En dryg halvtimme har gått sedan Lev Poprads islossning i tredje
perioden när laget vände 0-2-underläge till 3-2 mot ryska Sibir Novosibirsk.
Spelarna är på väg ut ur den 40 år gamla ishallen som den slovakiska klubben låtit få en ordentlig ansiktslyftning inför debutsäsongen i KHL.
I korridorerna är svettlukten påtaglig och utanför omklädningsrummet står den tjeckiske matchvinnaren Karel Pilar, med ett förflutet i NHL med Toronto tillsammans med den förre Luleåkaptenen Mikael Renberg, och blir intervjuad av slovakisk och tjeckisk media.
När han är klar stannar han vid oss och passar på att hylla Luleåfostrade Emil Lundberg och Karl Fabricius.
- De är riktiga proffs. Båda tränar hårt varje dag. De har inte samma mentalitet som oss slovakiska och tjeckiska spelare som är lite lata ibland. Emil och "Fabbe" ger alltid hundra procent och vi i laget har mycket att lära oss från dem. Det märks att Bartecko och Chabada har varit i Sverige, de är ungefär likadana, säger han.
- Vi lärde känna varandra redan under försäsongen och hela Luleågänget är sköna killar. Även Hellström som är i farmarlaget.
Slipsar i taket
Efter matchen har Pilar och några lagkamrater bokat restaurangen Koliba som ligger i den lilla byn Nova Lesna, vid foten av bergskedjan Tatra.
Norrbottens-Kuriren får följa med gänget dit och väl på plats står ett lokalt band redo för att underhålla med slovakisk folkmusik.
Stämningen är god och spelare, fruar och barn njuter av den lokala maten tillsammans intill den lilla eldstaden som står mitt i matsalen. I taket hänger en mängd avklippta slipsar som besökarna har tvingats lämna efter besöket - en tradition berättar Chabada.
-Det här är min favoritrestaurang, vi är ofta hit med familjen och äter, säger 34-åringen samtidigt som han förbereder sin biff tartar (råbiff).
Hans fru Lucie och sönerna Max, 2, och Mattias, 5, har följt med - som alltid. Under hemmamatcherna bor hela familjen tillsammans i det rosa huset
i Velka Lomnica. Under lagets bortaturnéer reser familjen hem till villan i Prag som ligger drygt 57 mil västerut.
- Det är väldigt skönt att kunna ha familjen nära när vi inte är ute och reser med laget, säger Chabada innan han pillar in en snusprilla under läppen och reser sig från stolen.
Sovdags
Snuset blev en del av Chabadas liv sedan tiden i Sverige och han har inte lyckats sluta. Han berättar att många lagkamrater snusar.
- I Luleås omklädningsrum var det inte lika många som snusade som i det här laget, säger Fabricius innan han tar sista biten av sin grillade anka tillsammans med lite potatis och tranbärssås.
Klockan har tickat i väg och det närmar sig midnatt.
Spelarna och fram-förallt barnen börjar visa trötthetstecken och snabbt är den
gemytliga restaurangen tömd på folk.
Den sena kvällen hindrar inte ljudnivån från att vara hög under nästa morgon i pensionatet "Privat Filip". Tidigt är barnen uppe och spelar hockey i hallen.
Bortamatcher
Chabadas fru Lucie har hunnit koka kaffe och vid ekbordet i vardagsrummet sitter Chabada, Fabricius och Lundberg och äter frukost inför förmiddagens träning.
En hemmamatch återstår innan laget ska ut på bortaturné igen. Sen väntar en hel del timmar i flygplan. Bland annat ska laget spela match i lettländska huvudstaden Riga och ryska Neftekhimik som ligger norr om Kazakstans gräns.
Precis innan KHL-säsongen drog igång drabbades ligan av en tragisk flygolycka där samtliga ur den ryska klubben Lokomotiv Jaroslavls spelartrupp omkom när de var på väg till premiärmatchen i vitryska huvudstaden Minsk. Bland spelarna fanns bland annat den svenska målvakten Stefan Liv. Kraschen har påverkat spelarna.
