När Luleå Hockey firar 30 år i högsta serien finns det några guldkorn kvar i föreningen sedan den tiden.
En av dem kan man se i Luleås bås.
Peter ”Greppa” Åström sköter materialet – och det har han gjort i 43 år.
– Det har varit en enorm utveckling från 1971 till nu med alla hallar och arenor. Förutsättningar och träningar. Det är som natt och dag. Vi reste land och rike runt och spelade i ballonger. Piteå och Kramfors hade ballonger, det var inga arenor.
Har du frusit mycket?
– Oh fy fan. Crif (Clemensnäs) borta. De hade inte gjort klart hallen så de hade bara satt upp spikar på väggarna där vi fick hänga upp kläderna. Det var så kallt att vattnet frös i flaskorna.
– Mot Nordingrå spelade vi utematcher när de inte hade lånat hallen i Kramfors. Vi bytte om i deras gympahall, där de hade ställt in 20 stolar i mitten, och klev direkt ut till rinken. Det var en korvmoj mittemellan.
Vad är det som gjort att du blivit kvar sedan 1971?
– Det bara blev så. Framför allt för att det är jäkligt skoj.
Varför blev du materialare?
– Jag räckte inte till, men då sa Wikman (Åke, lagledare) att häng på här i stället. Han och Hilding Lindbäck delade lagledarskapet i IFK Luleå (dåvarande Luleå Hockey), säger ”Greppa” och fortsätter:
– Jag kombinerade juniorlag, B-lag och A-lag. Det blev en jäkla generationsväxling med en storsatsning. Vi hade ett juniorlag som var bra och ville träna utav helvete. Alla som inte ville träna slängdes ut. De slussades in eftersom. 54:orna med Roffe Karlsson och grabbarna hade redan hunnit komma in.
Hur kom du in på hockeyn?
– Det var mycket folk från Bergviken som höll på att spela hockey på Cedern (dåvarande rinken på Östermalm). 55:orna, 56:orna. Vi hängde ihop ett stort gäng med ”Osten”, ”Blomman” och en massa jäkla boys.
När blev det ett yrke att vara materialare?
– Det var blandat heltid, halvtid, deltid fram tills 1991. Då blev det mer och mer. Vi gick från 36, 44, 50 till 55 omgångar. Och träningarna blev tidigare och tidigare på dagarna.
Hela tiden i framkant
– Folk jobbade vid sidan av. Jag jobbade på SJ på kontoret med avlöning och personal fram till 14 på dagarna innan jag drog till hallen.
Vad är de stora förändringarna med tiden?
– Att vi tränar dagtid och tränar helvetes mycket mer. Vi har också tryckt in 20 matcher mer på en månad mindre per säsong. Första åren i elitserien var det bara Izvestija som landslagsturnering under säsongen. Nu har vi fyra landslagsturneringar och varje tar i regel tio dagar.
– När jag började 1971/1972 tränade vi klockan 17 med A-laget och det var 18 matcher i serien.
Hur håller du reda på allt från tröjor, tejp, tvätt och klubbor?
– Jag måste ligga en månad i framkant. Det är en jäkla logistik. Det går inte att komma på att, oj, det där behöver jag i morgon. Vi lagerhåller mycket, men när det börjar sina så lägger jag in en order.
– Det är tre veckors leveranstid på klubbor. Vi kan inte stå med skägget i brevlådan. Varje spelare gör av med cirka 40 klubbor per säsong.
Vad kostar en klubba i dag, räcker 2.000 kronor?
– Nej, det räcker inte. Vi har ett stort avtal med en huvudleverantör som får ganska bra exponering.
Kan spelarna slå sönder tre klubbor under en match?
– Då är det böter. Föreningen köper klubborna och dit går också pengarna. Men spelarna har lärt sig att man gör inte sådant i onödan.
Var kommer smeknamnet ”Greppa” ifrån?
– Det har hängt med sedan högstadietiden och jag vet inte riktigt hur det kom fram. Det var nog i samband med att vi alla höll på med hockey.