Lavander: "Värsta jag varit med om"
King of the Hill. Sommarens tuffaste fystest för Luleå Hockey och Plannja Basket. Fyra varv uppför Måttsundsbacken. Kuriren-testar var med.
TUFFT. Mats Lavander (till vänster) kröker rygg, Plannjas förre spelare Stefan Hellgren gästtränade och AIK-flyktande Per Savilahti kippar efter syre.
Foto: Petra Isaksson
Efter ett varv runt Måttsunds skidstuga joggade Sven-Erik Pajala längs med de tre nedfarterna av skidbacken. - Vi tar en runda upp här också, säger 49-åringen. Jag tar ett djupt andetag och tänker: "Bara jag överlever det här kommer jag att vara väldigt glad. Om jag sen får åka ambulans tillbaka till jobbet kan inte jag rå för". Stigningen börjar. Och det handlar fortfarande bara om uppvärmning. Anders Burström och Robin Lindqvist råkade hamna på ett SIKO-möte och kunde inte delta. Sandström kvar i soffan
Janne Sandström hade barnpassning och låg hemma i EM-soffan. Emil Lundberg "missade" uppvärmningen, alltså ett varv, och kom 15 minuter för sent. - Det ska vara miljövänliga snitslar, säger Sven-Erik Pajala och binder fast bansträckningen i form av toapapper i rötter och ris längs bergsknappen. - Perfekt. Då har vi skitpapper om det behövs, konstaterar junioren Kim Karlsson-Bergman. Vi springer i längre slalomsvängar uppför backen. Låren stramar åt, ryggslutet spänner, andetagen blir tyngre och tyngre. Temperaturen ligger på drygt 20 plusgrader i strålande solsken. Strax framför mig befinner sig den lovande backen Robin Olsson. Men denna dag hade han nog önskat att han satsat på golf och räkmackor. "Vaderna lossnar"
- Vaderna håller på att lossna, skriker han. Fortfarande uppvärmning. - Kom igen nu grabbar, ropar förste man i ledet. En 49-årig Sven-Erik Pajala som käkat dynamit till frukost, har vader som basketbollar och flyger uppför Måttsund, precis som om det vore utförsåkning. Till slut når vi toppen. Alla deltagare ska runda en pinne vid varvningarna. Den är fastpålad vid startfållan för de alpina tävlingarna. Vi fortsätter nedför liftspåret och tillbaka till skidstugan. Nästan. Sven-Erik drar iväg en extra runda en bit upp i första backen. Suckandet och stönandet är påtagligt. Och det är svårt att inte ryckas med i ogillandet av fysisk ansträngning av denna nivå. Men som sagt. Jag är bara en kaffedrickande tidningsreporter, de andra lever på att äta, träna, sova och skita. Några av dem kan också pensionera sig vid 30-strecket. Eliten fick tändvätska
Alla samlas på den smala vägen mellan skidstugan och backen. Jag presenterar mig och säger: - Jag startar sist, men mitt mål är att inte vara siste man över mållinjen. Nog med tändvätska. För vem vill ha en tidningsmurvel efter sig på sommarens värsta fyspass? Tre varv tävling. Eller rättare sagt, tre stigningar. På sista varvet är målgången vid varvningspinnen. Samma runda som vi nyss avverkat och fick Robin Olssons vader att lossna, Kim Karlsson-Bergman att känna sig skitnödig och Janne Sandström att stanna hemma på barnpassning. "Blodsmak i munnen"
- Mentalt är det här en spännande upplevelse som ger blodsmak i munnen, säger Lars Lundgren, Plannjas sjukgymnast och fystränare. Startskottet går. Mats Lavander tar täten, tätt följd av bland andra en nyanländ Emil Lundberg och veteranen Håkan Larsson. Jag lägger mig sist i klungan. Vill inte stå i vägen för någon. Den förre BG-spelaren och ungtuppen Alexander Pettersson ligger strax framför mig. Pettersson fuskade
Första varvet går hyfsat lätt. Jag ligger fortfarande sist. Pettersson fuskar och genar förbi pinnen vid varvningen på toppen. Då tänds en glöd i mig och orden ekar i huvudet. De kom en gång från Gunde Svans gympatränare eller något liknande. "Det finns inga genvägar till framgång". Jag blev förbannad av att en tio år yngre, elittränad förmåga, som har framtiden för sig - fuskar. Och tänker återigen på Svans mantra: "Det finns inga genvägar till framgång". Jag löper förbi honom innan skidliften och har bara ett mål i sikte. Att inte bli sist. Lavander i toppeluva
Fältet dras isär. Jag ser Mats Lavander långt där framme med hans svarta toppeluva - trots värmen. Helt galet med tanke på det gassande solskenet. Svetten rinner ner i mina ögon som börjar svida. Spelare, som av diverse orsaker inte kan delta, har placerat ut sig i stigningen för att peppa på lagkamraterna. Jag får också några verbala ryggdunkar. Jim Enbom står med en tjockprilla och flinar mitt i backen. - Mina hälsenor tillåter inte sån här träning, menar Enbom. Reportern passerade Omark
Racet går vidare. Mjölksyran blir allt mer påtaglig. De lätta stegen har förbytts till tunga kliv. Falukorven från matlådan sitter i gommen. Men jag ska inte ge mig. Jag vet att det här handlar om två saker: Vältränade personer och pannben. Jag kan bara stå för det sistnämnda. Mats Lavander går in i väggen och Emil Lundberg vinner före J20-spelaren Fredrik Styrman. Plannjas främste är Håkan Larsson på tredje plats. På sista varvet passerar jag Linus Omark, Mats Olsson och några fler Plannja-juniorer. I mål har jag i alla fall fem-sex man efter mig. Pajala kritisk till fysträningen
Undrar vad Edmonton Oilers hade sagt om Omarks insats? Sven-Erik Pajala har sin åsikt. - Halva fältet får godkänt och halva icke godkänt. Det skulle vara intressant att se konditionsutvecklingen de senaste 20 åren. Jag är övertygad om att fotbolls, ishockey och basketspelarna var betydligt bättre tränade för 15-20 år sen. De kanske har mer styrka i dag, men har de inte konditionen till att prestera leder det inte till någon personlig utveckling. En hockeyspelares sista 15 sekunder i ett byte är väldigt viktiga och då måste man orka, konstaterar skidtränaren. Lavander hänger över sin bildörr. - Fy fan, jag gick ut för hårt. Det absolut värsta jag varit med om. Med stolthet sätter jag mig i tidningsbilen. Jag överlevde - och slutade inte sist.
Så jobbar vi med nyheter