Haveriet kostade finalplatsen – men inte första guldet

Oskar Andersson – BK Dundret – var en poäng bakom ledande Magnus Abrahamsson i 2150-klassen inför DM-avslutningen i Lycksele. Redan i semifinalen hade segerdrömmarna kunnat grusats, när olyckan var framme.

Bakaxeln på bilen gick av och Oskar Andersson kunde se konkurrenterna ta hand om alla finalplatser.

– Jag fick en väldigt bra start och kunde ta över ledningen direkt. Jag hade bra avstånd till de bakom och jag hann göra klart alternativet. Sen gick bakaxeln och jag hade ingen drivning alls. Det satte stopp, annars hade jag nog vunnit den semin i alla fall. Hade jag gjort det så hade guldet redan varit klart, säger han och fortsätter:

– Men det är sådant som kan gå sönder. Det händer inte så ofta, men det kan hända.

Då blev det en nervös väntan istället. För när Andersson missade finalen – så kunde det också innebära att totalsegern rann honom ur händerna. För att Magnus Abrahamsson skulle snuva Dundretföraren på guldet, så krävdes en finalseger.

– Jag var ganska irriterad och sur när det hände. Det känns ju aldrig bra att sitta där och inte kunna påverka själv. Man vill ju aldrig lägga det i någon annans händer. Speciellt när det gått så bra hela dagen.

Men från sidan kunde länsföraren tidigt se att det skulle gå vägen.

– Magnus var fyra i mål och Jens Olofssson vann. Vi var väldigt spända innan starten gick, men vi såg ganska direkt att Jens hade bra fart och såg ut att ta hem det hela tiden.

Jag gissar att DM har varit ett av säsongens stora mål för dig?

– Det är det ju. DM är något vi har satsat på. Det kändes extra bra när jag nollade första tävlingen, när motorn gick. Att vi kunde ta tillbaka säsongen på ett så bra sätt.

Tidigare i karriären har Oskar Andersson två tredjeplatser i DM. Den här guldmedaljen blev alltså Dundretförarens första.

– Vi har arbetat för det här hela sommaren. Så hela teamet är väldigt nöjda.

Blev det något firande?

– Vi kom hem så sent. Så vi får ta det här till veckan, någon teammiddag tillsammans i alla fall.

Han siktar på att ställa upp i 2150-klassen även nästa år. Då kan det dessutom bli med en helt nybyggd bil.

– Det är planen. Vi börjar bygga i närtid, så ser vi hur långt vi kommer. Det är ingenting man slänger ihop på någon vecka. Bilen som jag kör nu byggde vi för sex år sedan. Då började vi i oktober och var klara i slutet av maj.