Krönika: Viktigt besked i viktiga veckan

Viktiga veckan började väl "hyggligt" får man säga. Men samtidigt tycker jag det säger ganska mycket om Luleå Hockey av årgången 2007/2008. Stora, på gränsen till utklassande, segrar mot topplag som Frölunda, HV 71 och Färjestad. Men det är idag som det riktiga elddopet kommer. Klarar man av trycket? Det är en sak att gå in och "köra" mot Färjestad i en match där man har allt att vinna. En helt annan sak att gå in med stor press mot Södertälje i en match som man måste vinna. Luleå Hockey har haft stora problem att föra matcher och matcher mot lag som exempelvis Skellefteå, Södertälje och Brynäs har sett riktigt krampaktiga ut. Nåja. Jag tycker ändå att det har sett bättre ut den senaste tiden. På något sätt verkar det som om laget drar åt samma håll, samtidigt. Något som i sig kan tyckas vara en självklarhet men som jag inte tror riktigt har fungerat. Kalle Kerman har sett deppig ut de senaste veckorna. Flytten innebar islossning och Kerman gjorde ett mål samt ett assist i debuten för Jokerit. Typiskt liksom.
Pratade en stund med Roger Rönnberg tidigare i veckan angående den attityd som man haft utåt, exempelvis till media, där man hamrat in mantrat "vi spelar bra men har otur" och "marginalerna var inte på vår sida, men vi gjorde en godkänd match". Jag undrade om det inte finns en risk att man invaggar en falsk trygghet i truppen där man också är nöjda, trots att det blivit förluster. Hedersamma, visserligen. Men ändå. Det svaret jag fick från Rönnberg kändes ganska bra faktiskt. Han konstaterade att det man säger utåt är en sak, överenskommen mellan ledare och spelare. Dialogen när dörrarna till omklädningsrummet är stängda, sägs vara helt annorlunda. Då är man självkritisk, spelarna snackar inom femmorna och allt är väldigt öppet. Enligt Rönnberg ibland nästan för öppet. Kan inte låta bli att i ett par rader hylla Robin Lindqvist. En av mina favoritspelare. Ingen spelare i laget kan ha täckt så mycket skott som han. Mot Färjestad visade han också att det finns kapacitet för ett offensivt spel. Skönt. Jag vill inte att Robin Lindqvist ska bli en "Patrik Tano" som bara får spela boxplay. Han är bättre än så.
Och det är klart, någon gång måste man tillåtas få vara nöjd. Men samtidigt konstatera att när man förlorat ett par matcher i rad så räcker det inte. Man är inte bra nog, man måste jobba hårdare. Det räcker inte, helt enkelt. Men. Som sagt. Rönnberg hävdar att man inte är nöjda inom laget, man vet att det finns mer att hämta. Exempelvis i power play, visserligen har det sett bättre och bättre ut. Fortfarande duttas det lite för mycket och man har svårt att komma in framför kassen, med ett par undantag i matchen mot Färjestad. Det finns dock en risk att man värderar matchen mot Färjestad för högt. Tror att man är lite bättre än vad man är. Unga målskyttar mot Färjestad. Imponerande det också. Skönt att Linus Omark hittade nätet, det behövs. Men jag var nog nästan mest imponerad av Robin Olsson, så ung men så klok. Kan, precis som backkollegan Pekka Saravo sa, bli hur bra som helst. Kanske. Jag menar: Jörgen Jönsson. Emil Kåberg. Esa Pirnes. Richard Lintner. Peter Nordström. Christian Söderström. Per Åslund. Jonas Frögren. Nästan samtliga med landslagsmeriter. Gemensamma nämnaren är dock att alla saknades när Färjestad förlorade mot Luleå. Tänkte bara att vi ska komma ihåg. Inte skena i väg. Nu är det Södertälje på tur och det gäller att fortsätta spela tätt försvarsspel. Man har styrt ut anfallen i hörnen och spelat starkt framför egen kasse. Det. Och sedan Gusten Törnqvists stabila målvaktsspel borde räcka till seger i rond två. Viktiga veckan fortsätter. Viktigast av allt kanske ändå är beskedet som Lubos Bartecko lämnande i går. Han är beredd att vara Luleå troget resten av karriären. Snacka om viktigt.