Kuriren floppade i testet

Frisbeegolf.
Vad kan passa bÀttre en skön sommardag.
Kuriren Äkte och testade - och blev förnedrade.

LULEÅ2006-07-08 06:00
Niklas Berglund
<P>I gĂ„r hade (o)turen kommit till undertecknad att agera testpilot i vĂ„r sommarserie "Kuriren testar". Det var dags att prova pĂ„ en ny idrott - nĂ€mligen frisbeegolf, eller discgolf som det ocksĂ„ kallas. Namnet avslöjar i stort vad det handlar om - golf, men med frisbee. Passar mig ganska bra, tĂ€nker jag under fĂ€rden ut till Porsön. Lagom svĂ„righetsgrad, krĂ€ver ingen besvĂ€rlig utrustning och en stunds vistelse utomhus i den friska luften lockar. Mina motstĂ„ndare frĂ„n LuleĂ„ Discgolfförening, Kjell Söderholm 43, Jan Kranz 22, Jörgen Öhman 38 och Kjell-Runo Ärlebrandt 39 (Stil), möter upp vid banan. <BR>- Är du nybörjare? frĂ„gar Kjell Söderholm. <BR>Nybörjare. Ha, pyttsan. Kasta frisbee kan vĂ€l alla. Till och med jag. Eller? Jag garderar en eventuell felbedömning med att svarar ja och tĂ€nker att jag kanske kan bjuda dem alla pĂ„ en obehaglig överraskning. Men redan i samband med att ett gĂ€ng olika discar presenteras för mig blir jag osĂ€ker. De ser inte alls ut som dem man köper nere pĂ„ bensinmacken för en billig slant. <BR>- Det Ă€r ganska stor skillnad. Dels vikten och sen formen. En vanlig frisbee vĂ€ger vĂ€l 40-80 gram, vĂ„ra ungefĂ€r 175 gram, berĂ€ttar Kjell-Runo Ärlebrandt. <BR><BR><SPAN class=mr>Börjar med en "raket" <BR></SPAN>NĂ„vĂ€l, efter ett par minuters introduktion och regler delas vi in i tre par för att hinna spela sĂ„ mycket som möjligt. Jag fĂ„r fotografen Andreas WĂ€litalo som parhĂ€st och det kĂ€nns tryggt att kampera med en annan som saknar rutin i sammanhanget. SĂ„ smĂ„ningom blir det tid att göra första kastet. 100 meter bort stĂ„r mĂ„let - en jĂ€rnkorg. Ett stort trĂ€d stĂ„r orovĂ€ckande nĂ€ra. Inte helt ovĂ€ntat Ă€r jag nĂ€ra att fĂ€lla trĂ€det nĂ€r jag slungar ivĂ€g den lilla plasttallriken. PĂ„ andra försöket sker samma sak och den dimper ner fem meter framför mig. <BR>- En raket. Vanligt bland nybörjare. Den far rakt upp och tappar fart och spin, förklarar Ärlebrandt. <BR>BĂ€ttre gĂ„r det för de övriga som kastar med bĂ„de fart och precision. Fotograf-Andreas Ă€r Ă€ven han betydlig vassare Ă€n mig och det Ă€r tack vare honom vi till slut fĂ„r lĂ€mna den lilla skogsdungen. Efter tvĂ„ kast och med korgen 20 meter bort Ă€r det dags att byta disc, till en som lĂ€mpar sig bĂ€ttre att "putta" med. Den jag fĂ„r i handen Ă€r tjockare, liknar mer en traditionell frisbee och kĂ€nns mer bekvĂ€m. Det krĂ€vs tvĂ„ "puttar" innan discen lĂ€gger sig i korgen och totalt fyra kast pĂ„ första hĂ„let. Jan Kranz och Kjell-Runo Ärlebrandt klarar sig med tre och detsamma gĂ€ller för Jörgen Öhman och Kjell Söderholm. Vi vandrar vidare mot det andra hĂ„let. Den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r korgen inte ens inom synhĂ„ll. Det krĂ€vs ett lĂ„ngt och hĂ„rt kast. Jag testar att ta fart, dock med en ny "raket" till följd. <BR>- Du stĂ„r lite för stelt och rör bara din arm. Försökt att röra kroppen mer, tillrĂ€ttavisar Jörgen Öhman. <BR><BR><SPAN class=mr>Hygglig avslutning <BR></SPAN>Men det vill sig Ă€ndĂ„ inte och sjĂ€lvförtroendet sjunker allt djupare ju lĂ€ngre vi spelar. VĂ€rst (miss)lyckas jag pĂ„ tredje hĂ„let. Min disc försvinner in i ett skogsparti och vi tvingas avbryta spelandet för att leta rĂ€tt pĂ„ den. Den hittas efter en kvart av Kjell Söderholm som lokaliserat den uppe i ett trĂ€d. <BR>- Och du ska jobba pĂ„ sporten, pikar min lagkamrat Andreas WĂ€litalo med all rĂ€tt. <BR>Som tur Ă€r avslutar jag pĂ„ ett sĂ€tt som ger tillbaka lite av hedern. StĂ„endes pĂ„ knĂ€ under ett trĂ€d kastar jag min disc elegant runt ett annat sĂ„ att den lĂ€gger sig drygt 7-8 meter frĂ„n korgen. Ett beundrande sus hörs frĂ„n mina motstĂ„ndare. Och för första gĂ„ngen Ă€r mitt kast bĂ€ttre Ă€n fotograf-Andreas. Det rĂ€ddade min dag. DĂ„ kunde jag till och med köpa att vi förlorade med sju kast över blott fem hĂ„l mot de andra tvĂ„ lagen. SĂ„ hĂ€r lĂ€t omdömet om "lag Norrbottens-Kuriren" efterĂ„t. <BR>- En talang och en intressant nybörjare, tycker Kjell Runo Ärlebrandt. <BR>Jag Ă€r den senare. <BR>- Du höjde ditt vĂ€rde pĂ„ sista kastet, fortsĂ€tter han. <BR>Ärlebrandt Ă€r rutinerad sĂ„ jag tror pĂ„ hans ord. Han, Jörgen Öhman, Jan Kranz och Kjell Söderholm trĂ€nar och spelar drygt tio timmar i veckan ute pĂ„ banan vid universitetet. Varje onsdag- och söndagskvĂ€ll anordnas tĂ€vlingar som Ă€r öppna för vem som helst. Ung som gammal, rutinerad och orutinerad. <BR>- Det bĂ€sta med discgolf Ă€r att vem som helst kan spela. Dessutom Ă€r det billigt och man fĂ„r umgĂ„s med alla glada kamrater, sĂ€ger Kjell Runo Ärlebrandt. För 500 kronor kan man spela med gott samvete. <BR>- DĂ„ har du ett bra disc-urval, medlemskap i Steel och sĂ„ stöttar du arbetet med banan.</P>
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Sport
LuleÄ