à ret var 1960, i amerikanska Squaw Vally, nÀr skidskytte för första gÄngen ingick som en gren i olympiska spelen. DÄ blev Klas Lestander historisk genom att bÀrga det första OS-guldet i sporten.
DÄ var sonen Dan, i dag 63 Är, knappt född.
â Jag var vĂ€l född men inte mer Ă€n sĂ„. Jag har fĂ„tt berĂ€ttat att min moster fick stoppa min mamma nĂ€r hon skulle sleva gröt, för att hon slevade sĂ„ fort medan vi lyssnade pĂ„ radion frĂ„n loppet. Det Ă€r vĂ€l det jag fick uppleva frĂ„n guldet, Ă€ven om jag förstĂ„s inte minns det, berĂ€ttar han.
Familjen bodde först i LÄngviken innan de flyttade centralt i Arjeplog. DÀr bodde Klas sedan hela sitt liv fram tills att han natten mot fredag gick ur tiden.
â Jag Ă„kte upp frĂ„n LuleĂ„ pĂ„ kvĂ€llen dĂ„ jag fick höra att det höll pĂ„ att bli sĂ€mre. Jag och min bror Ulf satt med honom sista natten. Vi fick en vĂ€rdig och fin stund tillsammans innan han lugnt somnade in, berĂ€ttar Dan.
Han bor alltsÄ i LuleÄ men var Àven hemma i Arjeplog under julen. DÄ var Klas fortfarande rÀtt pigg.
â Vi spelade bland annat julklappspel med tĂ€rningar och dĂ„ kom hans tĂ€vlingsinstinkter fram igen. Det var full rulle. Ăven om han var lite trött höll vi igĂ„ng mĂ„nga timmar och mĂ„nga dagar runt julen. Vi firade en jĂ€ttefin jul tillsammans med familjen.
Dan Lestander beskriver sin pappa som en pÄhittig person, som förutom skidor och skytte Àven gillade jakt och fiske.
â Nu senast i slutet av augusti var vi i Hornavan och trollingfiskade. DĂ„ var det ocksĂ„ tĂ€vling (ArjeplogsmĂ€sterskapen) och dĂ„ tĂ€nde han ju till igen. Vi fick en fin öring sista dagen. Det var jĂ€ttekul att vi lyckades med. För det fick man ju ocksĂ„ lĂ€ra sig av pappa: Att man aldrig kommer undan med nĂ„gonting halvhjĂ€rtat. Han var vĂ€ldigt mĂ„lmedveten.
Kort efter fiskeĂ€ventyret var Klas Lestander med och hyllade Elvira Ăberg, OS-mĂ€starinnan frĂ„n PiteĂ„, pĂ„ DjuptjĂ€rn. Han hade alltsĂ„, trots sin Ă„lder, mycket energi.
â Det Ă€r svĂ„rt att förbereda sig Ă€ven om hans bortgĂ„ng inte kommer som nĂ„gon fullkomlig chock. Men sĂ„klart kĂ€nns det alltid chockaratat Ă€ndĂ„ nĂ€r det vĂ€l hĂ€nder, sĂ€ger sonen Dan innan han avslutar:
â Visst Ă€r det jobbigt, men min pappa var ocksĂ„ en sĂ„dan som tyckte att man alltid fick göra det bĂ€sta av situationen â Ă€ven om det verkade omöjligt.
Klas Lestander blev 91 Är.