Krönika: Vi snackar riktigt brutala drömmar

Som man ofta vill vakna från och som man minns - fast man egentligen bara borde glömma. Har alltid drömt mycket och kommer ihåg det mesta. Mina vänner skrattar när jag berättar om vad som sker i min hjärna på nattetid. Jag borde vara någon sorts försökskanin för drömtydare. Själv försöker jag amatörmässigt tyda drömmarna med hjälp av en drömtydningsbok. Men i regel hittar jag inte ens en liknande dröm i boken. Betyder det att jag håller på att bli galen? Finns flera starka drömmar, som den när jag hoppade över tolv (!) uppradade älgar i eljusspårets tuffaste backe hemma i Smedsbyn. Panik och ondska
Eller när jag var strandsatt i en skogskoja tillsammans med ett gäng talande (!) björnar i en stuga på Timmerberget omringad av närmare 100.000 kineser med samurajsvärd. En av de senare drömmarna tyder dock på att jag närmar mig någon sorts storhetsvansinne. Jag drömde nämligen att jag skulle vara prisutdelare på den nationellt TV-sända Idrottsgalan. Jag skulle "gå på" precis efter Thomas Massamba (lagkapten i Södertälje Kings) delat ut pris och hålla ett litet tal på drygt en minut. Drygt fem minuter innan det är min tur på scenen inser jag att jag inte har något manus. Gaaaaa! Panik och ondska. Då händer det oväntade. Jag freakar ur totalt och som stand-in kliver Bettan in. 18-åriga Bettan från mitt gamla basketlag dominerar på scenen och håller följande tal: "Priset till årets förnyare går till en stilig man med pondus, och det här priset förtjänar du Roffe"! Varpå hon delar ut ett pris till Kurirens kulturprofil Rolf Nilsén. På Idrottsgalan. Ni hör ju själva hur det låter. Roffe på Idrottsgalan. Bara det. Luleå Hockey - en dröm
Vad som hände sedan? Jag vaknade med ett ryck och hoppades av hela mitt hjärta att det var... en dröm! Och visst vara det en dröm. Phew, säger jag. Har dessutom drömt en del obehagligheter och det känns ju mindre skoj. Ringde till min lillebror här en morgon "har du drömt att jag dött igen", frågade lillebror när jag undrade om han mådde bra. Läskigt värre. Annars kan man tro att livet just nu är en enda stor dröm, i alla fall om man ser till arbetslivet och det hockeymässiga. För vem skulle ha tippat Luleå Hockey i delad serieledning till juluppehållet med förra säsongens slut och årets säsongs knackiga inledning? Inte jag i alla fall. Nåväl, jag har passerat det magiska 30-strecket och om drömmarna blir bättre eller sämre låter jag vara osagt. Det finns dock en del ouppfyllda drömmar som jag gärna upplever. Men det tar vi en annan gång. Till dess. Dröm sött.

Krönika: Vi snackar riktigt brutala drömmar

Jag erkänner mig härmed skyldig till att vara en stor drömmare. Och då snackar vi inte om små söta dagdrömmar där man ritar hjärtan och skriver namnet på ens tilltänkta. Nä. Vi snackar riktigt brutala drömmar, skriver sportchefen Malin Öhrlund.