Närmare två meter lång och tresiffrigt på vågen.
Det är svårt att ta miste på Anders Nilsson – solglasögonen till trots – när han kommer gåendes till Gültzauudden på en av sommarens varmaste dagar.
Så var det även för 23 år sedan.
Vid födseln var han sjuk och lades i kuvös i samma rum som de för tidigt födda barnen. 57 centimeter lång och närmare 5 kilo tung stack han ut storleksmässigt redan då.
– Jag var som Karelin och de andra var ju små som smörpaket. Jag har fått berättat för mig att de andra föräldrarna, som tyckte deras barn var normalstora, tittade mycket på mig och undrade vad jag var för monster, säger Anders Nilsson och skrattar.
Ett monster som nu för tiden går under smeknamnet "Thor" (efter karaktären i superhjältefilmen) borta i Nordamerika.
Karriären har tagit honom från Luleå till USA och spel i NHL-laget New York Islanders och AHL-laget Bridgeport Sound Tigers. En karriär som mestadels bestått av en rakt uppåtgående kurva – fjolårssäsongen undantaget. Det enda monster som då existerade kring Anders Nilsson var hans egna demoner att slåss mot.
För att få hela bilden kring de problemen behövs det en tillbakablick i 23-åringens liv. Redan som liten opererades han för problem i magen.
– Förutom att jag har ett ärr minns jag inte så mycket av det. Men tarmarna fungerade inte riktigt och tekniken ... det hade varit mycket lättare nu än för 23 år sedan eftersom tekniken gått framåt.
Utöver en aningen förändrad kost var det dock inget ingrepp som påverkade målvakten senare i livet. Men när magproblemen uppstod på nytt i fjol, 22 år gammal, började oron spira på nytt.
Redan under sommaren kände Nilsson att något inte stod rätt till i kroppen. Han var aldrig pigg eller alert – snarare ständigt matt, trött och hängig. Motivationen för att träna försvann.
– Jag ville inte göra något – bara ligga hemma.
Efter att ha försökt kämpa sig igenom lagets camp under hösten blev det bara värre. Han bestämde sig för att det var dags att reda ut vad som händer. Varken blodprover eller andra tester visade på något avvikande. Nilsson valde då att vila helt i en vecka – utan något resultat.
– Då tänkte jag väl att det bara var i skallen, så jag bet ihop och körde och tänkte att det blir väl bättre om jag tränar och tänker på annat.
Det blev det inte.
Nilssons onda spiral hade knappt hunnit halvvägs nedåt.
Att bita i var inte rätt medicin. Det var ingen medicin alls för hans bekymmer. Snarare gift.
– Hela hösten och vintern kände jag att det blev sämre och sämre. Jag for och tränade, men kände mig bara skit helt enkelt. Så fort jag kom till ishallen ville jag bara hem – jag ville bara därifrån. På träningen kände jag att jag inte gav hundra procent, utan åkte bara runt och väntade på att den skulle ta slut.
Väl hemma hamnade Nilsson i soffan framför tv:n. Matlusten var i botten, vilket ledde till viktminskning. Hungerkänslan var som bortblåst och vissa dagar kunde han komma på sent på kvällen att han inte ens ätit middag.
Vändningen kom i januari. Efter ett snack med sin agent, general manager Garth Snow och sjukgymnasten kom parterna fram till att en ordentlig utredning behövde genomföras.
En allmänspecialist på Manhattan fick uppdraget att hitta vad som var problemet. Och hon lyckades.
– Jag saknade vitamin D och vitamin B12. Saknar man det blir man jättetrött och kan få konstiga symptom som muskelkramper.
Just B12 är en vitamin man får i sig genom rött kött och ägg. Men eftersom Anders Nilsson ätit just de ingrediserna var nästa fråga – varför tar inte kroppen upp det?Svaret på det kom kort därefter. En allergi mot gluten och mjölk upptäcktes. Något som slagit ut i full kraft på grund av flytten till New York.
– Det kan ligga latent i kroppen och utlösas förr eller senare av småsaker som förändringar i livet. Jag flyttade till USA och de tror att det var det som utlöste det – även om det hade kommit förr eller senare ändå.
En ändrad kost visade sig ge resultat. I slutet av fjolårssäsongen var Nilsson tillbaka – piggare än någonsin och fick också chansen att stå två AHL-matcher efter tre månaders frånvaro. Dessutom följde han Islanders slutspel från läktarplats som tredjealternativ.
– Det var skönt att få göra två matcher och även om jag hade kunnat vara tillbaka tidigare så ville vi att det skulle ta den tid som behövdes för att vara hundraprocentig.
Med den säsongen närmast i bagaget har Luleåkillen bara ett fokus till kommande. Att få spela så mycket matcher som möjligt.
Islanders har Kevin Poulin och Evgeni Nabokov på kontrakt och mycket talar för att det i alla fall till en början blir mest matcher i AHL för Nilssons del.
– Även om det inte står så i pappret så känner jag mentalt att jag har missat en hel säsong. Blir det AHL så är jag inte alls besviken eller missnöjd, utan bara glad över att få spela matcher. Jag vet att om jag spelar bra kommer chansen i NHL.
För det är dit han siktar, "Thor". Att återigen få leva upp till sitt hjälte-smeknamn.
När den unga målvaktens karriär sammanfattas så här långt är det ett minne från just tiden i Islanders som hamnar högst på listan.
– Nollan mot New Jersey 2012 var högsta punkten hittills. Det slår hgöre än NHL-debuten, att få vinna en match och hålla nollan är något man drömt om.
Den pucken ligger hemma på hyllan. Det var inte heller långt ifrån att han skulle få en till trissa till samlingen. Men med två minuter kvar av returmötet mot New Jersey tappade Islanders en 1–0-ledning till 1–2 under matchens två sista minuter.
Även i Luleå Hockey finns höjdpunkter. Slutspelet 2011 med kvartsfinalserien mot Djurgården, ligger också högt bland topparna.
– Det finns något bra youtubeklipp från den sjunde matchen som jag kollade på i vintras och fick lite gåshud. Även fast jag vet hur det slutar blir jag lite nervös. När jag ser det undrar jag hur jag kunde slappna av så mycket – det kändes nästan som vilken match som helst.
På meritlistan finns också VM-silver som trdjemålvakt, JVM-brons och seger i elitseriens målvaktsliga. Som sagt – en stadig kurva som egentligen bara gått uppåt under karriären.
– Förhoppningsvis har jag haft min djupa dipp i karriären. Men man måste ha några dalar också, jag kan ju inte bara ha toppar, säger Anders Nilsson och ler.