23-åringens siffror talar nästan för sig själv. På drygt 15 minuter gjorde hon 12 poäng, tog 6 returer, hade 3 assists och 1 block. Det är imponerande.
Men det är den energi och det mod som hon tillför som imponerar mest på mig. Karlefors är en väldigt ”otypisk” Luleå Basketspelare av årsmodell 2009/2010. Hon tar bollen till korgen nämligen.
Hon plockar upp lite lösa bollar och sätter dem.
Hon spelar tufft försvar på såväl guards som centrar.
Imponerande var ordet.
Lydia Karlefors var namnet.
n n Lisa Ängefjord må vara en duktig trepoängsskytt. Men skottlägena är i bland riktigt, riktigt, dåliga.
Annars är jag faktiskt rätt förvånad över hur pass bra Luleå Basket spelade. När jag pratade med Dennis Pihl inför matchen var han ganska kritisk till hur de presterade på träningar.
Inställningen har inte varit helt klockren om jag ska tolka herr Pihl.
Det blev också en artikel i onsdagens tidning där Pihl ”sågade” (nåja), eller i alla fall kritiserade sitt lag.
Efter matchen mot Telge tog jag ett par ord med coach Pihl som konstaterade att artikeln hade blivit tändvätska. Han hade informerat spelarna om vad han hade sagt till mig i intervjun och menade att det var upp till bevis för spelarna.
Det fick uppenbarligen rätt effekt.
Telge kom med sitt unga, talangfulla och obesegrade lag men fick vända hem med säsongens första förlust i bagaget. Lite oväntat kanske.
Första förlusten till trots – det går inte att låta bli att höja på ögonbrynen över Telges lag. Spelarna är födda 1991, 1992 och 1993. Hur bra de kan bli? Hur bra som helst.
Det påverkade givetvis att Telge tidigt i matchen fick fyra foul på både centern Amanda Zahui och forwarden Binta Drammeh.
Men egentligen är det stora problemet att man inte vilar Cleopatra Forsman. I går spelade hon 40 minuter och var planens kanske bästa spelare.
Tänk hur bra hon hade varit om hon vilat tio minuter? Eller kanske bara fem?
Innan säsongen tippade jag Luleå Basket på den övre delen av tabellen och det står jag fortfarande fast vid. Men då måste man hålla fast vid det här spelet som man stundtals hade mot Telge.
Nu blev det ”bara” 27 skjutna trepoängare, varav 13 gick i korgen. I stället hittade man drives på korgen och lite mer halvdistansskott.
Sedan är det ett absolut måste att få fart på Jenny Andersson. Mot Telge var hon rent bedrövlig halva matchen för att sedan vakna till liv och faktiskt titta på korgen ett par gånger. Och upptäcka att det står en betydligt kortare människa bakom henne och att det därmed är ganska enkelt att lägga i bollen.
Men jag kräver mer än fyra (!) futtiga returer från en spelare som är över 190 centimeter och som hade över 22 minuters speltid.
Så är det bara.
Andersson kan bättre och det faktum att man valde att starta Martina Renholm i stället för Jenny Andersson var en tydlig vink som också fick önskad effekt. Till slut.
Domarnivån? Äh, inte ens lönt att kommentera en sådan här gång. Men synd att man återigen inte tar dambasket på allvar.