Modig behöver en blåslampa i röven
Sportkrönika med Ludde Wästfelt
Jag snuddade vid ämnet efter Luleås förlust mot Skellefteå då det såg mer än lovligt blekt och andefattigt ut. Trots derby, trots fullspikad hall, trots allt vad det innebär.
I tisdags satt jag på läktaren och såg Luleå Hockey förlora en ny hemmamatch. Nu mot Frölunda i en match av samma karaktär som den mot Skellefteå.
Luleå kom ut som skrämda möss och blev uppkäkade av ett Frölunda som kom för att spela försiktigt men eftersom de f-i-c-k en 2-0-ledning helt for free så kunde Bäckmans manskap kliva hem, ställa upp och spela sarg-ut som de behagade.
I och med detta gav de Luleå inträde i hallen igen och jag vill påstå att det var Frölunda som gav Luleå luft i matchen. Inte Luleå som blev klassen bättre i period två.
Här kanske jag har fel men jag uppfattade det så eftersom Frölunda till slut gick segrande ur striden. De skruvade på fore-checkingen högt upp i banan igen efter Luleås kvittering - och vann en rättvis seger.
De ville mer - och fick då med sig både tveksamma domslut och puckstudsar lite hit och dit.
Luleå visade impotens, inte minst i power-play där spelet var långsamt, ofukuserat, duttigt och omständligt efter sargerna, och tränartrojkan har ingen lätt uppgift att vända det här till någonting positivt.
Mattias Modig har varit strålande under en lång period men sviktar lite i kassen just nu. Ett par av Frölundas mål såg långt ifrån omöjliga ut precis som något av Skellefteås i derbyt. Inte konstigt, killen är 19 år och långt ifrån färdighärdad.
Men vad göra?
Klubben har målat in sig i ett hörn. När Modig var riktigt vass, då skulle Leinonen matchas in, då sviktade han - och Modig fick h-e-l-a ansvaret. Nu surar Leinonen och vill flytta.
Han trivs inte och var hämtar han motivation och hjärta när han bär på känslan av att bara vilja lämna?
Hur hanterar klubben problemet som kan vara avgörande för om laget till slut är i slutspel igen?
Mattias Modig behöver en blåslampa i röven för att prestera på topp i match efter match.
En obrydd Leinonen är ingen blåslampa. Tvärtom.
Även om jag har full förståelse för att en individ kan vantrivas och känna sig mogen för att göra någonting annat så betyder det här en situation som gör att tränarna, mer eller mindre självklart, väljer Modig som målvakt.
Luleå behöver en matchvinnande målvakt. I slutspurten av serien - och i ett eventuellt slutspel.
Det vore lätt för mig att slå fast att det ska köpas in en ny målvakt. Det är e-n lösning på problemet. Att chansa med Leinonen i Linköping är en annan. I säsongens viktigaste match är det dock inget bra läge för gambling direkt.
I övrigt kanske Luleå mår bättre av en match på bortais igen. Där verkar killarna ta det hela på allvar i alla fall. Hemma i Coop är det, uppenbart, svårare med tändningen och om det här märkliga scenariot fortsätter - då kan det vara tid att fundera på justeringar av ledarskapet.
Plannja brottas med likartade strukturproblem. Segt och oengagerat var det mot 08-orna och tre raka förluster för Plannja har jag inte upplevt i ligaspelet i "modern tid". Plannjas formsvacka brukar annars komma strax före jultid - nu kommer den betydligt senare.
Det är oroande och nu måste paret Visscher/Ryan steppa upp för att få igång sitt lag. Gärna redan på fredag då rysaren Jämtland gästar. Mot 08 var det inte bara slarvigt och oengagerat. Det behövdes göras någonting när matchen gled dem ut händerna. Det hände ingenting. Borde inte laget ha ett spel för att lösa upp försvar som spelar över och sätter stenpress på Mitchell och Larsson?
Och varför Jim Enbom fick förtroendet under matchens sista fem minuter med Jonas Jerebko på bänken - det har jag svårt att förstå.
Avslutningsvis: Adam Sonn är ok som spelare. Men han tänder inga gnistor i laget. D-e-n mentaliteten finns inte naturligt i dagens Plannja. Vare sig på, eller utanför, planen.
Och den behövs.
Så jobbar vi med nyheter