- Min goda vän Jan Marek var en av spelarna som omkom i olyckan. Vi spelade tillsammans i Sparta Prag när vi var yngre och våra familjer umgicks under somrarna. Det ska inte behöva hända, det känns fortfarande overkligt, säger Martin Chabada som berättar att lagets första flygning efter olyckan var jobbig.
Lunch uppe i bergen
- Det är svårt att inte tänka på olyckan när man kliver på planet. Jag påminns om olyckan varje gång jag kliver på ett plan, men man får lära sig att leva med det och försöka att inte tänka på det. Samtidigt vet jag att vi har ett bra plan från Czech Airlines och enligt den information som vi har fått från klubben så ska det vara bra ett bra flygplan.
Onsdagens träningspass börjar närma sig och Emil Lundberg och hans fru Maria hinner bestämma att man ska ses över en lunch uppe i bergen efter ispasset.
I hemmaarenan Tatravagónka Arena ekar det tomt. Annat var det dagen innan när Lev Poprad vände 0-2-underläget till seger.
Hälskadade Chabada träffar lagläkaren och får klartecken för spel till torsdagens hemmamatch mot Metallurg Novokuznetsk. Kaptenen Lubos Bartecko får helt ledigt efter att ha matchats stenhårt kvällen innan då han hade en istid på 23.35 och väljer att åka till dagis och hämta dottern Ava, 5, och sonen Dominik, 7.
- En skön vändning i går, säger Bartecko när Norrbottens-Kuriren träffar honom på spelarparkeringen (en stor intervju med Bartecko publiceras i tidningen på fredag).
Karl Fabricius och Emil Lundberg har tränat klart och kommer ut i den 20-gradiga värmen med en matchtröja som ska signeras till Norrbottens-Kurirens tävling.
Det börjar bli dags för lunch uppe i Tatranska Lomnica som ligger i Tatrabergen (850 meter över havet).
Emil Lundbergs fru Maria och deras femårige son Hugo möter upp utanför restaurangen Humno.
Om fyra dagar reser Maria och Hugo hem till Sverige och lägen-heten i Gävle där familjen bor vanligtvis.
- Klart det är tråkigt att vara utan familjen. Men de kommer hit då och då, säger Emil Lundberg om livet som särbo.
- Telefonräkningen blir lite högre. Klart det blir lite påfrestande att vara ifrån varandra, men det går bra.
Får ett SMS efter landning
Även familjen Lundberg har påverkats av flygolyckan som inträffade den 7 september.
- Maria är egentligen inte orolig, utan mer fundersam vilket plan vi flyger med. Det kan lika gärna hända en olycka när hon är ute med bilen och pendlar till arbetet. Men givetvis är det som hände tragiskt och skithemskt. På något sätt blir det närmare än någon annan flygolycka. Man lider med familjer och anhöriga, det går inte att sätta sig in i den situation som de befinner sig i.
Hans fru Maria minns känslan när olyckan var framme.
- Hela världen stannade upp och det kändes så verkligt när det var ett helt hockeylag. Då kände jag att vi var långt ifrån varandra, säger hon.
- Men nu vet jag att de har ett bra flygplan. Emil skickar ett SMS varje gång de landar, även om det är mitt i natten. Jag ligger inte riktigt vaken, men jag är inte lika trygg som när vi är i samma hus.
Bor i Gävle
Förra säsongen bodde Maria och Hugo i Poprad i tre månader. Men senare fick hon jobb som kökssäljare i Borlänge och har sedan dess bott i Gävle och rest till Slovakien då och då.
- Sen tycker vi att det är viktigt för Hugo att gå på ett svenskt dagis och skaffa kompisar i sin nya hemstad. Vi flyttade nämligen från Luleå till Gävle innan sommaren, säger Maria Lundberg.
Lunchen har hunnit komma ut från restaurangens kök.
Maten är en av huvudattraktionerna varje dag i Poprad.
Spelarna äter mycket mat - Karl Fabricius äter mest och flest gånger. Dagens "Fabbe"-lunch består av två stycken 150-grams hamburgare med friterad potatis och en skål med kycklingsoppa.
