Ridklubben försöker anordna klubbtävling en gång i månaden. Vanligtvis är det omkring 60 startande men denna gång blev antalet 22 vilket innebär att de planerade två tävlingsdagarna slogs ihop till en.
– Det kan vara så att många låter hästarna vila innan träningssäsongen drar igång, säger tävlingsledare Susanne Östman som förklaring på varför så få ekipage ställde upp.
Klubbtävlingarna är viktiga för att få yngre ryttare att komma igång med tävlan samtidigt som det är spännande för familjen att se sin ryttare på tävlingsbanan.
– Vi har både lägre klasser med kavalletti och i dag är lätt C högsta klassen i hoppning, berättar hon.
När det gäller dressyr är ryttarmärke 1 lägsta klassen och då ska ryttaren i princip visa grunderna i ridning. Svåraste klassen för dagen är lätt B.
Både barn och vuxna tävlar med ponny och häst.
– Det är det som är så roligt med hästar, man umgås över åldersgränserna, säger dressyrdomare Annelie Pettersson som till vardags är ridlärare på klubben.
– Det har varit jättetrevliga ritter på olika nivåer, summerar hon förmiddagens dressyr.
Agnes Klasson har ridit klubbens ponny Queenie men ska också rida ponnyn Danne samt egna hästen Prins Primero. Det blir både dressyr och hoppning.
– Det gick bra tycker jag, säger hon efter att ha tagit ryttarmärke 1.
– Jag har tränat på att rida volter. Det är roligt att rida och lära sig något nytt.
På eftermiddagen var det dags för hoppning. Cornelia Lundberg hoppade med ridklubbens ponny Danne.
– Det är svårt med tempo när det är snäva hinder. Ibland är man nervös att man ska glömma banan, fast det har aldrig hänt, säger hon och berättar att hoppningen är allra roligast.
– Det händer lite mer, förklarar hon.