Norrbottens-Kuriren träffar längdskidåkaren Mia Eriksson under Piteå Elits upptaktsläger.
Mycket är annorlunda jämfört med tidigare försäsonger.
Hon har bland annat bytt klubb från IFK Tärendö till Piteå Elit. Men det är inget märkvärdigt, enligt Eriksson - inte heller kontroversiellt.
- Jag kommer inte från Tärendö, utan från Puoltikasvaara som ligger mellan Gällivare och Kiruna. Så det är inte speciellt kontroversiellt, säger Mia Eriksson.
- Det är inte riktigt samma sak som att Charlotte (Kalla) skulle byta klubb. Jag är inte lika rotad i byn som Charlotte. Hon är ju uppvuxen där och det hade nog varit lite känsligare om jag hade varit född och uppvuxen i
Tärendö.
Rampljus
Klubbytet har hon gjort av en enkel anledning. Eriksson vill ta en ordinarie plats i det svenska längskidlandlaget och för att nå målsättningen kände hon att det behövdes förändring.
- Det är ju egentligen bara jag och Charlotte som har varit seniorer i IFK Tärendö och hon är ju ute och åker mycket världscup. Så har det varit den största delen av vintern, det har varit lite ensamt att vara ute själv med endast några ledare, säger hon.
Men trots att hon har varit klubbkamrat till en av världens bästa skidåkare upplever inte Mia Eriksson att hon har fått stå utanför Charlotte Kallas rampljus.
- Det tycker jag absolut inte, de har varit jättebra på att lyfta fram mina prestationer. Jag har verkligen känt ett stöd från klubben, säger hon.
- Att vara i samma klubb som hon har bara varit inspirerande för mig. Sen har vi känt varandra ända sedan skidgymnasiet i Gällivare.
Träffar Ingesson oftare
Istället är det saknaden av riktiga lagkamrater som fört henne till Piteå Elit. I den röda dressen får hon bra draghjälp i träningen. I klubben finns bland annat Magdalena Pajala och Jennie Öberg, som också tävlar om ordinarie platser på världscuparenan.
En annan huvudanledning är att hennes landslagstränare Magnus Ingesson är sportchef och tränare i klubben.
- Att åka för Piteå ger mig en tillfällighet att träffa honom oftare, säger Eriksson som värdesätter Ingessons ledaregenskaper.
- Han är bra och ser till hela människan. Han är inte bara skidåkarpersonen, han ser på helheten - att man mår bra också.
Vi backar tillbaka banden litegrann.
Närmare bestämt till världscuppremiären i Gällivare den 20 november 2010.
Ett lopp som, enligt Mia Eriksson, är hennes bästa hittills i skidkarriären. 24-åringen åkte in i mål på 18:e plats i fristilsloppet över 10 kilometer.
Erkännande
- Det är nog inget som slår Gällivare, det är ändå seniornivå och världscupen. Jag kommer ihåg att det var bra stämning efter banan och sen gick det jättebra dessutom. Det är den känslan som kommer fram då och då när jag är ute och tränar, säger Mia Eriksson.
Efter loppet fick Eriksson ett litet erkännande från både publik och media.
Tänker tillbaka
- Ja, det blev lite mer även om det inte var så jättemycket. Det blev ju inte direkt som när Charlotte vann Tour de ski (2007/08), säger hon.
- Men jag har ju märkt att det är skillnad om man åker bra. Gör du det så blir det mycket media, på så sätt har det varit bra att vara klubbkamrat med Charlotte. Får man ett genombrott så gäller det att vara förberedd.
Mia Eriksson berättar att 18:e platsen i Gällivare dyker upp på näthinnan då och då.
- Om några träningspass går tungt kan jag alltid tänka tillbaka på att man har klarat av att vara topp 20 i en världscuppremiär. Det kan ge mig motivation, säger hon.
Elände
Efter Sverigepremiären stod Eriksson på startlinjen i finska Kuusamos tredagars-tour. Hon hamnade precis utanför topp 30 - ett godkänt resultat.
Eriksson fick fortsatt förtroende i landslaget och i början på december fick hon
veta att hon skulle tävla i franska La Clusaz - då började eländet.
- Jag vart lite sjuk innan La Clusaz. Det var tungt att jag inte kunde fara i väg när jag äntligen hade fått chansen att få vara med och åka på ordentligt på världscupen, säger Eriksson.
Hon missade därmed Tour de Ski och framförallt viktig träning. I slutet på januari var hon tillbaka i landslaget, men resultaten blev inte lika framskjutande som innan sjukdomsproblemen.
Säsongen 2011/12 vill 24-åringen från Puoltikasvaara tillbaka till den form hon hade under november och december förra året.
- Självförtroendet växer när man ser att man kan åka så snabbt. Jag märkte att det inte var någon omöjlighet att klara av det, en skön känsla, säger hon.
- I år är målsättningen att jag ska bli starkare i stakningen. Det är lite sådana bitar som jag behöver jobba på, sen vill jag ta det där sista klivet upp i världscuplaget.
Men för att lyckas krävs det mycket.
Bor i Umeå
- Jag tror det är fullt möjligt. Men då måste alla bitar stämma in, jag behöver vara frisk, hel och det krävs att jag klarar av att träna regelbundet, säger hon.
Även om Mia Eriksson numera tävlar för Piteå Elit bor hon kvar i Umeå där hon studerar till sjukgymnast på halvfart.
- Jag trivs där och på fritiden umgås jag gärna med vänner. Vi brukar gå på stan, fika och bio, jag försöker få in lite sådana inslag utanför träningen, säger hon.
Piteååkaren berättar att hon försöker koppla bort skidåkningen då och då.
Vill nå eliten
- Exempelvis så har jag inte så stor koll på alla jag tävlar mot och hur bra alla är. I alla fall när man är ute på världscupen, jag kan säga "Jaha, ja är hon bra", säger Eriksson.
- Men de bästa har jag koll på. Marit Björgen och de norska åkarna.
Drömmen är att bli en av dem - en åkare i världseliten.
- Ja, det är i alla fall min ambition. Men då behöver jag bli bättre på allt, till exempel när det gäller uthållighetskapacitet på längre distanser, säger hon.
- Att tävla i ett VM eller OS är väl mitt mål. Jag ingår ju i team 2015 som satsar mot hemma-VM i Falun.
Till sist, har du prövat värva över Charlotte Kalla till Piteå Elit?
- Nej, inte än så länge. Men vi får väl försöka, säger Mia Eriksson.