I januari lämnade han kalla Norrbotten och Bodens BK:s division I-lag för livet som ungdomsproffs i den skotska storklubben Glasgow Rangers.
I början av sommaren träffade Norrbottens-Kuriren en nytatuerad Fredrik Espling som bjöd på en öppenhjärtlig intervju.
Till att börja med kom snacket att handla om 17-åringens kärlek för tatueringar. Dagen innan hade tatuerat in "Vive el momento" på armen - vilket betyder - "lever i nuet".
Vad är så speciellt med tatueringar?
- Jag gillar tatueringar och tycker att det är coolt. Jag hade kunnat tatuera mig själv. Bara klottra lite på armen, det hade varit skitsnyggt - snyggt som fan.
Du vill se ut som Zlatan och de andra världsstjärnorna...
- Jaa, eller som Beckham, eller ännu mer. Jag vill ha en på halsen också, men jag får inte för morsan och farsan, säger han och fortsätter:
- Men någon gång kommer jag att göra en, jag lovar.
Vill du ha tatueringar över hela kroppen?
- Typ, ungefär som Daniel Agger (Liverpool) eller som Raul Meireles (Liverpool).
Daniel Agger har tatueringar över hela kroppen. Temat på Liverpoolbackens rygg är danska legendarer. Det handlar inte om de danska fotbollsikonerna Michael Laudrup och Peter Schmeichel.
Utan om bland annat Gorm den gamle och Harald Blåtand, två gamla kungar från Danmark. Förutom det har den danske mittbacken både gravstenar och vikingar på sin baksida. Överst, vid nacken, står det "Mors Certa, Hora Incerta" - vilket betyder "Döden är säker, timmen är osäker" på latin.
- Det är lite för mycket för mig, jag gillar mest på armar, hals och i svanken, säger Fredrik Espling.
- När jag tatuerade svanken fick jag inspiration av Philippe Mexes i Roma, den är jävligt snygg.
Någon annan kroppsdel som är aktuell?
- På vaden ska jag också ha en. Jag vet inte fan vad, men det ska vara någon cool text.
Har du tatuerat dig i Skottland?
- Nej, det är lag på att man ska vara 18 år. Jag gjorde mina två tatueringar direkt när jag kom hem till Luleå.
Hur går det i Glasgow Rangers då?
- Bra, jag har gjort 15 mål på cirka 15 matcher med U17-laget. Jag är nöjd eftersom att jag bara har varit där i en halv säsong och jag är stolt. Det tar tid att komma in i det, omställningen är stor jämfört med spelet i Sverige.
Hur menar du då?
- Allt blir svårare. Exempelvis språket, de man bor med, tränarna, lagkamraterna - allt. Det är andra förväntningar och ett annat spelsätt.
Har du fått spela på högre nivå?
- Jag har hoppat in i tre matcher med reservlaget. Det har gått bra och var verkligen skitkul att spela med spelare som ingår i A-laget. Jag har fått lira med bland annat Gregg Wylde (back), amerikanen Edu (mittfältare),
Kyle Hutton (forward) och flera andra som sitter på bänken i A-laget.
Hur är det att spela med dem?
- Det är såklart svårt. Men jag tycker att jag är där och nosar.
Vad säger ledningen om dina insatser i reservlaget?
- Ingenting. Man får inte så mycket feedback, men skriker tränarna mycket på en spelare så tycker han om honom. På mig skriker dem mycket.
Hur bor du?
- Hos en familj. Men jag hoppas få något eget inom en snar framtid.
Har du hittat någon tjej i Skottland?
- Nej, det är ganska dålig standard där. Det är skillnad, Luleå känns som paradiset.
Du skippade gymnasiet, saknar du skolan?
- Nej, jag saknar den inte alls. Men jag saknar att hänga med polarna, men inte att plugga kemi och sånt. Nä, jag klarar mig utan det.
Studerar du i Skottland?
- Typ ingenting. Det är någon kurs i engelska, så jag har blivit bättre på språket.
Hade du kunnat genomföra den här intervjun på engelska?
