Videon är inte längre tillgänglig
Asplöven värvade Slava Trukhno inför 2012/2013.
Född i Moskva, uppvuxen i Köpenhamn.
Och de ryska influenserna syntes i spelet och blicken på isen.
Det blev 43 poäng på 50 allsvenska matcher och han bidrog starkt till att den allsvenska nykomlingen behöll sin plats i ligan.
Sedan tog centern steget vidare till Luleå Hockey – men där blev det spelmässigt ett magplask.
– Det var tufft. Speciellt när du kommer från en tid där du spelat nästan 30 minuter per match och går till fem minuter och får sitta flera matcher till läktaren. Men det är väl en del av hockeylivet, säger han i dag.
Slava Trukhno kommer gåendes efter Kungsgatan ned mot Stureplan. Han har nyss avslutat ett välgörenhetsuppdrag på Lidingö sjukhus med ett par lagkamrater i Djurgården. De har besökt barnavdelningen och skrivit autografer.
Blicken och kroppshållningen avslöjar det mesta.
Bettet är tillbaka och självförtroendet – som försvann i Luleå.
– Jag hade en riktigt bra tid även om det inte gick så bra på isen. Jag fick lära mig riktigt hårt arbete av tränarna. Jag trodde jag var i bra form när jag kom till Luleå, men på det sättet laget tränade fick jag verkligen lära mig hård träning.
Vad lärde du dig rent mentalt?
– Att glömma och gå vidare. Jag blev mentalt starkare av att få sitta på bänken.
Hur var steget från allsvenska Asplöven till SHL med Luleå?
– Jag tror att folk tänker att det bara skiljer en division, men det är verkligen ett stort steg. Alla spelare är bra hockeyspelare och skridskoåkare. Det var tuffare än jag hade trott.
Hur var det att få lämna Luleå utan att fullfölja tvåårskontraktet?
– Jag blev lite överraskad i och med att en ny tränare (Joakim Fagervall) skulle ta över och jag trodde att allt skulle börja om och att jag skulle få en riktig chans. Men klubben sa att jag inte fanns med i deras planer och det ger jag Luleå cred för att de berättade det tidigt för mig. Det var tufft då, men det löste sig bra.
Hur kändes det när Djurgården hörde av sig?
– Jag pratade med min agent när det stod klart att Luleå inte ville ha mig. Det tog en vecka innan Djurgården hörde av sig, dessförinnan hade några allsvenska klubbar visat intresse, men när Djurgården kom in i bilden tackade jag ja direkt.
Är det här din revansch?
– Självklart. Jag vill bevisa att jag kan spela i SHL. Jag har inte varit lika bra förberedd mentalt eller fysiskt inför en säsong som inför den här.
Hur har första tiden i Djurgården varit?
– Bra. Jag har fått chansen i en av lagets två ledande kedjor och spelar power play. Jag kommer till rinken med ett stort självförtroende. Jag trivs verkligen. Jag är som en ny man som åker till rinken.
Är det någon skillnad på organisationerna Djurgården vs Luleå?
– Båda är professionella. Men det här är verkligen en klubb med traditioner som vunnit mästerskapet många gånger (16 SM-guld). Det känns direkt när man kommer in i laget och omklädningsrummet. Många av spelarna var med och tog upp laget till SHL och det märks att vi är en riktigt tajt grupp.
Du gjorde två mål och en assist i träningsmatchen mot Luleå, känslan?
– Jag hade inte den känslan förra året eftersom att jag inte gjorde ett mål på hela säsongen. Men det var en skön känsla att komma in och prestera.
Vilken roll har tränaren Hans Särkijärvi satt dig i?
– Som en toppcenter i laget. Jag spelar med Marcus Sörensen och Robin Alvarez. Vi har verkligen hittat en bra kemi och det är väldigt bra spelare.
Du har också fått testa på en kräftskiva under lagets teambuilding, hur var det?
– (skratt) Hela ledningen var med och även några sponsorer. Det var verkligen gott. Det blev några öl och vi trodde inte att det var träning dagen efter, men tränarna körde en riktigt tuff träning och det kändes i kroppen.