Fyra år sedan senaste SM-finalen.
Sju år sedan senaste SM-guldet.
Då kom dåvarande Plannja Basket från ett smått osannolikt facit med sju SM-titlar på elva finaler.
2014 ser verkligheten annorlunda ut.
I fredags förlorade nuvarande LF Basket för andra gången den här säsongen mot bottenlaget Nässjö (90–96).
Amerikanen Malcolm Grant fick inte förlängt sitt provkontrakt och det blev bara tre matcher innan klubben sa tack och hej och på hemsidan står fortfarande hans företrädare, Keith McLeod, kvar som nummer 11.
Den tredje importspelaren på guardposition 2013/2014.
Från läktarplats har hedermedlemmarna följt sin klubb i vått och torrt, men nu vill de se en förändring.
– Det kommer ingenting nytt. Man förvaltar bara. Vi tycker att man måste göra omtag, säger Ingemar Ek till Norrbottens-Kuriren.
Hur menar ni då?
– LF jobbar med samma sponsorer, samma matcharrangemang, rullar på med samma omsättning år efter år. Det innebär att föreningen tappar kraft för pengarna blir mindre värda för varje år.
– Till slut får man bara halvskadade spelare för att man förmodligen inte har råd att köpa dem som är riktigt bra. Det tror vi är problemet.
Vad vill ni se för förändring?
– Vi kan sitta och tyckta på läktarna, och vi är ett antal hedersmedlemmar, att allt är åt helvete. Men om vi ska göra någonting så kan vi komma med kreativa idéer och inte bara gnälla.
– Vad vi har gjort är att vi analyserat siffror. Sedan har vi tagit fram en idé om vad vi tycker att LF ska göra.
Vad handlar den om?
– Egentligen bara att läsa på vad LF har för affärsidé och idrottsidé. Den är från Plannjatiden och skrevs för mer än tio år sedan. Jag tror det var kring 2000.
Vad går den ut på?
– Att spela en underhållande basket för att få publiken att komma och en sund ekonomi. Framför allt underhållande basket. Det är tragiskt att se att det är så glest på läktarna. Biljetterna är sålda till sponsorer som inte ids komma när det inte är roligt att se. Håller man på i underhållningsidrott så måste man anstränga sig till att börja med.
– Många tittar på tjejerna (Northland Basket) för att där är det kamp, de krigar. Det gör inte killarna på samma sätt. Killarna verkar nöjda med att kvittera ut lönen.
Hur känns det i baskethjärtat när det är glest på läktarna i en ny arena?
– Bedrövligt. Kommunen har satsat 200 miljoner på bygget och så är vi inte beredda när det väl är färdigt. Nu skulle man ha varit på topp igen, investerat i laget och haft ambitioner att komma ut i Europa. Det räcker inte med en arena, man måste ha lite drömmar och mål i en förening också, säger Ingemar Ek.
Vad vill ni uppnå efter mötet med styrelsen?
– Det viktiga är att man har idéer och att vi väcker liv
i styrelsen. Sedan behöver de inte besluta precis efter våra idéer, men de bör i alla fall ha en idé så att det sprids ner i organisationen till tjänstemän och laget. Jag tror inte laget har en susning om vad man egentligen har sagt i en idrottsidé en gång i tiden.
– Det står faktiskt i idrottsidén att laget ska hålla god europeisk standard, men det var då det. Förmodligen gjordes förarbetet i slutet av 90-talet och i början av 2000 var Plannja ut i Europa och levde upp till det här. Men sedan har det tunnats ut.
Exempel på förändringar ni vill få till?
– Vi vill att LF satsar mer på marknadssidan. Det är bland det viktigaste. Intäkterna är oförändrade sedan 2007, men kostnaderna med administrationen ökar för löner kostar mer och mer. Allt blir dyrare. Det innebär att det blir mindre pengar till idrotten för varje år. Det måste föreningen i alla fall ha klart för sig.
Vad ska marknadssidan göra då?
– Öka volymen, intäkterna. Om föreningen omsatte 15 miljoner för 10 till 15 år sedan så måste man ha passerat 20 miljoner vid det här laget om man ska bibehålla standarden.
Och det har föreningen inte gjort?
– Nej, de har legat kvar på samma nivå. De har en ganska bra omsättning jämfört med många andra, men det räcker inte, menar Ingemar Ek.