"Vi hinner inte se alla spelare"

Torsdag den 27 mars klockan 14.00. Platsen är Luleå Hockeys kansli. Anders Ahnqvist flackar med blicken mellan sportchefen och ordföranden, Kirunasonen Hans Huczkowski sitter tillbakalutad i stolen med en stenhård blick likt en gruvarbetares, och ordföranden Curt Johansson är lätt solbränd efter en vecka i Puerto Rico. Det här handlar inte om något korsförhör. Utan en chans för Luleå Hockeys sportråd att ge Norrbottens-Kurirens läsare en inblick i deras verksamhet. Men vi backar bandet åtta dagar. Ändrade förutsättningar
Tanken med upplägget var att få träffa sportchefen Hans Huczkowski och sportrådets ordförande Anders Furbeck var och för sig. Det blev inte riktigt så. När Norrbottens-Kurirens reporter ringde upp Anders Furbeck onsdag den 19 mars för att förklara idén med intervjun och komma överens om ett datum bestämdes torsdag den 27 mars. Då var det aldrig tal om en gruppintervju, men förutsättningarna förändrades. Furbeck sjukanmälde sig sex timmar före intervjun och hade i sin tur plockat in Hans Huczkowski (H.H), sportchef, Anders Ahnqvist (A.A), vice ordförande i sportrådet och i styrelsen, och även Curt Johansson (C.J), styrelseordförande. - Jag fick så dåligt samvete när jag inte kunde ställa upp så jag ringde in bästa tänkbara ersättare - vår ordförande Curt Johansson. Han kan svara på alla frågor och hjälpa grabbarna om det behövs. De är inte så medievana, sa Furbeck och hostade i telefon. Omdebatterade
Upplägget var i alla fall klart tre timmar innan nedsläpp. Inkvarterade i avgående klubbdirektören Hans Chrunaks kontor fick vi en nästan två timmars pratstund med Luleå Hockeys mest omdebatterade organisation - sportrådet.
Varför är ni rädda för media? A.A: - Vi vill gärna visa att vi är ett team. Hade alla varit anställda hade det varit lättare att hitta en tid för den här intervjun, men ett par av oss har ett civilt jobb vid sidan av. Jobbar i team
Men ni har alla ett stort ansvar i klubben. Varför ställer ni inte upp på enskilda intervjuer? A.A: - Vi är inte några enskilda individer utan vi jobbar i ett team. Det gäller inte bara sportrådet utan även styrelsen. Det är en målsättning att ha en röd tråd genom verksamheten. Sportrådet ska inte bli en isolerad ö. Hur är mediapolicyn i Luleå Hockey? C.J: - Det står i kommunikationspolicyn att vi ska vara öppna och ha ett bra förhållande med media. Och nog fan ställer vi upp. Jag har fått kritik i tidningarna för att jag stängde av telefonen vid något styrelsemöte, men det måste jag väl få göra? Hur är känslan inför den här intervjun? C.J: - Det ska bli skönt att få beskriva verksamheten i sportrådet. A.A: - Spelarrekryteringen är bara en del i sportådet. I dagens ishockey är det så fruktansvärt mycket som ligger utanför rinken. Hur fungerar sportrådet? C.J: - Att det ska finnas ett sportråd står inskrivet i föreningens stadgar. Skall det tas bort måste frågan upp på årsmötet. Sportrådet ska ledas av en person som sitter i styrelsen och det är i dag Anders Furbeck. Sportrådet är det som tidigare var tävlingskommittén, TK. Vad är skillnaden? C.J: - TK och styrelsen hade alldeles för dålig kommunikation. TK var nästan ett oberoende organ i föreningen och klubbdirektör och styrelse hade inte full insyn i deras verksamhet. Därför gjordes den här ändringen och i dag upplever vi från styrelsen att vi har full insyn i sportrådet. Vi har koll på varenda krona och det är det viktigaste. Leder arbetet
Vad är tanken med ett sportråd? A.A: - Att rekrytera spelare inom de ramar vi fått av styrelsen. Det är nog inte någon i styrelsen som inte vet vilka spelare vi är intresserade av eller hur vi tänker. Är du och Furbeck delaktiga i värvningarna? A.A: - Vår uppgift är inte att rekrytera spelare utan att leda arbetet. Det finns mer hockeykunniga än mig och Furbeck som tar hand om den biten. Ge ett exempel på sportrådets uppgifter utanför spelarrekryteringen? A.A: - Exempelvis måste vi få spelarfamiljerna att må bra hos oss. När unga spelare i 23-24-års åldern med fru och barn kommer hit till en helt ny kultur, ska frun då bara sitta hemma? Hur stimulerar ni familjerna? H.H: - Middagar och aktivitetsdagar. Har ni kunnat ta över nätverk och erfarenheter från TK? A.A: - Självklart, men det vi gjort i och med sportrådet är att standardisera det här. Om man jobbar på fritiden hinner man inte med allt. Vi vill göra ett gediget jobb och säkerställa att det blir bra. Det är mycket formalia och liknar som ett vanligt företag jobbar. "Fattiga som vi"
