"Jag har inte misslyckats"

På damligans upptaktsträff var det en coach som tippade Luleå Basket som guldfavoriter. "Vaddå, är det här melodifestivalen eller...", blev kommentarerna tillsammans med spridda skratt. Trots det förhandstipset var Luleå Basket ett topplag - hela grundserien. Laget var bara en match från att vinna hela grundserien men blev till slut fyra. Slutspelet däremot gick inte riktigt lika bra. - Det känns jobbigt, om man ser till grundserien. Ingen trodde att vi skulle ha chans att vinna den, ändå var vi bara en match från att vinna den. Fram till dess hade vi överpresterat. Kvartsfinalerna blev lite av en transportsträcka tack vare det nya systemet. Vi gjorde det okej. Sedan rycker någon i handbromsen och det tar tvärstopp i semifinalen. Det var vi inte beredda på, det var skitjobbigt, säger coachen Dennis Pihl. När Norrbottens-Kuriren träffar honom har arbetet inför det som komma skall redan börjat. Men ändå är inte säsongen helt analyserad. - Att det blev 3-0 i semifinalerna ligger närmast och det känns förjävligt. Att vi sedan spelade ganska jämna och bra matcher är en sak, men 3-0. Nej... Det kändes före varje match att "den här tar vi". När vi har utvärderat matcherna så ser man att vi spelade bra, vi var inte lysande men vi var heller inte dåliga. Vi var bra, men Telge var snäppet vassare, säger Dennis Pihl. En stor uppförsbacke
Efter en tung förlust på bortaplan i den första semifinalen, 56-64, var det en måstematch i Pontushallen. - Nyckeln var hemmamatchen, så här i efterhand. Vi såg lite ängsliga ut. När vi kom ut så påverkar det framför allt vårt anfallsspel. Efter den förlusten kändes det som en stor uppförsbacke även om vi kände att vi kunde vända i tredje matchen. Men när det gick tungt där så föll vi tillbaka. Att ligga under med 0-2 i matcher är tufft. Luleå Basket hade fyra importspelare i laget och röster har höjts för att dessa spelare underpresterat i slutspelet. Rutin fanns - eller? Ska göra andra bättre
- Liz är inte rutinerad på något sätt, hon har precis lämnat college och har ingen aning om vad som krävs. Hon har spelat fem år på college där allt gått ut på att ge henne bollen och det lär man sig inte på sex månader. Eszter spelade med en fraktur i foten och man kan inte begära så mycket mer av henne, säger han och fortsätter: - Sabrina är en rollspelare som är värvad för att göra andra bättre - inte för att själv göra jättemycket poäng. Men när sedan Liz och Eszter föll bort hamnade en del ansvar på henne. Amra blev ganska ensam efter att ha dominerat, särskilt i den andra matchen. Både Sabrina och Eszter är duktiga passningsspelare och det var meningen att de skulle se till att Frida Grahn och Elin Söderström skulle få mer utrymme för skott, men det blev inte så. Finns det något som du hade kunnat göra annorlunda? - Det finns alltid miljoner saker som man funderar över. Man säger att det är lätt att vara klok i efterhand, men så är det inte heller. (skratt) Vad skulle vi gjort annorlunda? Det är svårt, kanske är det för tätt inpå. Jag kan inte peka på något specifikt. Var du 100 procent nöjd med hur ni spelade när ni gick in i slutspelet? - Det var vissa saker som kändes att vi måste förbättra, så var det. Till exempel fastnade bollen för mycket på vissa händer. Jag ville ha mer av Liz, det var ovant för henne att skapa situationer en-mot-en men vi byggde mycket av spelet på att hon skulle göra det. När hon inte klarade av att ta den kampen blev vårat spel lidande och bollen fastnade lite för mycket. Amra ville hålla i bollen lite väl mycket, det påverkar. - Innan importerna kom gjorde vi det väldigt bra med att flytta bollen snabbt och många var delaktiga. Vi pratade mycket om just den saken och det är ingen illvilja från Amras sida utan det är hennes personlighet. När hon kände att det inte fungerade ville hon ta tag i spelet och ta över, det är en positiv drivkraft och att det sedan påverkade andra negativt var svårt att se för henne just då. Ett friare grundspel
