Hennes återkomst till tävlingsmattan var efterlängtad, och framförallt snabb. Snabb både sett till att hon för bara tre månader sedan födde dottern My – och till att tävlingscomebacken på SM var över på 21 sekunder med en seger på teknisk överlägsenhet.

Efter den imponerande utklassningen skiftade dock fokuset direkt till något annat än brottningen.

När TT:s reporter försökte hälsa efter segern gick OS-medaljören med fokuserad blick och raska steg förbi utan reaktion. Ju närmare utgången hon kom desto snabbare steg.

Artikelbild

När hon väl kom fram stod det klart vad som legat i hennes sikte.

Lilla My – som under mammas första match i årets SM togs omhand av Mattssons klubbkompisar från Gällivare.

Ett hängivet och behjälpligt följe till trots fanns det inget annat i tankarna, just då, än att titta till dottern.

– Det finns många barnvakter på plats men man får ändå sköta en del av logistiken, säger Mattsson, som efter att ha lokaliserat sin bebis inte hade några som helst bekymmer med att svara på pressens frågor.

Artikelbild

Anledningen till att hon skyndade sig?

– Jag ville veta om hon hade sett någon brottning och om hon varit där inne, säger 28-åringen och fortsätter:

Artikelbild

– Det är klart att det ser lite annorlunda ut, hon är med och bestämmer också.

Under Sofia Mattssons första tävlingsmatch på 13 månader fick My vänta utanför hallen. Men i en eventuell, och trolig, final kan det bli aktuellt att se mamma brottas i tävlingssammanhang för första gången. Till brottningen som sport är dottern dock redan acklimatiserad.

– Hon är van vid att vara i en träningshall i alla fall. Hon blir inte så nervös eller upprörd här utan hon har varit på många träningspass innan och är van.

Om My har acklimatiserat sig snabbt till sin nya vardag så har Sofia Mattsson gjort detsamma.

Att tävla, bara tre månader efter födseln, fanns egentligen inte på kartan.

– SM fanns inte med i min egen träningsplanering. Men sen har det känts bra på träning och jag har kunnat matcha. Sen var SM här, jag visste att det skulle bli en rolig helg och jag skulle ändå vara på plats. Och ett SM-guld vill man inte missa.

Hur har det varit att vara förälder?

– Det har varit jättekul. Ibland är det kämpigt, framförallt att få det att gå ihop och passa tider. Så länge man har egna fyspass och så kan man styra det själv, men om man behöver passa tider blir det svårare. Det är klart att det är kämpigt ibland, men samtidigt finns det inget som gör en så glad som lilla My. Så det är både att ge och ta.

Månaderna före födseln var förstås präglade av viss ovisshet för Mattsson.

– När jag var gravid sa jag att jag ville köra Tokyo-OS, men jag visste inte hur jag skulle känna när väl My kom. Men nu känner jag att jag både har kakan och kan äta den. (TT)