Inför säsongen har vi varit många som varit tveksamma till bredden i Bodens trupp, inför den viktiga hemmamatchen mot Carlstad saknades nyckelspelare som Sedunov, Lantto och Morfaw. Trots detta gör BBK en stark insats och vinner rättvist med 2-1. Segern kan vi konstatera var fullt rättvis men ytterst få målchanser skapades. En stor del Bodens problem i anfallsspelet stavas det centrala mittfältet. I en analys av anfallsspelet är det framför allt följande saker jag tittar på, uppspelfas, genombrottsfas och avslutsfas. Om vi startar med uppspelsfasen så har Boden stora problem med den höga pressen som Carlstad spelar i sitt försvarsspel. Problemet är ett stillastående centraltmittfält som inte hittar vinklar till bollhållande spelare. Ytterforwards Hiros/Andersson är stillastående med konstant bredd i uppspelsfasen, finns många tillfällen då dessa kan löpa in 10-15 meter ur passningsskugga och bli spelbar. Allt handlar om rörelse något som går att träna in genom en tydlig målbild i uppspelsfasen. Själva genombrottsfasen! Boden formerar mittfältet med spetsen framåt, vilket innebär att de har två låga centrala mittfältare samt en central mittfältare högre upp i planen. Oavsett tillgängliga spelare så tror jag en lösning kan vara att vrida mittfältets triangel så spetsen hamnar nedåt och därmed två centrala mittfältare högre upp. Ofta är det från denna ytan som själva genombrottspassningarna ska komma till någon utav de tre forwards. Det bästa av allt är detta behöver inte ske på bekostnad av defensiven. Slutligen gäller det att få bollen i mål och där kommer avslutsfasen in. För att göra det enkelt så kan vi säga att antingen anfaller laget centralt eller brett. Centrala anfall innebär mer instick vilket förhoppningsvis ger frilägen, att anfalla brett blir lite mer klassiskt inläggsspel. Med en fysisk och stark boxspelare som Bergdahl behöver de ge honom fler bollar inne i boxen samtidigt som vi framför allt i första halvlek såg att Anton Andersson relativt enkelt kom igenom centralt från sin ytterforwardsposition genom smarta löpningar, löpningar som är lättare att hitta in med bollar till om vi vrider triangeln på mittfältet. Kvalitén på de offensiva spelarna finns där och då har jag inte nämnt en favoritspelare för mig i Nedim Hiros som i mina ögon blir misshandlad genom att bli placerad på en kant, tror att Hiros är spelaren som kan göra det där extra i en central roll och kunna stå för fler genombrottspassningar än någon annan. Kanske platsbyte på honom och Simon Brännström? Många som sett Anton Andersson vet att han besitter stora offensiva kvalitéer, 2-1 målet som Devic gör är Antons mål. Äntligen driver han loss och utmanar både ut- och insida vilket får backlinjen hos motståndarna i gungning och öppnar upp yta till Devic.
