Nu sitter vi på hans kontor i Billerudkorsnäs i Karlsborg där han jobbat som produktionschef sedan 1,5 månader tillbaka. Trots att det är många bollar i luften och en telefon som ständigt ringer tar sig 54-åringen tid och blickar tillbaka.
På en sagolik berättelse.
1998 körde han sitt första och enda enduro-EM efter att ha kvalat in med ett trasigt knä.
– Jag kraschade inför EM-kvalet och slog sönder knäet, men fick kvala in med dåligt knä. Nu är det preskiberat, men jag visste att min doktor i Arvidsjaur hade varit kirurg innan, men var då allmänläkare. Jag sa åt honom att han var tvungen att göra något kreativt. Han sa; ”kom hit på lunchrasten”. Han stoppade in en slang i knäet och dränerade ut tuppkamsvätskan. Det rann ut på smalbenet. Sedan åt jag en 90-dagars kur med penicillin. På 91:a dagen gick EM i Polen där jag slutade fyra och det var jag nöjd med. Pengarna var slut och jag hade sålt skoter, skoterark och allt annat för att få in de sista slantarna.
Sedan lade P-G Lundmark hjälmen på hyllan. Trodde han. Den fick bara ligga där ett par månader.
Under EM-kvalet i Finland träffade han Olle Ohlsson, som var den förste svenske motorcykelföraren i Paris Dakar.
– Just då hade jag så ont i knäet och var inte riktigt mottaglig. Men det fastnade någonstans där i bakhuvudet och låg kvar. Med tiden växte det och jag kände att jag var tvungen att testa innan jag helt lade av.
Sagt och gjort.
Men det saknades pengar.
Cirka en halv miljon kronor i en stram budget om du inte var fabriksförare för något av de stallen.
Men P-G Lundmark nöjde sig inte utan tog bort mekanikern, mekade själv, sov i en sovpåse på marken och bantade budgeten till 360 000 kronor. Mentalt hade han börjat förbereda sig själv, men glömmer aldrig fredagskvällen hemma i Fjällbonäs när han skulle berätta för frun och barnen.
– Hon svarade att det lät dyrt innan jag hann färdigt. Jag sa att jag trimmat budgeten och det handlade bara om 360 000 kronor. Då sprutade det spagetti ur hennes mun innan hon fortsatte med att gapskratta. Det var lika osannolikt som att jag skulle ha betalat 3,6 miljarder. Pengarna fanns helt enkelt inte.
Men det fanns något annat hos fartesset från Arvidsjaur och det var viljan.
Nu började arbetet med att jobba in sponsorpengar. Han hade inte så stora meriter, men försökte sälja in det på att tävlingen sändes i 177 länder år 2000 och att det var motorsportens nummer två efter formel 1.
– Jag började med Telia och Ericsson, som då var stora. Du kan tänka dig själv att komma till dessa storföretag och deras ansvariga för PR. Jag sa; hej, mitt namn är P-G Lundmark. Jaha, svarade dom. Vem är du?
– Jag kom ingenstans. Första halvåret stångades jag med de stora. Men det slutade med att alla sponsorer kom från en radie på åtta mil från Fjällbonäs. Jag tror inte hockeypojkarna hade pengar till matchtröjor det året. Ett sådant belopp får man inte ihop – och det gjorde jag inte heller. Jag fick ihop 260 000 kronor och lånade 100 000 kronor av banken. Jag och Eva har varit gifta i 31 år och det är enda gången vi varit så där, säger P-G Lundmark och lägger knogarna mot varandra.
Hans största sponsor var supporterklubben "Team Farmerlips", som följde Lundmark i vått och torrt genom åren i Paris Dakar.
P-G Lundmark slutade på elfte plats 2000. Året efter, 2001, kraschade han i 145 kilometer i timmen, bröt näsbenet och fick ena ögat igenmurat, men fortsatte.
– Jag såg bara på ena ögat i tre dygn, säger han i dag.
Men en olycka kommer sällan ensam. Lundmark låg nia i tävlingen när han körde ned i ett wash out-hål i 100 kilometer i timmen och då var tävlingen över. Enduroföraren hämtades i ambulanshelikopter.
– Handen lossnade från underarmen. Jag tror 37 av 38 ligament gick av i handleden. Mitt stora misstag var att gå till en afrikansk doktor som slet tillbaka den i läge. Jag svimmade av smärtan och då gick också det sista ligamentet sönder och en bit brosk blev förstört och det får man aldrig tillbaka.
Paris Dakar innefattar 20 tävlingsdagar, tio plus tio med en vilodag. Men P-G Lundmarks strama budget innebar att han fick meka själv 2000 och 2001 och då blev vilodagen en mekardag för att få ordning på hojen.
– Jag gick ned tio kilo på 20 dagar de två åren jag inte hade mekaniker. Jag klarar mig utan sömn i tio dygn. Någon natt med tre timmars sömn, någon helt utan. Efter tio dagar blir det som att man druckit fem–sex starköl. Då är man inte i ordning. Det var det som gjorde att jag kraschade 2001. Man fattar inte rätt beslut när man är utmattad.
Mellan 2002 och 2004 delade han på kostnaderna med norrmannen Pål-Anders Ullevålsäter. Konkurrenter i racet, men vid sidan av delade de mekaniker och fick chans till mer vila. De hade då en budget på 1,1–1,2 miljoner kronor tillsammans. Uppståndelsen kring P-G Lundmark i svenska medier gjorde det lättare att få in sponsorpengar.
Han fick också ett eftertraktat fabrikskontrakt av BMW trots kraschen 2001.
Men det varade bara i tre månader.
– Jag var fabriksförare i gips i tre månader innan BMW:s ledning beslutade sig för att satsa på roadracing istället.
Var fick du drivet ifrån?
– Viljan att se hur långt jag skulle komma med mina förutsättningar. Jag var evigt först bland de som hade likvärdigt material. Med motorcykel handlar det om effekt. Det fattades 15 kilometer i timmen i toppfart och det gjorde mycket på fartsträckorna.
Hur tog du igen tiden?
– Jag bromsade senare.
Och det är många som fått sätta livet till i Paris Dakar. I snitt en förare per år. Italienaren Fabricio Meoni avled 2005 (vann 2001, 2002), fransmannen Richard Sainct avled 2004 (vann 1999, 2000 och 2003) och australiensaren Andy Caldecott avled 2006.
Hade du med det i riskberäkningen?
– Ja, det fanns med där hela tiden. På en specialsträcka som jag vann höll jag 143 kilometer i timmen i snitt i väglöst land i 45 mil. Om det tar tvärstopp går det åt pipan redan vid 100 kilometer i timmen.
Hur fort gick det när du körde ned i vattenhålet?
– 100. Jag hade fått mycket publicitet första året och kände mig misslyckad andra året när jag var tvungen att avbryta och fick åka ambulanshelikopter. När jag landade på Arlanda var det ett sådant djävulskt pådrag att jag inte trodde det var sant.
Och du ville bara hem?
– Ja, ungefär så.