Krönika: Eländigt och oacceptabelt
"Jag vill inte säga det. Men. Vad var det jag sa?" Malin Öhrlund redogör med djupa suckar för gårdagens match.
Jag hade på känn att Luleå skulle få det svårt mot Södertälje, man har haft extremt jobbigt när det är dags att vara det spelförande laget. Mot Frölunda, HV 71, Färjestad och Linköping kan man spela tight bakåt och kontra mycket. Mot Södertälje går inte det. Eftersom Södertälje spelar exakt på samma sätt. Det oroar mig extremt mycket. Jaroslav Obsut spelade inte och Mikko Pukka var extraback. Inte långt efter slutsignalen stod de båda Luleåspelarna i korridoren vid Södertäljes omklädningsrum, skrattade och tjoade med landsmän från motståndarlaget. Okej, idrott är idrott. Men det såg inte bra ut. I en eventuell, hujedamig, kvalserie kommer man att ställas mot lag som spelar på samma sätt som Södertälje. Jag menar, i en match mellan Luleå och Leksand är det Luleå som förväntas vara det spelförande laget. Jag suckar också över att Luleå Hockey faktiskt inte kryllar av orutinerade spelare. Martin Chabada har varit lagkapten i Sparta Prag, Lubos Bartecko har meriter från NHL, Cory Larose har också gjort matcher i NHL, Anders Burström är en av elitseriens meste spelare och Pavel Skrbek har spelat i NHL. För att nämna några. Jag menar, hur läskigt ska det vara att möta Södertälje, Brynäs och Skellefteå? Uppenbarligen väldigt skrämmande. Och det bådar inte gott. Ja, ni. Vad ska man då göra? Roger Rönnberg skulle hem och gå igenom varenda ord han sagt till spelarna efter tisdagens match mot Färjestad. Det är nog en bra idé. Men jag tror inte att det hjälper. Ovanstående, rutinerade, spelare borde ha tagit tag i matchen. Borde ha blivit förbannade och visat vägen på isen. Inte genom dumma utvisningar eller tappade puckar. Robin Olsson och Mikael Lidhammar var de enda två som såg att vilja ha pucken. Krampaktigt, eländigt och oacceptabelt. Så var det. Och det oroar mig. Den 6:e december spelade Luleå Hockey mot Södertälje och förlorade med 1-4. Kollega Wästfelt konstaterade att man hade kunnat spela upp den matchen på jumbotronen så hade lirarna kunnat stanna kvar i omklädningsrummet. Helt sant. De såg ju ändå inte särskilt sugna ut på att spela. Däremot tror jag att man studsar tillbaka och vinner mot Linköping. Det är lite så Luleå Hockey fungerar. Jag menar, då är pressen noll. Linköping är ett topplag och Luleå kan kontra sig till seger och spela tight bakåt. Men det håller inte i längden. Ska man undvika, hujedamig, kvalserien så måste man våga vinna matcherna mot bottenlagen. Göra första målet, spela säkert. Ja, ni vet. Det är inte kärnfysik, det är idrott. Även om det kan vara nog så svårt. Rond två i viktiga veckan slutade med en knockoutförlust för Luleå Hockey. I en match som domaren nästan borde ha brutit på grund av entusiastisk underlägsenhet.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!