- Det hade jag nog inte, eller jo, kanske. Men jag hade inte kunnat köra sånt här "deep talk", inga djupare konversationer.
Har du skaffat många kompisar i Glasgow?
- Ja, herregud. Vi är på anläggningen från åtta på morgonen till tre på eftermiddagen och jag kan ju inte sitta i ett hörn hela tiden. Man måste snacka och så där, för annars kan alla trycka ner mig hur enkelt som helst. Det är "the strongest survive" som gäller, jag måste ta för mig överallt och visa alla: "Här kommer jag och jag kommer inte vika ner mig".
Är du ensam svensk i laget?
- Ja, det finns en norrman som jag hänger mycket med. Sen är det spelare från bland annat Slovakien, Bulgarien, Polen och från olika delar av Storbritannien.
Hur går det i landslaget?
- Efter säsongen spelade jag landskamp mot Schweiz och gjorde mål. De tyckte att jag skötte mig - jag är nöjd.
När debuterar du med A-laget på Ibrox Stadium?
- Jag vet inte. Det är svårt att säga, det är ändå ett topplag i Storbritannien. Men kanske om två år.
Känns det realistiskt?
- Jag måste tänka så. Jag måste fokusera och ha höga krav på mig själv.
Vad händer om du inte lyckas?
- Jag tänker inte så. Men det är klart att jag skulle vara lite besviken, men jag tänker att jag kommer att klara av det och ska göra allt för att lyckas.
Hur har du utvecklats som spelare?
- Allt har blivit bättre, både tekniskt och fysiskt. Framförallt styrkan i kroppen när jag tar emot bollen som forward, jag har blivit bättre på att hålla bort min försvarare och klarar därmed av att vara targetspelare. Jag är fortfarande en djupledsspelare. Men jag kan mixa upp mitt spel mycket mer.
Du har tränat med Bodens BK under semestern, märker du skillnad jämfört med innan du flyttade?
- BBK är ett bra lag och har väldigt bra spelare. Men jag känner absolut att jag har utvecklats och under träningarna har jag fått mer tid med bollen jämfört med innan jag stack till Skottland.
Vad tränar ni mest i Rangers?
- Teknik och individuell träning. Vi strikers får träna mycket avslut.
Följer du A-laget?
- Vi får biljetterna till matcherna och jag brukar gå om vi inte har match med U17-laget. Det är fantastiskt stämning, det är alltid över 40.000 åskådare under en vanlig ligamatch.
Har du fått träna med stjärnorna?
- Nej, det är svårt för en 17-åring att komma in och träna med A-laget. Men jag tror att chansen blir större nu när jag ska spela med U19-laget nästa säsong.
Hur ser träningsanläggningen ut?
- Den är fantastisk. Vi har sex gräsplaner, en konstgräsplan, gym, inomhushall, pool och matsal. Stället heter Murray Park - fantastiskt.
Har du haft någon hemlängtan?
- Ja litegrann i februari när min kusin och bror var på besök. Men det går över, man tränar och spelar matcher så ofta, men tiden bara rinner
i väg. Jag tycker att jag har klarat av det bra.
Får du ekonomisk ersättning av klubben?
- Ja, det är ju mitt jobb. Jag får bra betalt och jag klarar mig.
Hur känns det att vara länets första internationella ungdomsproffs?
- Det är lite coolt, klart jag är stolt. Men jag har bara lagt ner mycket tid på min träning och är seriös.
Tycker folk att du är kaxig?
- Det är klart att folk tycker jag är kaxig och en del stör sig på min framgång.
Hur vet du det?
- Folk har sagt det till mig. På stan har personer i min ålder kommit fram och sagt: "Hörru du, du tror att du är något".
Vad känner du då?
- Men alltså, det har gått bra för mig och det är klart att folk blir irriterade. Det kanske är lite avundsjuka, men jag försöker vara så ödmjuk som möjligt. Men går det bra, så går det bra och jag kan inte göra så mycket åt det. Men allvarligt talat bryr jag mig
inte.