Båda gjorde avtryck på isen.
Stefan Klockare har bland annat åtta säsonger i Brynäs med SM-guld 1993 som spelare.
Han kallar sig själv bodensare efter att ha fötts i Kalix och sedan bott i Kiruna,
Pajala och Boden.
Hans Wallson har gjort
livet surt för backarna i division I och allsvenskan genom i stort sett hela karriären
i Kiruna.
"Jag är IFK:are"
Nu har de gjort avtryck igen - i Skellefteå AIK:s bås.
Klockare är assisterande tränare tillsammans med Bert Robertsson.
Hans Wallson flyttades upp från J20-laget under den här säsongen när Anders Forsberg fick sparken.
Och hans filosofi är precis densamma som från starten av spelarkarriären i IFK Kiruna.
- Jag är IFK:are och vågar säga det nu. Vi var lirarna, säger Wallson och fortsätter:
- Jag är uppvuxen med spel. Att man vågar själva sporten. Jag har svårt för spelare och lag som har pucken, men bara dumpar ned den och sedan jagar ikapp. Har du en gång fått tag i den så ska du vårda den. Grunden är att våga spela och utsätta sig för tuffa situationer med pucken.
"En tillfällighet"
Ingen av dem har spelat för Luleå Hockey.
Däremot funnits i motståndarlaget.
Som säsongen 1992/1993 när Brynäs vände 0-2 i matcher till 3-2 (samtliga vinster i sudden death) och snodde SM-guldet.
- Jag stack tidigt till Gävle och spelade åtta år i Brynäs sedan tre år i Timrå innan jag flyttade till Skellefteå och spelade här två år i allsvenskan, säger Stefan Klockare som ingick i Brynäs guldtrupp.
Hur kommer det sig att det är så många norrbottningar i Skellefteå AIK?
- Närheten. Sedan är det en tillfällighet att jag hamnade här. Jag hade kontakt med Micael Engström under mitt sista år i Timrå och stannade här och åt lunch när jag var på väg hem under en påsk, säger Klockare.
- Jag var i Boden och gnuggade med J20-laget. Jag fick en fråga av Lasse Johansson (sportchef i Saik) och åkte hit och tittade. På den vägen är det. Jag har alltid velat jobba med hockeyn på heltid och fick möjligheten. Det är ett drömjobb för mig, säger Wallson.
Vad säger ni om att det blev Luleå Hockey i finalen?
- För mig var det det riktiga derbyt. För Skellefteåborna är det Björklöven. Men det var roliga och intensiva matcher. En folkfest, säger Klockare.
-Att det blev Luleå var bara en bonus för hela regionen. Björklöven gick upp i allsvenskan, Piteå kvalade dit, Asplöven är i allsvenskan och Luleå och Skellefteå spelade SM-final. Det är bra för hockeyn att fokus riktas mot norr, säger Wallson.
Varför var ni så överlägsna i SM-finalen?
- Alla är beredd att dö på isen. Det smittar av sig på
alla, säger Wallson och fortsätter:
- Jag visste att vi hade chansen och vi bestämde oss redan i Brynässerien att gå hela vägen. 12-1 i matcher genom hela slutspelet är riktigt bra. Vi nollade Luleå i match fyra.
Känslan efter att guldet var säkrat?
- Jag fattar det inte. Helt sjukt. En underbar och brutal upplevelse. Nu ska vi ta rygg på Sevc (Martin) och fira i en vecka, säger Hans Wallson.
Har du varit med om
något större?
- När jag blev pappa, men sportsligt går det inte att jämföra med något annat.