Krönika: Ensam var nästan starkast

Magnus Wernblom mot Luleå. Och den ensamme såg länge, länge starkast ut. Vi på Kuriren gjorde vår bilaga innan hockeystarten med kampen mellan Skellefteå och Luleå som huvudtema. Vi räknade, med hjälp av vår expertkrönikör, Johan Tornberg plus och minus och kom till slut fram till att Luleå Hockey skulle stå som klara vinnare i kampen mellan kuststäderna i norr. Obefintligt tempo Men dikt är en sak ? verklighet en helt annan. Även om Luleå var fullständigt dominerande under matchens första tio minuter då Skellefteå såg ut som ett allsvenskt lag; tempofattigt, klent och avvaktande. Jag vet dock inte men det kändes som om den väntande festen kom av sig redan i inledningen och att detta fick hemmaspelarna att falla in i fel, det närmast obefintliga, tempo, slarva med passningsspelet så man stilla undrade om man verkligen såg en elitseriematch och stoppa huvudena under armarna och därifrån kolla in när Skellefteå tog för sig av det dukade hockeybordet. ? Vi käkade upp dem i sista, var också Magnus Wernbloms kärnfulla summering och den var också helt riktigt. Men tillbaka till inledningen, eller introt, som var uppgasat att bli någonting alldeles extra. Hejaklackarna var på som aldrig förr och trissade varandra till nivåer som vi aldrig tidigare upplevt i Coop. Då hade jag ståpäls på mer än armarna. Så far så bra. Men sedan började sunkigheterna att trilla in ? från alla håll och hörn. Det startade med att björngapet sprutade gnistor redan halvvägs ner från taket, fortsatte med någon helt obegriplig hissareamusik som mer påminde om att undergången var nära än bjöd till fest och sedan hängde den helt obegriplige, nye?, speakern på i, fel tid, och otid. ?Bulan? Berglund klev in och läste något innantill som ingen hörde och sedan blev mörkret totalt när nationalsången smetades ut ? från en CD-skiva. Sänkte stämningen Jag bara häpnade. Ska det här vara Luleå Hockeys satsning på rappare arrangemang så blir jag allvarligt oroad..? Det sänkte hela stämningen fullständigt. Och, som sagt, det kändes som om spelarna drabbades av någon form av baksmälla för att Luleå kom undan med blotta förskräckelsen mot ett Skellefteå som tog det som bjöds med gupande nykomlingsaptit och hade inte Jesse Niinimäki frälst hemmalaget med två fina mål hade Luleå Hockey satt hela Stadskampskakan i vrångstrupen. Att göra någon summering är svårt ? men jag gör ett tappert... Målvaktsmatchen slutade oavgjord även om Leinonen silade in två av Wernbloms mål. På slutet var Leinonen avgörande. Saravo klart bättre än Lintner men totalt kändes backmatchen avgjord tidigt men den slutade också oavgjord. Niinimäkis två mål ger honom en fyra före Söderbergs tre i lirarkategorin men här kvitterar SAIK när stjärnorna ska jämföras. Sorovy fullständigt osynlig, sätt människan på extraträning omedelbums, och här vinner Virtanen med två mot ett. Kalle Kerman utklassas däremot av Wernblom i målskyttekategorin. Här blir det solkara fyra mot två innan Renberg ställer allt till rätta genom att pulvrisera Johan Ramsedt med samma hjärtliga siffror. Luleå vann klackmatchen Klackmatchen vinner Luleå knappt, knappt. Mest för att de var just, flest, men också för att Skellefteåfansen passade på att skicka in skit på isen efter en utvisning. Minuspoints direkt. Återstår gör att jämföra tränarna och juniorerna och stackars Thomas Larsson hade ingen lätt match i ensamheten mot Luleås hela junnisgäng där Robin Lindqvist dessutom blev målskytt. Han märktes bara en gång egentligen; då han vevade till med klubban efter avblåsning i den första perioden. Lener coachade friskt men Jonsson körde med sin lugna stil ? och höll så när på att lyckas. Han borde, dock, ha beordrat offensivstopp efter 3?3 och det tar bort en pinne. Summa summarum blir tre plus upp för Luleå Hockey. Mycket knappare än innan säsongen ? men det är verkligheten. Mest oroande: Surovys brist på fys och Obsuts fjuttiga petande. Roligast: Roger Åkerströms höga status. Fränast: På måndag kommer ?Jonte?.

Krönika: Ensam var nästan starkast

Det skulle bli en Stadskamp. Och visst blev det så. Men mitt i den fighten stod det stora slaget mellan en ensam jätte och motståndarnas här.