För andra året i rad är det Anna-Lisa Vestin som fått flest röster när Northland Baskets fans röstat på sin favoritspelare under förra säsongen.
– Fick ja? Det var ju oväntat, jag som knappt spelade så mycket, säger hon.
Vestin, som fick begränsat med speltid, gjorde sig känd som en defensiv slitvarg som alltid bjöd publiken på ett leende.
Något hon tror har påverkat fansens val.
– När man har spelat så många år i klubben blir det säkert så att man får fler fans, säger Vestin.
– Jag tror att det har mycket att göra med att jag är glad jämt också, jag hälsar på alla och så där.
Efter säsongen, som slutade i semifinalförlust, valde Anna-Lisa Vestin att ändra sina prioriteringar och har lämnat elitbasketen för att i stället spela fotboll i Hovshaga i division I. Hon har flyttat till Växjö, där pojkvännen Mattias Modig spelar SHL-hockey, och numera nöjer hon sig med att spela basket på divsion II-nivå.
- Jag gör ganska mycket mer poäng än vad jag är van vid, det märks att jag har spelat på en lite annan nivå. Jag har ett annat tempo i kroppen, säger hon.
Vestin snittar kring 20 poäng per match, något hon inte var i närheten av under tiden i Luleå och dominerar i baskettvåan.
– Självklart saknar jag att spela på den nivån, jag tror att jag hade 15 returer, 10 assist och 14 steals eller något sådant här nyss. Det är klart att det är skillnad på kvalitén och det blir inte samma tävling för mig. Men man har mer tid också – så det är både på gott och ont, säger Vestin.
Det kanske är början på något nytt?
– Ja, precis. "Ise" skjuter – japp (skratt).
Vill du spela högre nivå?
– Det beror på var jag hamnar, just nu är det fotboll som gäller och då hinner jag inte spela på någon högre nivå, säger hon.
Anna-Lisa Vestin fick 38 procent av rösterna, då rekordmånga 2.138 personer fick säga sitt.
– Det är alltid kul, det är smickrande – eller så är det bara så att jag känner väldigt många människor (skratt), säger Vestin.
Kände du att du var populär i Northland?
– Ja, det gjorde jag. Varje gång jag gjorde en bra match, fick spela mycket och tog för mig fick jag höra det från väldigt många på läktaren. Det var många funktionärer som kom fram, så på så sätt märkte jag väl det.
Saknar du kontakten med fansen?
– Ja absolut, det gör jag ju. Det var en väldigt lagom mängd, jag vill inte säga att jag blev igenkänd i Luleå (skratt) – men efter matcherna så fick man höra det i alla fall.
Vill du hälsa dem något?
– Jag vill tacka så mycket och tacka för den energin de alltid gett mig då de gett beröm efter matcherna eller hjälp mig upp när jag är deppig.