Kaféet öppnar lagom till när Johan Harju dyker upp på avtalad tid.
Mobilen ringer - det är många som vill prata och träffa Övertorneåsonen innan flyttlasset går till Gävle.
- Ska jag beställa något åt dig?, frågar jag.
- En kaffe blir bra, svarar 26-åringen.
En dryck han kommer sakna att avnjuta i Luleås omklädningsrum med sina gamla lagkamrater - även om klubbytet till Brynäs känns som en nystart.
- Det kommer bli annorlunda. Från att man var 16 år har Luleå varit mitt lag
i Sverige, säger Harju när han slagit sig ned vid det runda bordet.
Det är tio år sedan han kom till klubben. 2004/2005 fick han för första gången prova på spel i elitserien. Säsongen efter blev Harju mer eller mindre ordinarie i a-laget och 2008/2009 var han och kedjekamraten Linus Omark namnen på hela hockeysveriges läppar efter en succésäsong i grundserien.
Men efter det året har inte 26-åringens hockeyresa gått lika spikrakt uppåt. Den ryska KHL-sejouren i Dynamo Moskva blev inte riktigt vad han hade tänkt sig och i Tampa Bay lyckades inte Harju övertyga tillräckligt för att slå sig in i NHL.
Störst press på sig själv
Trots det kom den storväxte yttern med höga förväntningar på sig som hemvändare i Luleå förra säsongen.
- Jag har alltid haft störst press och krav på mig själv. Det har inte varit något "wow nu väntar stan på att jag ska göra si och så och vara bra" - det kände jag absolut inte.
Kvar från senaste Luleåsejouren fanns bara ett fåtal lirare. Spelsystemet var inte heller detsamma. Och redan tidigt började det lyftas kritiska röster mot Harjus insatser under fjolåret.
I vissa matcher valde till och med tränaren Jonas Rönnqvist att bänka honom.
- Det var väldigt frustrerande och jobbigt att känna att man har så mycket mer att ge. Men det kom som inte, även fast man kände sig bra i kroppen så var matcherna tunga och man kände sig inte så där pigg och alert.
Kunde du acceptera att bli bänkad?
- I slutet av matcherna vill man vara inne både framåt och bakåt när det ska avgöras. Det har jag fått vara annars och jag har väl känt att jag ska vara en av de spelarna som ska kunna avgöra matcherna.
Några "hard feelings" var det dock aldrig mellan Harju och tränarstaben -tvärtom. Jonas Rönnqvist som haft en liknande NHL-sejour som 26-åringen, blev ett bollplank för Harju under säsongen.
- Vi hade flera snack och en bra kemi.
Hur var det annars att ha Jonas Rönnqvist och Thomas Berglund som tränare?
- De körde stenhårt på sitt system som de tror på. Alla behandlas lika och alla gör likadant, iställlet för att någon får särbehandling. De är raka, tuffa och ärliga.
Passade inte in i jagandet
Just det systemet, som går ut på en hård press med tuff skridskoåkning, var något som Harju testat på i Tampa Bay och AHL-laget Norfolk. Men det var ändå mycket nytt att ta in och lära sig.
- Det var lite annorlunda - det kanske inte är min specialitet att åka runt och jaga motståndare hela tiden. Jag har absolut ingenting att skylla på, men i början var det lite svårt och jag åkte runt och tänkte lite mycket.
- Jag är ingen Omark som gillar start och stopp och snurra i hörnet. Det har jag aldrig gjort och är som inte min styrka. Alla har sin roll och det var kanske inte min grej att göra det varje match och varje byte.
Ganska snabbt efter säsongen, som slutade med ett oväntat enkelt uttåg
redan i kvartsfinalen mot AIK, hade Johan Harju bestämt sig för att söka sig vidare i sin hockeykarriär.
I takt med att spelet inte stämde så försvann också en del av glädjen. Något han nu vill hitta tillbaka till i Brynäs.
- Laget gick bra och då är det så mycket enklare att komma till träning och spela matcher. Men sen vill man alltid vara med och bidra och vara den avgörande faktorn. Jag har inte gått och varit sur, men jag har varit frustrerad och gått runt och tänkt "vad gör jag för fel?", "varför känns det så här?", "varför svarar inte kroppen?".
Händer det i sådana lägen att man tänker på att syssla med något annat?
- Jag har aldrig tänkt att "fan idag skulle jag vilja jobba på NCC och laga vägar". Nu trivs jag så bra med det jag gör och att vara nära mina kompisar så mycket. Förra säsongen var en liten glädjedipp när det gick som det gick. Men det viktiga för att bli bättre och vilja utvecklas är glädjen och jag har alltid tyckt att det har varit roligt på jobbet.
När SM-guldvinnarna Brynäs hörde av sig efter säsongen var det inte ett svårt val för Harju. Framförallt lockades han av att klubben tror mycket på honom.
Sedan i fjol spelar en av hans bästa kompisar, Mats Lavander i Gävlelaget. Dessutom följer Sebastian Enterfeldt med från Luleå.
När Lavander återvände till Coop Arena hyllades han av Luleåfans med en banderoll. Men vad som väntar när Brynäs kommer på besök kommande säsong vet inte Harju.
- Jag har alltid älskat fansen här och de har alltid vara jättesnälla och schyssta med mig. Det är en sak jag älskar med Luleå. De har tagit hand om mig, även i år när det gått tungt. Men klart det kommer kännas annorlunda, särskilt första matcherna.
Hur blir det att komma till ett lag som precis har vunnit SM-guld?
- Man kommer vara lite extra jagad - fansen, staden och klubben har samma förväntningar att det ska vara ett lika bra lag i år. Det gäller att alla som var med i fjol är lika fokuserade och laddade och man kan inte mysa och ställa ut skridskorna.
Hur skulle det vara om Luleå vann guld den här säsongen?
- Jag har inte ens tänkt så. De kommer få ett jättebra lag och kommer vara med och slåss om guldet, det är jag medveten om. Om det skulle bli så, unnar jag grabbarna det - men jag hoppas såklart att det inte blir så.
Vi tömmer de sista dropparna av det svarta guldet i våra koppar. Ädlare än så blev det inte för Johan Harju i Luleå.
Inte för den här gången.