Det svarta hotet
Mikael Renbergs övergång från Luleå Hockey till Skellefteå AIK våren 2007 väckte känslor. Bakgrunden kan ni - Obolhärvan. Norrbottens-Kuriren träffade Mikael Renberg får att prata om vad övergången betyder för Piteås hockeyungdomar, Skellefteås flört över länsgränsen och om det finns utrymme för två elitserieklubbar så nära varandra. - Det handlar om en generationsfråga. Jag växte upp med Luleå Hockey, men mina föräldrar växte upp med Skellefteå, säger Renberg.
Foto: Roland S Lundström
Men nu har Luleå Hockey fått konkurrens. Av Skellefteå AIK. Som med ny arena och ett stort lokalt stöd seglat upp och förbi ekonomiskt på bara två elitseriesäsonger. Dessutom vill Skellefteå vinna marknad i Piteå och ta del av deras hockeytalanger. Och det med hjälp av före detta pitebor. Piteås före detta tränare Lars Johansson, numer sportchef i Skellefteå AIK, och hans högra hand Michael Engström som sitter i sportkommittén och tidigare spelat i Piteå, Luleå och Skellefteå. Dessutom Mikael Renberg själv som skrev in i kontraktet när han gjorde comeback att Skellefteå skulle betala 100.000 kronor till Piteå Hockey. - Jag ville ge någonting tillbaka, sa Renberg. Johansson och Engström låg också bakom värvningen av Mikael Renberg våren 2007. - Jag hade väl ingen avgörande betydelse för Mickes beslut. Men vi har båda spelat tillsammans i både Piteå och Luleå och det var väl ingen nackdel att han kände några stycken i föreningen, säger Engström som privat är kompis med Renberg. Norrbottens-Kuriren åkte till Skellefteå för att träffa Renberg och diskutera Piteå Hockeys samarbete med både Luleå Hockey och Skellefteå AIK. Vilket symboliskt värde tror du det har för Piteå hockeytalanger att du valde Saik före LHF? - Svårt att säga. Det handlar om en generationsfråga vilket lag man håller på. Mina föräldrar höll på Skellefteå, min generation är uppväxt med Luleå Hockey och när det gäller 90-talisterna är det mer blandat. Min systerson Viktor håller på Skellefteå men hans favoritspelare är Lubos Bartecko, säger Renberg. Tror du att Piteås hockeyungdomar följer i dina fotspår? - Det är möjligt. För mig själv var det aldrig aktuellt med hockeygymnasium. Jag var för hemmakär och ville också fortsätta spela fotboll som jag höll på med tills jag var 17 år. När det gällde hockeyn fick jag också chansen tidigt i Piteås A-lag. Finns det utrymme för två elitserielag så pass nära varandra? - Jag tycker det är skitbra. Både Luleå och Skellefteå ska vara tacksamma för draget det blir kring lagen i samband med derbymatcherna. Jag var och kommenterade Luleå-Brynäs för radion men den stämningen var inte i närheten av det jag upplevde när Luleå och Skellefteå mötte varandra. Jag förstår att Djurgården gråter när inte AIK spelar i elitserien. Hur ser du på att Norrbottens och Luleå Hockey tappar en del av Piteås plantskola till grannlänet och Skellefteå AIK? - Länsgränsen är oviktig. Klart att det blir en konkurrenssituation, men det är inte ovanligt. Piteå samarbetade också ett tag med AIK. Elitseriens talangscouter måste bli bättre och lära av NHL. Där tittar man inte bara i närområdet efter talanger. - Sen är det inget nytt. Skellefteå samarbetade med Piteå långt innan Luleå låg i elitserien. Och jag ser inga problem med att de återupptar det samarbetet. Vilket lag följde du under din uppväxt? - Innan Luleå gick upp i elitserien var det Piteå. Då var det heta matcher mellan Piteå och Luleå i division I. Jag minns att vi alltid samlades två timmar före match och fikade hos en kompis som bodde nära Kvarnvallen. En timme före nedsläpp gick vi till hallen för att få plats. I dag kan man komma dit två minuter innan, säger Mikael Renberg. - Första elitseriematchen jag såg var när Luleå var nykomling säsongen 1984/1985. Det var otroligt stort. Jag fick en sittplatsbiljett och satt och lyssnade på ramsorna från H-läktarna, helt fantastiskt. Än i dag håller mina barndomskompisar på Luleå, men det har jag inga problem med.
Så jobbar vi med nyheter