Är sportrådets vision med semifinal varje år rimlig? A.A: - Det är inte ett mål, utan en vision. Går vi tillbaka tio år så var nästan alla lika rika och hade ungefär lika stor spelarbudget. Sen har Färjestad och några andra klubbar byggt ny arena och dragit iväg resursmässigt. Sen är det ett antal fattiga som vi, Mora och Södertälje. Det är ingen slump att Luleå Hockey ligger i botten. H.H: - Vi har gått till slutspel i ett antal år och då höjer man också målsättningen. Visionen har legat kvar och det är klart man måste titta på den. Det är jättepositivt att vi tagit oss till slutspel så många år, men i samma andetag tänker man inte hur nära det varit att vi inte gått dit. Fanns spelarkompetensen för att ta sig till slutspel 2008? H.H: - Tittar vi på helheten så tycker jag det. Men vi har råkat ut för skador på viktiga spetsspelare och vi har inte samma mängd av dem som många andra klubbar i elitserien. Det är inte lätt att kliva in och styra ett power play om man inte spelat i den positionen tidigare. Man måste få chansen att misslyckas för att lyckas. Varför lyckas inte Luleå Hockey behålla spelare som Per Ledin och Karl Fabricius? A.A: - Ekonomin. Varje gång det har varit en budstrid med en storklubb inblandad har vi förlorat. Ger vi ett bra bud så ökar de med 30.000 kronor per månad. Det är också ett av skälen till att vi är väldigt tystlåtna utåt sett i sportrådet. Vi försöker tassa fram och hitta den spelare som ingen annan hunnit finna. Lyckats och misslyckats
Hur resonerar ni inför en värvning? H.H: - Målsättningen är att vi ska ha hunnit se alla spelare. Men vi hinner inte se alla. Sen har vi ett kontaktnät vi använder oss av. Tidigare använde sig Luleå Hockey av före detta spelare som scouter bland annat på den finska marknaden. Hur ser det ut i dag? H.H: - Det är samma sak i dag, men jag vill inte säga några namn. Det handlar om gamla hockeyspelare som vi känner till och litar på. Har ni lyckats med rekryteringen? A.A: - Rent allmänt har vi både lyckats och misslyckats. Det finns exempel på spelare som fungerat i andra lag, men inte hos oss. Är det dålig scouting? Knappast. H.H: - Man funkar inte överallt som individ i femman, kedjan eller backparet. Kommer du hit från en bra säsong och får ett par motgångar emot dig så hamnar du lätt i en ond cirkel. Och då måste spelaren själv kunna vända den trenden med hjälp av omgivningen. Ett tydligt exempel är Kalle Kerman som kom från ett jättebra jobb i Mora. Varför lyckades han inte hos er? H.H: - Svårt att ge ett svar på. Han kommer hit, har en bra självkänsla och det skrivs i tidningarna om att han är målkung. När Kalle kom till Mora började han i stort sett från noll, men här hamnade han i en annan position. De finska importerna har alltid varit en stark ryggrad i Luleå Hockey, men misslyckades den gångna säsongen. Varför? A.A: - Det är en del av vår utvärdering. Vi har använt många av de samma kanalerna vid scoutingen och ibland lyckas det inte. Inte bara stjärnor
Något måste ni ändå ha tänkt? H.H: - Det är ingenting som någon önskar sig. I det stora hela tror vi på människan. Exempelvis som när vi tog hit Jonas Nordquist från Rögle. Alla spelare som kommit hit har det funnits potential i, men vi har inte lyckats få fram den hos alla. Hur resonerade ni inför värvningen av exempelvis Mikko Pukka? H.H: - Det beror på vad man har för behov av i gruppen. Många av värvningarna är inte stjärnspelare, som en del vill få det till. Som Jere Myllyniemi? H.H: - Ett bra exempel. Han kom hit för att trygga upp målvaktssidan. Om vi skulle ha hamnat i kvalserien ville vi ha en till målvakt som stått seniorhockey. A.A: - Risken fanns ju att Gusten kunde bli långtidsskadad. Och då stod vi med Modig och en juniormålvakt. Det kändes inte så tryggt. Låg det någonting bakom LG Niemis uttalande om maffia? C.J: - Att det finns en sluten gruppering är så mycket nys det kan vara. När man pratar om maffia känner vi oss alla berörda. Då handlar det om oegentligheter och vi ska då alltså sko oss som brottslingar. Det är så jävla barnsligt så det liknar ingenting. Lars Modig har hoppat av sportrådet. Hur påverkades han av skriverierna? A.A: - Han ansåg att det var bäst för Luleå Hockey att han avgick. Han sa att det är så mycket som skrivs i media att bara jag finns där kommer bilden att vara kvar. Lättare stämning
H.H: - Att ha ett sådant stort hjärta som Lasse har för föreningen och få den behandlingen han fått. Samtidigt ska Lasse sköta ett civilt jobb vid sidan av där han ska möta folk. Det är horribelt. Efter en timme och 45 minuter är intervjun slut. Stämningen är betydligt lättare än när vi började. - Det här det bästa samtalet jag haft med en journalist, säger Hans Huczkowski innan han återvänder till sin arbetsplats. Men det kanske också är första gången du tar dig lite längre tid med en journalist? - Ja, det är sant ... Anders Ahnqvist drar sig tillbaka till chefsstolen på SSAB och avtalspensionären Curt Johansson stannar upp för att skriva under några papper hos kanslisten. Hans Chrunak har suttit i fikarummet och väntat på sitt kontor. Organisationen Luleå Hockey rullar vidare - med sportrådet i spetsen.