Negativt är positivt

Cirka 100 dopingtester görs per år i länet.
Norrbottens-Kuriren fick exklusivt följa med bakom kulisserna när Northland Basket testades.
- Man får lite prestationsångest när man måste kissa på bestämd tid, säger Mikaela Sjöström och skrattar.

VÄNTAN. En och en halv timme efter att hon har blivit kallad får Mikaela Sjöström följa med Mona Ringbjer och göra  dopingtestet.Foto: Anton Olofsson

VÄNTAN. En och en halv timme efter att hon har blivit kallad får Mikaela Sjöström följa med Mona Ringbjer och göra dopingtestet.Foto: Anton Olofsson

Foto: Fotograf saknas!

Luleå2011-09-27 06:00

Videon är inte längre tillgänglig

Riksidrottsförbundet gör närmare 4.000 dopingtester per år i Sverige. Ungefär 100 av dessa sker i Norrbotten.

I snitt åker 40 utövare fast per år, men i fler än hälften av tillfällena handlar det om motionärer. På elitnivå åkte elva aktiva i Sverige fast för
doping under 2010.

Norrbottens-Kuriren och 24Norrbotten fick som enda media i länet följa med bakom kulisserna när riksidrottsförbundet dök upp oannonserat på Northland Baskets träning för att utföra tester på fyra av spelarna.

Jonas Näslund, Mona Ringbjer och Elisabeth Johansson tillhör den enda gruppen här uppe som utför dopingtester. Anledningen till att det inte sker så ofta är ekonomi. Ett test kostar nämligen närmare 5.000 kronor. Därför handlar det också om en oerhörd säkerhet när testet tas, inget får gå fel.

Just i dag har Jonas Näslund gjort ett lite särskilt val när det gäller vilka spelare som ska utföra ett urinprov.

- Vi tar de som inte har blivit testade så ofta förut, säger han.

När Northland Baskets träningspass är avklarat stegar Jonas Näslund fram, förklarar sitt ärende och plockar ut Allis Nyström, Mikaela Sjöström, Alexandra Ferm och Johanna Lundström för prov. Mona Ringbjer och Elisabeth Anderssons uppgift blir att informera spelarna om vad som nu ska ske.

Rekordsnabba tester
En efter en får de gå in i ett rum där urinprov tas. Media får inte följa med in när det riktiga provet tas utan väntar tålmodigt utanför. Efter en och en halv timme är samtliga fyra klara. En evighet kan tyckas - men faktum är att det har gått rekordfort.

- Går det snabbare än tre timmar så är det bra, säger Jonas Näslund och drar en anekdot.

- En gång fick jag vänta tio timmar på att en bulgarisk brottare skulle få ur sig något.

När alla spelare är klara görs en demonstration på hur det egentligen går till när ett dopingtest tas. Mikaela Sjöström blir testperson.

"Känner sig trygg"
När hon kommer in i rummet får hon välja ut en provbehållare att lämna ett urinprov i - under övervakning av kontrollanten Mona Ringbjer.

- Det är ju inte första gången jag gör ett dopingtest, men det känns lite obekvämt när någon ska stå och se på när man kissar, säger Sjöström.

Vad som är viktigt är att testet inte består av för mycket vatten. Av den anledningen får den aktive bara dricka en liter innan testet.

När Mikaela Sjöström sedan har fyllt behållaren får hon på egen hand fördela innehållet i ett A- och ett B-prov. Dessutom förseglar hon själv förpackningarna och ser till att det är rätt nummer registrerat så att inte hennes test blandas ihop med någon annans. Allt för att den aktive ska känna sig säker.

- Man känner sig trygg, men det är klart att man alltid får lite tankar som "Vad har jag egentligen ätit den senaste tiden?", säger Mikaela Sjöström.

Bland utövarna är det solklart vad de tycker om dopingtester.

- Det är jättebra. De borde göra ännu fler tester, det är viktigt för sporten i allmänhet, menar Sjöström.

När provet senare har analyserats får den aktive ett brev hemskickat. Oavsett om det är negativt eller positivt.

Och när det gäller dopingtester är det positivt att få ett negativt svar.

Med andra ord: negativt innebär att man inte tagit några otillåtna preparat.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om