Spola tillbaka bandet någon vecka.
Luleå Hockey har viss chans på andraplatsen, slåss om tredjepositionen, värvar hem en NHL-spelare och slår ärkerivalen Skellefteå med 6–0 i en träningsmatch.
Frid och fröjd och enbart positiva tongångar inför slutspelet.
Nu återstår en omgång av grundserien och det enda som är bra är att det knappast kan bli sämre.
Luleå kommer att spela kvartsfinal. Det står klart. Däremot är det osäkert om första matchen inleds på hemma- eller bortais. I normala fall skulle det vara den stora frågan och detaljen som snacket skulle handla om inför omgång 55. Nu är jag mer fundersam kring spelet i sin helhet. Med fyra raka förluster och kanske fyra–fem (?) godkända perioder under de matcherna spelar det i dagsläget ingen roll om laget har publiken i ryggen en extra gång under slutspelet.
Problemet är större än så.
Linus Omark – den realistiskt bästa värvningen klubben kunde slå till med – har spetsat truppen och producerat enligt förväntningarna. Ändå lyckas inte Luleå vinna.
Defensivt är det oroligt på ett vis som det inte varit tidigare under Jonas Rönnqvists tid i klubben – frånsett Skellefteåderbyn. Det är slarvigt, ofokuserat och stundtals virrigt. Inte bara i egen zon. Oftast sker första misstaget offensivt – där det för övrigt är oerhört ineffektivt i dagsläget.
Alla spelare väntar på att någon med Linus i förnamn ska ordna upp det.
Bröderna Abbott och Per Ledin visade viss slutspelsglöd. Men fler måste kliva fram. Och sista chansen innan det hettar till på riktigt är på lördag.