När Mark Owuya värvades till Luleå Hockey som ersättare för Daniel Bellissimo såg jag det som en fullgod ersättare till floppmålvakten.
En matchvinnare som kunde gå in och plocka vilka puckar som helst. Ibland.
Men också en fladdrig rackare som lika gärna kunde tappa in puckar när man minst anade det. En spännande backup till stabile David Rautio, tyckte jag.
Men Owuyas saga i Luleå blev motsatsen till ovanstående påstående – han har varit magisk och succéartad. Det har minst sagt varit en promenad i parken för "Mark in the park".
Sedan satte målvakten sig på bussen mot Skellefteå och tog av sig promenadskorna.
Att såga Owuya, som räddat laget och skaffat sig en makalös statistik, efter en förlustmatch mot serieledarna kan verka magstarkt.
Men jag tror han har visat sin rätta sida. Fem insläppta mål efter halva matchen kan jag inte köpa.
Mark Owuya är ojämn och en farlig målvakt att ha mellan stolparna, han har bara inte visat alla sina sidor tidigare.
Luleå spelade faktiskt ganska bra och utmanade Skellefteå med sin aggressiva och viljestarka hockey under tisdagskvällen. Men billiga mål och tveksamma ingripanden gjorde grundseriens sista derby till en otvivelaktig förlustmatch för Luleå.
Luleå hade chansen att koppla ett minigrepp om Skellefteå, att skaffa sig 3–2 i matcher och ett mentalt övertag inför slutspelet.
Men då svek Owuya. Då svek Linus Klasen. Då svek spelare som ska bära laget.
Det är i de här matcherna mästare ska kliva fram och avgöra. Nu fick vi se förlorare kliva fram och avgöra åt fel håll i stället.
En fingervisning om vad vi kan förvänta oss.
Just därför ska Jonas Rönnqvist satsa på David Rautio i slutspelet. Annars blir det definitivt ingen walk in the park.