Förra året var jag på plats i Märsta när IFK Luleå slarvade bort samtliga poäng mot Väsby.
Efter det hamnade IFK i en ond spiral och fick kämpa i motvind under hela säsongen.
Gårdagens kryss ser jag som en seger.
Laget lirar med en man mindre borta och lyckas kryssa. Att IFK dessutom gör det borta mot spelskickliga Dalkurd är imponerande.
Luleålaget stod för en stabil försvarsinsats och det lovar gott för framtiden.
Sen är det väldigt viktigt att anfallaren Daniel Ahonen får göra mål direkt. En forward behöver självförtroende och det lär han ha fått efter sin lilla soloprestation.
Om Luleå ska bli ett stabilt mittenlag i ettan krävs det att Ahonen är lika bra som när han kom in under sommaruppehållet förra sommaren och hjälpte kvar laget i ettan.
Det känns som att IFK Luleå, precis som i fjol, har något bra på gång. Skillnaden är att man varit lite mer försiktig i år.
Förra säsongen sa spelarna att de skulle bli nya IFK och våga anfalla mer - problemet var bara att de glömde försvara sig. Nu är man försiktigare och lovar inte lika mycket - i stället försöker man bygga spelet bakifrån och det är ett vinnande koncept.
På söndag väntar Nyköping på hemmaplan. Då räknar jag med att nyförvärvet Samba Mboob fått klartecken från Migrationsverket.
Jag räknar även med att IFK tar sin första trepoängare.