Dagen innan Northland Baskets slutspelspremiär är delar av laget ute i Brändön för att träffa media och umgås utanför planen.
En svävare flyter fram mot strandkanten och dörren öppnas. Ut ur fordonet kliver Anna Barthold ut med ett leende. Sedan kommer ytterligare två spelare ut, hoppar upp i varandras famnar och ger varandra high fives.
I slutet av december landade Tina Trebec i Luleå. Sedan dess har hon och DajanaButulija varit oskiljaktiga.
– Jag kollade upp laget innan jag kom hit och var glad över att hitta en serbisk spelare. Det är alltid lättare om någon pratar samma språk, det är lättare att uttrycka sig, säger Trebec.
– Jag hoppades bara att hon skulle vara en normal person som jag kunde umgås med och ganska snart upptäckte jag att vi tänkte likadant. Och det har varit lätt att bli bra vänner.
Tina Trebec fick plats i Northland Basket efter att JefimijaKarakasevic inte ansetts hålla måttet. Då hade DajanaButulija just blivit av med en vän och visste inte riktigt hur den slovenska ersättaren skulle vara.
Men eftersom de talade samma språk anade hon att de skulle spendera en del tid tillsammans.
Efter att ha snurrat runt med svävaren ute på isen sätter de sig ner, med varsin kopp kaffe, och berättar om hur de funnit varandra. Butulija förklarar:
– Jag vet hur jag själv är, jag gillar att bli kompis med folk. Och jag visste att om hon bara var 50 procent ...
Trebec fyller i:
– Normal.
Butulija:
– Ja, normal – då skulle det gå bra.
Båda två bor i centrala stan, Butulija på Gültzaudden och Trebec vid Kungsgatan, och umgås varje dag. De syns ofta på någon av stans fik, med varsin kaffekopp i handen, och när slutspelet startar i kväll tror de att de kommer kunna hjälpa varandra. Att vänskapen ger utslag även på basketplanen.
– Vi förstår varandra på planen också, innan jag ens gör någonting vet hon vad som kommer. Ibland tycker tränaren att det kanske till och med blir för mycket och vill inte att vi ska spela ihop, säger Butulija och skrattar.
DajanaButulija gjorde succé redan i sin första match med Northland Basket, efter dess har speltiden minskat och en skada förstörde delar av säsongen, medan Tina Trebecs utvecklingskurvan pekat åt andra hållet. Den senaste tidens matcher har varit hennes bästa i klubben.
Nu berättar de sydeuropeiska inslagen i Northland att de stöttar varandra i med- och motgång. Vilket kan behövas.
– Vi är lite annorlunda jämfört med svenskarna. Jag är ganska normal, men "Daj" är den galna, säger Trebec.
Butulija:
– Tack, kompis (skratt). Eller jo, jag är lite galen. Men vi reagerar ofta på samma sätt, om hon missar ett skott eller gör något fel reagerar vi på samma sätt och det är nog bara jag som förstår.
Trebec:
– Om jag missar ett skott för andra gången blir jag nervös och börjar svära. Hon är så himla cool och säger åt mig – "ta det lugnt, det kommer gå bra". Hon är äldre, så hon är den kloka av oss.
Efter två månader tillsammans startar de den största resan, ihop med övriga laget, mot SM-finalerna och slutmålet.
Och de vet hur mycket staden och klubben suktar efter en ädlare valör på medaljerna.
– Vi känner hur mycket de vill ha ett SM-guld, det är alltid annorlunda när du kommer från ett annat land. Det är bra att vi känner varandra så bra i laget och jag kommer göra allt för dem, säger Butulija.
Sedan vänder hon sig om till Tina Trebec.
– Självklart vill jag ta chansen att få hänga en guldmedalj runt halsen tillsammans med Tina också.