Pihl nämner spelare som Söderström, Grahn, Scott och Anna-Lisa Vestin. Alla fick röra bollen alldeles för lite och det påverkade spelet. - Alla hade behövt röra bollen mera och vi pratade om det. Men det är svårt att ändra på ett beteende som är så djupt rotat. Sedan blev det ju svårare när Eszter fick skadeproblem, tidigare under säsongen har jag markerat mot Amra och förstärkt att beteendet inte fungerat. Men när Eszter klev av blev det svårt, vi hade inte så mycket mer att komma med då och det var svårt att plocka ut Amra. Det friare spelet har fått en del kritik - spelarna har ofta blivit stillastående när man inte varit nog kreativa i anfallsspelet. - Det stämmer inte riktigt. När vi har spelat har vi haft ett friare grundspel men även uppstyrda spel, särskilt Frida har gynnats av det fria spelet. Elin mår exempelvis bra av lite mer stillastående spel, att vänta på skotten. Grahn är däremot van vid rörelse och mycket genomspringningar. Känns det som om dina år i Luleå Basket har varit misslyckande? - Det känns som om vi har byggt och blivit starkare och starkare. Det är mitt primära mål, det har inte funnits något mål att vi ska ta SM-guld de senaste två säsongerna utan de målsättningar som klubben satte upp har vi uppfyllt så jag känner inte att jag misslyckats. Absolut inte. Däremot vill man ju alltid vinna, så är det ju alltid - oavsett vilket material man har, säger Dennis Pihl och fortsätter: - Det som grämer mig mest är finalen som vi förlorade mitt första år. Där kändes det mer som ett misslyckande. Den truppen vi hade då var starkare än den vi hade den här säsongen. Tre importer och flera bofasta landslagsspelare, Frida Aili och Frida Grahn var up and coming. Osanningar om spelarflytt
Att delar av silverlaget försvann och att den tongivande trion Katarina Andersson, Christy Bacon och Maria Näsström inte längre finns kvar i klubben rör fortfarande upp känslor. Trots att det snart är tre säsonger sedan. Hur less är du på det snacket? - Otroligt less, särskilt eftersom fakta inte kommer fram. Man snackar om att vi har gjort oss av med ett lag. Det stämmer inte. Det handlade om en enda spelare som vi inte ville förlänga med. Sedan valde andra spelare att kliva av, Katarina Andersson pratade redan innan säsongen om att hon ville ut i Europa. Direkt efter säsongen sa hon att det var dags för henne att flytta vidare, vi erbjöd henne kontrakt och ville ha kvar henne. Att vi skulle gjort oss av med henne är helt enkelt inte sant. Det känns irriterande att det fortfarande förvrängs fakta. Hur är din relation till de spelarna i dag? - Den är bra. Christy Bacon var här uppe över jul bara ett par dagar men hörde ändå av sig till mig och vi var och käkade lunch, det känns som en positiv gest. Katta och Maria har jag inga som helst problem med och vi pratar då och då. Jag har absolut inga problem med dem. När Katta känner att hon är redo är hon varmt välkommen tillbaka. Vill ha kvar Lindblom
Dennis Pihl har kontrakt över nästa säsong och räknar med att även då ha Stefan Lindbom vid sin sida. - Jag vill att han ska fortsätta, vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Han har inte flaggat för något annat så jag räknar med att han blir kvar nästa säsong också. Just nu är det mycket analysera och prata med spelare som gäller för vår del. Sedan vet vi att det inte är någon som kommer att säga "ja, jag stannar nästa säsong". Så är det aldrig. Men man kan ju hoppas.

"Jag har inte misslyckats"

På onsdagen spelades den första SM-finalen mellan Telge och Solna. Solna vann, Luleå Basket har sedan en tid tillbaka sommarlov. Norrbottens-Kuriren träffade Dennis Pihl för en summering av säsongen.