- Du behöver inte skriva att jag käkar burgare. Det finns ingen hamburgerkedja här och det är sällan det finns nötkött överhuvudtaget, säger Fabricius.
- Vanligtvis är det kyckling eller fläsk som gäller. Ibland finns det anka på en del restauranger.
Populär skidort
Familjen Lundberg hoppar in i bilen och åker mot hemmet för att få lite egen familjetid.
Karl Fabricius är sugen på att utforska området kring Tatranská Lomnica som under vintern tillhör en av Tatrabergens tre populäraste skidorter.
För drygt 130 kronor köper vi oss ett liftkort upp till Skalnaté Pleso som ligger 1.751 meter över havet.
På vägen upp med kabinliften berättar både han och fotograf Linda att de är höjdrädda.
Ju högre upp vi kommer, desto frekventare blir svordomarna.
- Det är lite läskigt när man åker förbi en stolpe och kabinen gungar till. Det suger lite i magen, säger Fabricius.
Vacker utsikt
Efter drygt 15 minuter hoppar vi av vid Skalnaté Pleso. Vid en bänk gör vi en TV-intervju som ska visas på kuriren.nu.
Fabricius berättar att det är första gången som han är så här högt uppe i Tatrabergen och tittar ut över landskapet.
Det är lite dimmigt ute, ändå kan man se hur hans nya hemstad breder ut sig vid foten av berget. Utsikten är fantastiskt vacker.
- Jag tror det var ganska bra för mig att komma hit och få en nystart. Det är bra för självförtroendet, jag har fått andra ögon på mig. De flesta kände inte till så mycket om mig, säger Karl Fabricius.
- Här är det en helt annan hockey. Vi spelar på liten rink och det passar nog mig, jag har redan utvecklat mitt spel att ta puckarna till målet.
Fabricius menar att det är lärorikt att vara en av importspelarna i Lev Poprad. När han spelade med Luleå Hockey och Frölunda i elitserien var det annorlunda.
- I Sverige var jag en av spelarna som försökte få med utlänningarna och hitta på saker. Jag gillar att träffa nya människor, säger han och blickar ut över Prešov, som regionen runt Poprad kallas.
- Nu har jag hamnat på andra sidan och många i laget har brytt sig om mig. Både tjecker och slovaker har lite samma mentalitet som svenskar. Hade jag spelat med ryssar så hade det nog varit tuffare, de har större egon och tänker mer på "jaget" än laget. En sån som Chabada har verkligen betytt mycket för mig under den första tiden här.
Minns flygolyckan
Kvällen närmar sig och Karl Fabricius behöver ta sig tillbaka. Varje kväll har laget möte och sedan gemensam middag.
När vi kommer ned med liften har mörkret sakta men säkert gjort sig påmind. Längs vägarna är det i princip svart och det är väldigt sparsamt skyltat. Efter vägarna går folk utan reflexer.
Under bilfärden berättar Fabricius om hans känslor när stora delar ur Lokomotiv Jaroslavls spelartrupp omkom i flygolyckan.
- Det var hemskt. Jag fick faktiskt beskedet av Jimmy Landström på Kuriren. Vi hade just tränat klart och det var en jäkla chock att få beskedet. Man blev rädd i och med vad vi har för flygresor framför oss, säger Fabricius.
- Jag kände Stefan (Liv) sedan landslaget och även hans fru som kommer från Unbyn. Jag är från Avan och tankarna gick dit direkt och till alla andra anhöriga. Man försöker intala sig att chansen att det ska hända oss är väldigt liten. Vi måste lita på att allting funkar som det ska när vi är ute och reser.
Inget emot Luleå Hockey
Fabricius tittar ut genom bilfönstret.
- Det var tråkigt som det blev i Luleå. Jag känner ingen bitterhet mot klubben och då är det ingen idé att gräva upp det igen. Sedan maj har jag inte tänkt så mycket på det som hände. Luleå är nästan min moderklubb och jag har inget emot någon.