Han glömmer det aldrig.
I nedförsbacken vid JÀmtöfjÀrden stegade en fullvuxen Àlgtjur rakt framför Marko Norrbackas bil. Han har ingen chans att vÀja undan frÄn den flera hundra kilo tunga fullvuxna Àlgen som hamnar rakt pÄ motorhuven.
â Jag kommer ihĂ„g att jag satt fast, taket Ă„kte ner mot min kind, det Ă€r dĂ€rför jag har Ă€rret pĂ„ högra sidan. Sen fastnade jag i nackstödet och krossade sjĂ€tte nackkotan, berĂ€ttar Marko Norrbacka nĂ€r vi trĂ€ffar honom hos sina förĂ€ldrar i Kalix.
Efter att rÀddningsarbetarna lyckades fÄ ut honom i den demolerade bilen, sÄ kördes han omgÄende till Sunderby sjukhus. DÀr konstaterades att skadorna var sÄ pass allvarliga att han behövde transporteras med ambulanshelikopter till Universitetssjukhuset i UmeÄ. Det var ocksÄ dÀr han fick beskedet att han aldrig mer skulle kunna gÄ igen.
â Jag frĂ„gade om jag skulle kunna gĂ„ igen. Men lĂ€karna sa att det Ă€r en sĂ„ pass allvarlig skada att jag skulle behöva sitta i rullstol resten av livet.
Vad tÀnkte du nÀr du fick beskedet?
â Jag Ă€r ju ganska sĂ„ tjurig. SĂ„ jag sköt undan beskedet, och beslöt mig för att bli sĂ„ sjĂ€lvstĂ€ndig som möjligt. Vi har ju finska gener i slĂ€kten, sĂ„ det var den finska sisun i mig som tickade in.
TvĂ„ mĂ„nader efter operationen i UmeĂ„ skickades Marko Norrbacka ner till rehabkliniken Rehab Station i Stockholm för att pĂ„börja sin rehabilitering. Sju Ă„r senare har han fortfarande en relation med kliniken â men numera Ă€r han anstĂ€lld.
â Jag flyttade först till LuleĂ„ och bodde dĂ€r i tvĂ„ Ă„r. DĂ€r tĂ€nkte jag, vad ska jag börja göra nu? Man Ă€r 24 Ă„r gammal, sitter i en helt ny situation och har börjat om frĂ„n ruta ett igen.
DÄ beslutade sig Marko Norrbacka att ringa ner till rehabkliniken igen, vilket ledde till att han fick arbetstrÀna i tre mÄnader.
â Jag kĂ€nde shiit, Stockholm Ă€r ju en ganska rolig stad. SĂ„ jag fick lite mersmak av huvudstaden, och till slut ville de ha mig kvar.
Fem Är senare jobbar han fortfarande kvar pÄ kliniken som rehabinstruktör. DÀr arbetar han med mÀnniskor som nyligen drabbas av en ryggmÀrgsskada.
â Vi ska vara som en mentor, och hjĂ€lpa med tips och trix i vardagen. Ett exempel kan ju vara hur man tar pĂ„ sig en sko. Efter en ryggmĂ€rgsskada Ă€r allting nytt.
Varför Àr det sÄ viktigt för dig att hjÀlpa andra i samma situation?
â Att fĂ„ se vilka framsteg som de gör, och hur sjĂ€lvstĂ€ndiga de blir pĂ„ bara Ă„tta veckor. Bara det ger mig sĂ„ otroligt mycket tillbaka.
Kan det finnas en uppgivenhet bland de som kommer till er?
â Det Ă€r inte sĂ„ jĂ€ttemĂ„nga. Det Ă€r framförallt lite Ă€ldre, och de som inte haft en sĂ„ aktiv fritid innan skadan. Men vi Ă€r fortfarande dĂ€r och försöker sen Ă€r det alltid upp till var och en att ta emot hjĂ€lpen.
Förutom sitt arbete som instruktör gĂ„r Marko Norrbackas mesta fritiden Ă„t till idrotten. VĂ„ren 2011 provade Marko Norrbacka rullstolsrugby för allra första gĂ„ngen â och redan tvĂ„ Ă„r senare fick han trĂ€na med landslaget.
â Jag provade pĂ„ att spela tennis och pingis, men det Ă€r ju alla individuella sporter. Och jag gillar det hĂ€r med att spela i ett lag, att tĂ€nka och lösa uppgifter tillsammans.
Vad Àr det som gör rugby sÄ spÀnnande?
â Jag spelade ishockey innan skadan. Och rugby Ă€r den enda idrotten dĂ€r det Ă€r full kontakt och hĂ€r fĂ„r du tackla jĂ€rnet. Jag gillar det.
I somras spelades EM i rullstolsrugby, dÀr Sverige knep ett silver. Men i truppen fanns inte Marko Norrbacka, vilken var en stor besvikelse.
â Man har sina dagar, det gĂ„r upp och ner. Vi var pĂ„ en förturnering till EM. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt jag kom bara inte upp i kapaciteten som jag vet att jag har.
Nu vill Marko Norrbacka ta revansch. NÀsta Är spelas VM, och den hÀr gÄngen hoppas han fÄ vara med pÄ mÀsterskapet. Men det Àr inte dÄ som han ska vara som bÀst.
â Det slutgiltiga mĂ„let Ă€r Paralympics 2020 i Tokyo. Just att jag inte tog mig till EM sporrar mig Ă€nnu mer att nĂ„ dit.
I nulÀget finns det bara rullstolsrugby pÄ fyra stÀder i Sverige. Marko Norrbacka menar att det Àr generellt svÄrare att ha ett aktivt liv som rullstolsburen i Norrbotten. Det var ocksÄ en av anledningarna varför han lÀmnade Norrbotten. Han eftersöker nu att det ska bli lÀttare för ryggmÀrgskadade att fÄ ett mer aktivt liv i Norrbotten.
â Jag försökte ju att starta upp ett lag i Norrbotten. Men det var svĂ„rt att dra i alla trĂ„dar helt sjĂ€lv, sĂ€ger Marko Norrbacka.