?Jag var helt slut mentalt?

20 år gammal kom den gänglige ynglingen till Plannja. Ditlockad av coachen Charles Barton som sett Jonas Autio spela med KFUM Söder i division I ? och imponerats. Barton stod själv inför sin första säsong som coach i Luleålaget och han jobbade hårt med att rekrytera unga spelare till sitt nya lag. Barton vann också Autios förtroende, precis som många andra spelares, och att det just blev Charles Barton som tog hand om Jonas Autio kom att få en mycket tydlig, och speciell, betydelse för hans basketkarriär i ett perspektiv. ?Det var en jobbig tid?  ? Charles ville vara som en förälder för oss unga. Han var förtrolig och ville skapa lojaliteter men samtidigt är han en komplex personlighet. Vi är mycket goda vänner i dag ? men det var en jobbig tid, säger Jonas Autio och berättar om hur Barton inte bara var en ?snäll? pappa utan också en oerhört krävande coach som valde att använda de hårda attributen i sitt ledarskap vid sidlinjen. Skötte du dig inte ? då var det en plats längst ut på bänken som gällde.  ? Det var jobbigt. Jag gillade att vara idrottsman samtidigt som det var extremt påfrestande eftersom jag hade så fruktansvärt dåligt självförtroende. Det kändes som om jag aldrig nådde riktigt ända fram, hur jag än spelade eller tränade, och då blev Charles metoder inte heller de lättaste att hantera, fortsätter Jonas Autio som varvade toppmatcher med bleka insatser och alla så kallade experter satt bara och väntade på att talangen skulle förvandlas till en färdig storspelare. Men det såg ut att dröja. Fick hjälp med träningen Då fick Jonas Autio hjälp av Erik Forsström och Bosse Tano som jobbade extra med att ge talangen den tuffa träning och målmedvetna pushning som krävdes för topprestationer på elitnivå i ett konstant perspektiv.  ? Mitt självförtroende växte så sakta i takt med att jag blev i bättre och bättre fysisk form. Jag har Bosse och Erik att tacka för så väldigt mycket, påpekar han. Autios toppform ledde också till att han under den senare delen av säsongen 1993/94 snittade 17 poäng i ligaspelet och han gjorde också ett par riktiga toppmatcher i landslaget. Den bästa mot världsstjärnorna i Tjeckoslovakien hemma i Pontushallen. Men det här räckte inte. Det blev en säsong till i Plannja. Men. Jonas Autio mådde ändå inte bra. Han säger sig ha varit helt slut mentalt eftersom han inte bara brottades med de sportsliga kraven och utmaningarna. Han var också småbarnsförälder i ett äktenskap som knakade i fogarna. Nu blir sju år i Plannja bok  ? Jag kände mig som en nybörjade mer eller mindre överallt. Varje match var som att starta om på nytt. Missade jag i början blev det oftast fiasko av alltihop. Ändå ser jag åren i ligan som de bästa i mitt liv tillsammans med det liv jag lever i dag ? som jag är mycket glad över, ler Autio som när Kuriren träffar honom är i Luleå på besök. Han ska dels se Plannjas semifinal mot 08 Stockholm men också lägga de sista förberedelserna för den bok om klubben som han ska skriva. Boken kommer att handla om den sju år det tog för Plannja att gå från en mindre, anonym förening till guldklubben som alla snackade om.  ? Det är en bra story att berätta. Det finns väldigt många som gjort väldigt mycket för att Plannja skulle bli bäst i Sverige. Det finns också många historier som går att berätta i dag men som då inte var lika publika. Det kan tyckas vara en hel del av ödets ironi att Jonas Autio kommer på besök när Plannja möter just 08 Stockholm den här kvällen. Det var nämligen efter semifinalförlusten mot Alvik på våren 1995 som Autio tog beslutet att lägga av. Endast 25 år ung. Skriver på heltid  ? Det var i trappan ner till omklädningsrummet. Det kändes bara skönt att ha bestämt sig. Även om jag försökte maskera med att inte tiden räckte till ? till den reporter som frågade varför. Jo, undertecknad minns samtalet. Du saknade det aldrig?  ? I dag, tio år senare, kan jag erkänna det för mig själv. Då var det helt omöjligt. Jonas Autio lämnade basketen och Luleå för att fortsatt liv i Göteborg. Äktenskapet kraschade definitivt och han har under åren som gått ägnat sig åt författande. Det har handlat om dikter och barnprosa men också om att skriva manus till både scenen och radioteatern. En liten come-back blev det också i basketettan häromåret.  ? Bara på kul. Författandet har gått bra. Jag har kunnat leva på mitt skrivande, fortsätter han och berättar att han precis fått klart med Bonniers om ett avtal för tre barnböcker varav den första kommer ut under våren 2007. Sedan konstaterar han lite självironiskt att det handlade en hel del om boll kontra penna under karriären. Om den djupsinnige författaren och bohemen som också var idrottsman på elitnivå.  ? Ibland blev det kanske lite mycket, ler han. Nu ska Jonas Autio för första gången ge sig på utmaningen att skriva en bok med idrottsliga förtecken. Intresset föddes för ungefär ett år sedan då han satt på läktarna i Jugoslavien under EM-slutspelet och fick chansen att skriva hem om känslan och upplevelserna till basketbollförbundets hemsida.  ? Det är så långt ifrån att skriva manus till en pjäs som man kan komma. Jag har alltid respekterat skrivande journalister för att de kan jobba under så pressade förhållanden ? inte minst tidsmässigt. Jag har ju ingen utbildning för det här heller men jag märkte hur roligt jag tycket att det var och har fått förutsättningar att gå vidare. Inspiration från väst Jonas Autio jämför sitt ?nya? skrivande med känslan när han tävlade som elitidrottsman.  ? Det är samma känsla som när jag satsade stenhårt på landslaget. Att göra det som behövs och känna att det lyckas. En lycka och eufori att vara tillfreds och i fas. Att se på idrott gav de första impulserna att också skriva om den. Autio har också hämtat stor del av inspirationen från amerikansk idrottslitteratur. Den bästa i världen, som han uttrycker det.  ? Jag jämför de böckerna med skönlitterära verk. De är språkligt oantastliga och synnerligen begåvat skrivna. Det ger lust att läsa dem. Jonas Autio har precis fått klartecken för sin bok om Plannja. Den kommer att beskriva de sju åren fram till det första guldet som bärgades i Borås 1997. Han håller som bäst på med researchen och han kommer också att åka ut och besöka tidigare spelare. Bland annat väntar en resa till USA där Mike Richmond tar emot. Guldet kom två år efter du lämnat Luleå. Har du funderat kring det?  ? Visst hade det varit kul att får uppleva ett guld men att se tillbaka ger ingenting. Jag är glad att jag får den här chansen istället, säger Jonas Autio.