OS-guld i Sapporo 1972 på 15 kilometer, VM-guld på 50 kilometer i Lahtis 1978 och även stafettguld under samma världsmästerskap.
Det är bara ett axplock från längdlegendaren Sven-Åke Lundbäcks meritlista.
Och här är hans senast bedrift i raden: Han har deltagit i SVT:s succéserie Mästarnas Mästare.
– De kontaktade mig under våren 2013. Jag trodde först att det var ett skämt. "Vet ni hur gammal jag är?", frågade jag dem. Men jag kände att det här är en jättechans och något man hört så mycket om. Jag tänkte att jag platsar där också, säger Sven-Åke Lundbäck.
Hur snurrade tankarna när du fick samtalet?
– "Jaha, ni ringer äntligen?". De hade kunnat ringa för tio år sedan när jag var fräschare, säger han och skrattar.
Mästarnas Mästare är en TV-serie där svenska idrottslegendarer ställs mot varandra i olika tävlingar. Årets upplaga av programmet spelades in i Kroatien där deltagarna kamperade mot varandra i ett antal veckor. Men Norrbottens bidrag, Sven-Åke Lundbäck, hade sämre förutsättningar än många andra. Nu berättar nämligen 66-åringen att han drogs med en höftskada under inspelningen av programmet.
– Jag hade lite problem med mitt högra ben. Men det är inte så mycket att orda om, säger Lundbäck
Vad var det för problem?
– Jag går och väntar på en höftledsoperation som kommer komma ganska snart hoppas jag.
I det första avsnittets absolut första tävling var den förre längdskidåkaren nära att knipa segern i den statiska bentävlingen "90 grader". Men när det sedan handlade om hinderbanor hämmades han av skadan rejält.
– Hinderbanan var svår. När man skulle ta sig över alla hinder så skar det som knivar. Jag visste att jag skulle vara chanslös på de grenarna.
Hur förberedde du dig för programmet?
– Det blev mycket rehabträning. Jag fick ett träningsprogram som jag körde hela sommaren och ända fram till september. Jag körde mycket styrketräning just för höften och jag hade haft mycket mer problem utan rehaben.
Det Sven-Åke Lundbäck kommer att minnas allra bäst från programmet är "gagget i huset". Och den han klickade bäst med var hans rumskamrat – den förre NHL-målvakten Tommy Söderström. Det blommade ut till en vänskap som han menar kommer att fortsätta utanför tävlingen.
– Vi drog nitlotten och fick dubbelrum, men det blev ett lyckokast. Vi kom väldigt bra överens och det var en cool kille. En cool söderkis.
Har ni hållit kontakten efteråt?
– Jo, det har vi gjort. Absolut. Och vi kommer nog att träffas i framtiden också.
Kan du avslöja någon hemlighet om vad som komma skall i programmet?
– Jag kan bara säga att jag kommer vara med om en nära döden-upplevelse. Det var kämpigt. Mer kan jag inte säga.