Sara Sundqvist var redo att använda sina sista pengar till att köpa en bussbiljett hem till mamma och pappa i Örnsköldsvik. Eller redo är fel ord. Hon kände sig mer eller mindre tvingad.
Den 24-åriga målvakten flyttade till Luleå i somras för att vara en del i Luleå Hockeys/MSSK:s guldsatsning i högsta ligan och hade blivit lovad hjälp med lägenhet och jobb av klubben. Någon ekonomisk ersättning var aldrig aktuell men Sundqvist, liksom många andra damspelarna, ville göra det bästa hon visste och kunde leva med att det inte var något lyxliv som väntade.
Hon fick en lägenhet ganska snabbt med en hyra på 4500 kronor som hon skulle stå för själv. Men något jobb fick hon inte. Veckorna gick och pengarna som hon sparat ihop från sommarens extrajobb på en kyrkogård började ta slut. Besöken till mataffären blev värre och färre.
Samtidigt som hon var tvungen att vända på varenda krona skulle målvakten klara av att prestera på elitnivå.
Hon gick runt med en klump i magen och kände sig stressad över situationen. Hjälpen hon blev lovad fanns inte längre där och hon kände att klubben inte brydde sig.
Till sist gick det inte längre.
I måndags bestämde hon sig för att åka hem till sina föräldrar. Utblottad och sviken.
– Ju längre tiden gick insåg jag att det här kommer inte att ordna sig. Inte innan jag är helt bankrutt. Jag har studerat i tre år och har inte så mycket pengar över att leva på. Jag har haft det tufft ekonomiskt förut och nu har jag ingen inkomst och bara utgifter, berättade Sundqvist till Kuriren i söndags.
Patrik Ridderström i Luleå Hockey dam tog direkt på sig en stor del av ansvaret och när Sundqvist berättelse trycktes i Norrbottens-Kuriren började klubben agera för att rädda upp sina misstag. Tränaren och sportchefen Fredrik Glader, som är ansvarig i frågan, menade att det hade skett en kommunikationssmiss och att prio nu låg på att hjälpa henne att hitta ett jobb.
Misstag kan ske – men det här är inte acceptabelt. Man börjar fundera på om Luleå Hockeys damsatsning verkligen är genuin eller om det är ett spel för galleriet. Om det är ett drag för att få den övriga verksamheten ska se bra ut eller om det är äkta. Fler och fler hockeyföreningar har de senaste åren startat upp damverksamhet och slagit sig på bröstet för jämställdhet, men är det i själva verket bara bra reklam?
I det här fallet tror jag inte att Luleå Hockeys damsatsning är någon bluff. Men det är tydligt att det finns saker att jobba på.
Det är ingen nyhet att det är ekonomiskt tufft att överleva som elithockeyspelare på damsidan men det känns som att klubben borde kunna lägga mer pengar på det eller prioritera annourlunda.
Luleå Hockey har gått ut med en stor guldsatsning med förhoppningen att både herr- och damlaget ska stå där som svenska mästare i vår.
På herrsidan har spelarbudgeten aldrig någonsin varit större och förutsättningar är optimala. Samtidigt går damlagets målvakt runt och mår dåligt för att hon inte vet om hon har råd att handla mat i morgon.
Enligt uppgifter till Kuriren tjänar Luleå Hockeys herrspelare Bill Sweatt 350 000 kronor i månaden. Det hade räckt till hela damlagets trupp. Skillnaderna är svinlande stora – men tyvärr är det ingen nyhet.
Sara Sundqvist fick motta en del skit för att hon berättade om sin situation i media. En mening som gör mig irriterad att behöva skriva. Det var ett modigt val av henne och förhoppningsvis får den här bedrövliga historien i slutändan något bra med sig.
Hon hoppade aldrig på bussen söderut då klubben lovade att försöka hjälpa henne efter att historien fått ljus i media. Men i skrivande stund har hon fortfarande inget jobb och jag kan bara tänka mig att den där klumpen i magen inte är helt borta.