För sju år sedan flyttade den då 25-åriga Luleåtjejen Nina Lintzén till Sandviken. En sen ålder för elitsatsning kan tyckas, men det var just vad hon gav sig in på.
I dag är hon en av Norrbottens mest framstående långloppsskidåkare. Men också en av våra mest anonyma utövare. På meritlistan finns bland annat en tredjeplats i Vasaloppet från 2009 och samma placering i långvärldscupen. Tidigare i år blev hon också uttagen i rullskidlandslaget.
20 år gammal åkte hon sitt första långlopp på fem mil. Och hon minns tillbaka hur det var.
- Jag var hemskt otränad, typ motionsnivå, men hade bestämt mig för att ställa upp. Jag var en timme efter Antonina Ordina, som vann, i mål. Efter det sa jag att jag skulle ta mig i mål på Vasaloppet året efter och på den vägen är det, säger Nina Lintzén.
Late bloomer
Det är först de senaste fem åren som den nu 32-åriga Luleåtjejen har satsat på allvar. En late bloomer med andra ord.
- Jag börjar när alla andra slutar, det är lite omvänd ordning, säger hon och skrattar.
Efter flera år i Sandviken flyttade hon hem till Luleå igen i maj. I februari började hon doktorera i snöfysik på Luleå tekniska universitet. Det har varit en anledning till att satsningen inte är lika hård i år som tidigare säsonger. Tiden räcker helt enkelt inte till.
- I Sandviken gick jag deltid på 80 procent men som doktorand är det heltid om inte mer. Då går det inte att satsa som de allra bästa. Förutsättningarna har ändrats och nu är det bara att göra det bästa av det här, säger hon.
Om hon fick välja hade hon ändå velat fortsätta jobba, samtidigt som hon satsade på skidåkningen.
- Jag skulle tycka att det vore optimalt att jobba på halvtid och träna. Det är nog bra för hjärnan att få lite motion också och inte bara idrotta.
Men det är inte bara tiden som ska räcka till. Det är även pengarna. Och just ekonomin är den stora orsaken till att Nina Lintzén inte kan göra en världscupssatsning i år.
- Man måste vara sämst trea för att kunna få det att gå runt och nu har jag varit exempelvis femma sista året ofta, säger hon.
Finansierar allt själv
Eftersom det inte finns något långloppslandslag i Sverige åker alla med privata team. Lintzén som tävlar för Årsunda har finansierat allt själv.
- Det är synd att man kan vara bland de två-tre bästa i Sverige, men ändå behöva ha ett heltidsjobb för att det ska gå runt, säger hon.
I stället för långa resor utomlands siktar hon på att göra bra ifrån sig på hemma-plan. Vasaloppet är ett av de stora målen för säsongen.
- Jag har varit trea, fyra, femma nu tre i år i rad, så jag ska försöka se till och vinna det. Men det krävs mycket träning.
Och just träningen har det varit lite si och så med den senaste tiden. Åtminstone anser hon det själv.
- Jag har haft fullt upp med annat det sista halvåret så det har varit dåligt med träning.
Hur många timmar rör det sig om?
- Jag brukar träna 50-60 timmar i månaden, men nu har det kanske blivit 25-30 timmar. Tidigare har jag nästan tränat för mycket och tittat på hur andra åkare tänker. Nu siktar jag på att komma upp i kanske 45 timmar.
Hur är förutsättningarna i Luleå?
- Det är väl inte den bästa träningsplatsen med tanke på terrängen. På vintern finns det några bra tävlingar, men det är för få som kan ge motstånd. Man måste åka till mellan-Sverige men även där räcker inte riktigt konkurrensen till utan det är på världscupen som man får möta de bästa.
Tränar du på egen hand?
- I bland har jag någon att träna med. Det kan bli lite ensamt. Min bror Johan kör också en del långlopp.
Vad är charmen med att åka långt?
- Det är en annan utmaning att köra långt - dessutom är uthålligheten min styrka snarare än explosiviteten.
Varför tror du att så många väljer att börja med exempelvis sprint istället för längre lopp?
- Sprint är mer av en publiksport och det är nog evenemanget som sådant som en del åkare tycker är roligare.
Hur länge till kommer du åka?
- Jag hoppas på att hålla på i kanske tre år till. Jag vill vinna Vasaloppet och världscupen. Något annat mål kan man inte ha.