Det är inte så många veckor sedan jag utnämnde Luleå Basket till de stora favoriterna till årets SM-guld. De hade då utklassat Brahe och jag gillade precis allt jag såg där ute. Allt från den nya offensiven till leendena på spelarnas ansikten. De såg ut att ha så kul, så kul och det brukar betala sig i framgång. Men, det var, som sagt, ett antal veckor sedan och den senaste tiden har jag sett någonting helt annat i Luleå Basketspelarnas ansikten när de lirar. Leendena är nämligen borta och ersatta med frustration, irritation och ilska. Det är stirriga, tomma ögon och det är krampaktiga käkmuskler som definitivt inte ler. Det började mot 08 Stockholm. Då havererade anfallsspelet och LBBK kom aldrig runt stockholmslagets intensiva och fysiska försvar. De hade chansen i slutet men kunde inte avgöra eftersom alla litade till alla andra - än till sig själv och bortasegern var ett, rättvist, faktum. Om än onödig. I går mot Telge stod det 12-2 direkt men sedan nollade Luleå Basket, mer eller mindre, sig själva i sju minuter, Telge smällde i 29-2 - och vann matchen. Chansen kom i slutet nu också men felbesluten och felaktigheterna fällde än en gång LBBK och nu har Telge besegrat både Solna och Luleå - på bortaplan dessutom. Det fanns en stor vinnare i Pontushallen den här eftermiddagen. Och det var Telgecoachen Stefan Pettersson. Fostrad i Sunderbyn och med basketrötterna i Luleå kom han hem - och vann det taktiska spelet tämligen överlägset. "Målet var att stoppa Luleås spel nära korgen. Vi förlorade i träningsmatcherna innan serien på just detta och det skulle vi ta bort", menade Pettersson och det syntes hur han myste. Hur mycket mer än bara segern den här matchen var värd för honom. Även om han höll en låg profil. Pettersson hade beordrat dubbling lite överallt i Telges försvar men, framför allt, när Katarina Andersson fick bollen. Och ingen kom till lösningen på problemet eftersom bolltempot var så långsamt at klockorna nära på stannade i hallen. Och Telge stal boll på boll, tackade och tog emot. I stunder var det närmast pinsamt att se hur LBBK på några veckor förvandlats från ett vinnande lag med stort självförtroende till ett skakigt kollektiv helt utan trygghet och timing. Nu har 08 vunnit i Luleå. Nu har Telge vunnit i Luleå. Och om det här spelet fortsätter kan aldrig Luleå Basket rubba Solna på bortaplan kommande fredag. Det är inte bra inför ett slutspel. Inte bra alls att lagen inte är skitskraja för att gästa Pontushallen. För det ska de vara. Ingen ko må vara på isen eftersom det är totalt omöjligt för LBBK att missa slutspelet men det måste hända någonting i, och kring, laget innan hela bygget krackelerar från grunden. Maria Näsström känns helt ute, Hon gnäller och gormar men har tappat touchen och självförtroendet, Stina Nilsson nöjer sig med det lilla fast hon kan så mycket mer och systrarna Bacon gör mer dumheter (det vill säga foul i fel lägen) än nyttigheter. Katarina Andersson försöker men har bollen alldeles för lite och att passa - det ingår i grundutbildningen. Lika glad då, lika sur är jag nu, när jag upplever det som alltid varit Luleå Baskets styra inte längre finns där och att coach Pihl och Maria Näsström måste reda ut allt plaskade i naveln - det råder det heller ingen tvekan om och frågab är den om Dennis Pihl måste ta sig en funderar på hur han ska matcha det här laget för att få ut maximal effekt. Få ut kunnandet i annat än besvikelse och frustration. Jovisst, jag vet vilken tid på året det är och jag vet hur basketspelare brukar må just nu och jag vet, också, att det mycket väl kan bli SM-finaler till våren men jag gillar inte utvecklingen. Det är för många som inte bryr sig, inte ser ut att vara i balans eller nöjer sig med att "vara". Och det sistnämnda är någonting som jag verkligen inte gillar. Sedan kan man alltid skylla på taskiga domare eller andra faktorer som du som spelare inte kan påverka. Men det handlar oftast om att rädda sitt eget skinn. Ett lag med tro hade haft två segrar mot 08 och Telge. Trots skitusla insatser. Men ett lag med misstro förlorar alltid. Jag skulle också vilja att någon vettig människa kan förklara för mig varför Stina Nilsson valde att gå för två poäng med fyra sekunder kvar och underläge med TRE?? Det är bara en av många små sammanfallande detaljer som gör mig betänksam över hur det här ska fortsätta. Goda råd är aldrig dyra men här kommer två som är helt gratis. Coach Pihl måste svälja förtreten och gå tillbaka till ett mer styrt spel. Känns som om spelarna inte riktigt är nog smarta för den friare typen av basket som Pihl vill ha (i anfall). Katarina Andersson gick tre för nio och Maria Näsström två för åtta i skyttet. Christy Bacon sköt ensam lika mycket, det vill säga 17 skott (satte sju). Något ytterligare för Pihl att fundera över, och förändra. Pusha bollen upp över planen fortare och ge spelarna fria händer i det spelet istället. Nu går allt alldeles för sakta. Och när det sedan smäller så står man där och vacklar. Coach Pettersson vann matchen genom att vara förutseende och aggressiv och att LBBK inte förstod hur de skulle göra när han trixade, bytte försvar, dubblade och grejade - det övergår nästan mitt förstånd. För den samlade rutin och kunskap som finns i laget borde ha löst problemen. Nu nöjde man sig. Mot ett bra lag, det ska vi inte glömma. Telge kommer at åka till Litauen över jul för att, som Pettersson uttryckte det, "svetsa ihop laget". De kommer, dessutom, att spela vidare - utan dyra utländska förvärv. LBBK måste vara bra mot bra motstånd också. Och för att nå dit - så måste de TRO.
