En säsong förstörd av hjärnskakning. I fjol i skuggan av brodern Chris som blev första utländska lagkapten någonsin i Luleå Hockey.
Cam Abbott har på sätt och vis hamnat en del utanför det starkast lysande rampljuset. Trots att han gör sitt fjärde år i lagets förstakedja.
Själv skrattar han bara lite lätt och verkar inte särskilt berörd av konstaterandet att han varit en del i skuggan av tvillingbrorsan på senare år.
Samtidigt håller 29-åringen själv med om att han inte är samma producerande spelare som en gång i tiden. Vilket inte minst poängen i fjol visar. 5 mål och 12 assist på 52 matcher var den lägsta produktionen i forwardens seniorkarriär.
– Man måste sätta saker i perspektiv och med det sätt vi spelar på här är det mest positivt att vara en plusspelare. Det är en seger oavsett om vi vinner med 2–1 eller 6–4, säger Cam Abbott.
I slutspelet lossnade det däremot för Cam Abbott som med sina sex assist låg bakom de flesta av Linus Perssons fullträffar som så småningom ledde till ett klubbrekord.
– Jag har alltid satt en stolthet i att vara en slutspelslirare. Det är viktigt att visa sig när det betyder som mest – som när du spelar mot ligans bästa lag var och varannan kväll i ett slutspel. Jag håller med om att jag utvecklades under säsongen – men det var inte heller så konstigt eftersom jag hade varit borta så länge.
Under tiden i Luleå har bröderna Abbott haft tredjelänkar som Joonas Vihko, Simon Hjalmarsson, Karl Fabricius och Anton Hedman. Men det är just Linus Persson som matchat tvillingarna bäst.
– Det är en exceptionellt skicklig spelare med känsla för målet, jobbar hårt och förstår spelet oerhört bra. Eftersom vi ofta ställs mot motståndarnas toppkedjor bidrar han också defensivt och är rolig att spela med. Han har väldigt bra kvaliteter, säger Cam Abbott om sin kedjekamrat.
I dag tillhör bröderna de rutinerade pjäserna i truppen. På forwardssidan är det bara Karl Fabricius, Per Ledin och Oscar Sundh som har fler elitseriesäsonger under bältet.
– Med erfarenhet gäller det att föregå med gott exempel. Särskilt när det gäller spelsystem och kunna hjälpa de nya killarna att vänja sig.
Är du och Chris annorlunda på något vis än när ni kom hit?
– Alla utvecklas ju äldre de blir. Vi gör vad som krävs för att laget ska vinna och tar exempelvis mindre utvisningar nu. Kanske försöker man också rikta energin på rätt sätt till vad laget kan dra nytta av.
Fortfarande samma broderliga rivalitet?
– Jag antar att man utvecklas på den biten också. Det är bättre för laget om vi drar åt samma håll, men självklart tävlar vi. Det var det som tog oss hit och det slutar inte, säger Cam Abbott och ler.