I vintras avbröt Magdalena Pajala säsongen i förtid i samband med att VM i Falun avslutades.
Två krånglande underarmar fick Piteå Elit-åkaren att ta en paus från all tävling och träning under en dryg månads tid.
Nu, mer än ett halvår senare, har 27-åringen tagit mängder av kliv i rätt riktning för att hitta tillbaka till formen som gjorde henne till VM-åkare förra säsongen. Men det finns ändå ett orosmoment. Samtidigt som allt har gått på räls och träningsdosen har ökat har dessvärre hennes gamla problem kommit tillbaka upp till ytan.
– Armarna är tyvärr inte helt hundra. Det är egentligen ingenting som jag tycker är roligt att prata om, säger Magdalena Pajala till Kuriren.
– Jag vill ju att allt ska vara bra – men som idrottare ligger man ofta på gränsen till vad man klarar av.
Hon menar att vilan efter VM kanske inte var den rätta medicinen med facit i hand.
– Det är inte så att detta plötsligt har kommit tillbaka 41 dagar innan VC-premiären. Det är något som successivt har försämrats i takt med att jag återigen stegrat träningsbelastningen på överkroppen efter vårens viloperiod, säger hon och fortsätter:
– Förmodligen försvann skadan aldrig, utan det var nog bara så att problemen aldrig märktes under de månader jag avlastade överkroppen.
Vad är dina bekymmer?
– Jadu, det är det som är under utredning just nu.
Hur utreder du det?
– Jag har varit till sjukgymnast och till olika läkare.
Har ni kommit fram till något?
– Det är ingen klarhet än. Problemen i underarmarna har successivt kommit tillbaka i och med att jag har belastat mer och mer under slutet av sommaren och hösten.
Hur känner du av underarmarna?
– Det är flera olika symptom egentligen. Det känns stramt i muskeln när jag belastar och jag har en känsla av att blodflödet inte riktigt når fram. Jag märker att jag har extremt dålig cirkulation ut till händerna. Jag upplever känselbortfall och värk.
– Hur mycket jag känner beror på belastningen. När jag tränar mer volym upplever jag mer problematik än under en lugnare träningsvecka.
Är du orolig att missa delar av tävlingssäsongen?
– Jag försöker att ta en dag i taget och göra det bästa av varje dag. Det är min plan just nu – sen får vi se var det leder.
– Det är trist och det verkar vara ganska svårt och diffust. Det är många som har haft olika teorier om vad det kan bero på. Men nu är jag i alla fall på väg att få en bra undersökning.
Vad innebär det här för din träning?
– Det hindrar mig inte från något. Tack och lov kan jag genomföra all träning och det är jätteskönt att det inte hindrar mig från att till exempel staka, säger hon fortsätter:
– Träningen går bra med tanke på omständigheterna med skadan. Min fysiska status känns bättre för varje månad som går. Framför allt har jag haft en sommar och höst med väldigt bra kontinuitet. Jag har tränat på utan några avbrott med sjukdom.
När hade du senast en så bra försäsong?
– Nu ska jag väl inte säga för mycket, för då blir jag väl sjuk i morgon. Men det hör inte till vanligheterna i alla fall. Men det är jätteskönt. Regelbundenheten gör att jag märker utveckling kring allt från styrka till detaljer i varje träningspass.
Hur var känslan i mars när du tog paus från allt tävlande?
– Då hade jag en period med mycket sjukdomstrassel och skadebekymmer. Jag hade en månad då jag vilade helt från all träning.
Hur upplevde du den tiden?
– Det kändes verkligen som en evighet – det var en utmaning. En lärdom jag bär med mig från i våras är att kunna njuta av att vila. Det är inte helt enkelt om man är van att vara ute och träna och ha idrottandet som ett jobb. Många hade nog njutit av timmarna på sofflocket – men jag hade svårt att se njutningen i det.
Vad gjorde du för att fördriva tiden?
– Jag försökte sysselsätta mig med annat som till exempel målning, plantering av blommor och försökte leva ett vardagligt liv. Det blev någon lugn skidtur ut på isen, men inte i mer än promenadtempo.
Om vi återgår till träningen, hur har det gått på landslagslägren under försäsongen?
– Det har varit otroligt inspirerande med alla sprintsamlingar som vi har haft. Med Johan Granath och Mats Larsson på tränarsidan har prioriterat sprintutvecklingen. Vi har övat på våra spetskompetenser – det handlar om exempelvis snabbhet, spänst och situationer när det är kamp.
– Det är ju trots allt de momenten vi behöver öva på innan vi tävlar i vinter. Sprintträningen har lyfts fram mer än tidigare somrar och det ska bli jättekul att åka på läger nästa vecka (en dryg vecka i Göteborg och en vecka på Mallorca, Spanien).
Efter att landslagssamlingen är avklarad väntar några vilodagar på hemmaplan. Sedan är det dags för världscupförberedelser i Bruksvallarna. Det är bara 41 dagar till VC-premiären i Kuusamo, Finland.
– Det är inte så länge kvar. Jag tycker alltid att hösten går i ett rasande tempo.
Har du hunnit göra något annat förutom all träning under försäsongen?
– Jag har rest en del i sommar. Jag har varit i Italien (Comosjön, Livigno och Gardasjön) och även i Oslo.
I övrigt då?
– I våras när jag inte tränade insåg jag att jag är en social varelse som gillar mycket kontakt med människor. Genom Piteå Elits sponsorsamarbete med Sparbanken Nord fick jag möjligheten att vara där och utbilda mig. Jag fick vara med och se bankens verksamhet.
Hur var det?
– Det var kul att komma ut och träffa folk och få det sociala. Det är något jag stundtals har saknat som skidåkare. Man är ofta ganska ensam ute i skogen och det kändes jättekul att få den möjligheten.
Är det ett framtida yrke?
– Jag vet inte. Men det finns väldigt många olika områden som man kan jobba på inom den världen. Jag har gjort några pass där under sommaren när jag har haft lugnare träningsveckorna.
Vad har du gjort?
– Jag har haft dagar på bankens olika avdelningar och sen fördjupat mig mer i telefonbankens verksamhet där jag suttit med i utbildningssyfte. Jag har inte tagit några egna samtal, men varit med som praktikant. Det var en lugn fysisk aktivitet – mer en form av hjärngympa. En härlig kontrast till mitt elitidrottande.