Det finns tre saker som gör att vi aldrig kan räkna bort Gällivareåkaren.
Söndagens OS-silver i skiathlon, hans förmåga att hitta en formtopp till stora mästerskap – samt Sotjis monsterbacke.
I övrigt är han numera en blåbärsåkare när det handlar om sprint. I alla fall när man blickar tillbaka på det senaste året.
Hellner är inte i närheten av vad åkare som Nikita Kriukov, Petter Northug, Emil Jönsson, Alexey Petukhov med flera har lyckats åstadkomma.
Det syns inte minst i resultatlistan. Sedan sjundeplatsen i schweiziska Val Muestair den 1 januari 2013 har han kört tre fristilssprintrar på världscupen med följande placeringar: 64, 48 och 52.
Senaste pallplaceringen internationellt var när han tog VM-guld i Holmenkollen 2011.
Hans tuffaste uppgift blir att ta sig vidare från prologen, den är hans akilleshäl.
Historiskt sett har 28-åringen haft förtvivlat svårt att ta sig vidare från kvalloppen genom åren. De gångerna han har lyckats ta sig till kvartsfinal har han även utmanat de bästa.
Om han lyckas så ligger vägen mot en ny OS-medalj öppen.
I man mot man-åkning är det inte många som klarar av Hellners tempo – speciellt inte uppför.
Blir det spurt i stadion är han chanslös mot Kriukov, Jönsson och kompani. Men i monsterbacken, den sista innan upploppet där bara Dario Cologna var starkare i söndags, är det få som kommer att orka hänga på.
Lyckas han bara få fart i benen i kvalet så tror jag på medalj, men jag kan inte säga guld – Cologna står ju också på starlinjen ...