalserien, säger Sandström som däremot håller med om att
skottet har blivit hans signum.
"Mycket träning"
- Det ligger mycket träning bakom mitt handledsskott.
När Jan Sandström var yngre föredrog han slagskott. Men efter träklubbans tid har han förändrat sitt vapen.
- Det var något år när jag inte klarade av att skjuta slagskott med mina dåvarande klubbor som bara gick sönder. Då lärde jag mig skjuta handledare i stället, säger Jan Sandström.