Vissa tider på året kan jag hålla med icke sportintresserade.
Det är bara sport i tidningen.
Samtidigt säger gubben på min vänstra axel att detta är tiden som vi har väntat på. Under en hel vinter av serielunk så brinner det till, eller brinner till är en underdrift. Det exploderar.
Luleå Hockey, Northland Basket och LF Basket går all in i slutspel och att då fundera på om det är för mycket sport i tidningen känns inte rätt. Det är kanske just nu som det är motiverat många sidor. Visst alla kanske inte intresserar sig för exakt allt som slutspelslagen tar sig för, men tro mig många, många gör det.
Jag vädjar till er som i frustration river sig förbi sportsidorna, spottar och fräser hav förtröstan det går över. Först ska bara våra slutspelslag göra sitt.
Snälla bli inte ovänner vid frukostbordet. Läser din partner tidningen ovanligt länge en morgon så handlar det antagligen om att något i tidningen fängslat honom/henne så pass att hen funnit det värt att lägga tid på. Tänk i stället glatt att det är kul att din partner finner glädje i något som du själv kanske tycker är banalt. Jag vet alla gillar inte sport, men många gör det. Så enkelt är det.
Din tid kommer.
Bli inte heller heligt förbannad om toalettlåset lyser ilsket rött länge. Det kan bero på annat än en krånglande mage. Det kan vara så att något missades frukosten.
Även här kommer din tid.
Jag kan förstå att om morgontidningen lever ända till kvällen och på så sätt interferar er kvalitetstid. Eller om du ilsket kommenterar det ivriga läsandet med att det nu räcker och istället för tidningen så åker läsplattan fram. Visst det kan vara så in i h-ttes irriterande.
Jag vädjar även där om att du ska ha överseende för på webben finns det mycket intressant som aldrig når tidningen.
Det är antagligen så att om din partner är sportnörd (i positiva ordalag) så får du leva med detta. För även om han/hon inte under hela säsongen visat mycket av sitt grundmurade intresse så är det nu som det gäller. Det är först nu som det blir allvar.
Visst jag är part i målet, men i min värld så är det befogat med det riktade intresset. På våran redaktion så pratar vi slutspel, planerar utifrån slutspel, analyserar slutspelet kort sagt vi lever slutspel under några veckor varje år och där är vi nu.
Om jag ska beskriva hur vårt arbete ser ut en helt vanlig dag under slutspelet så använder jag mig av förra säsongens tredje kvartsfinal mellan Luleå och Växjö.
Jag och förre sportchefen Magnus Tosser började dagen vid lunchtid. Bordade Luleå Hockeys chartrade plan med destination Växjö. Luleå Hockey hade fått en mardrömsstart på kvartsfinalerna då Växjö hade vunnit de två första. Men efter 4.17 av den sista perioden trodde både jag och Magnus att det var klart. Luleå Hockey hade efter mål av i tur och ordning Linus Persson, Linus Klasen och Dean Kukan ledningen med 3–0 och inte mycket talade för annat än Luleåseger. I det läget började bägge två förskriva texter med utgångsläget att Luleå reducerade på bortaplan.
Så fel vi hade.
Under sista kvarten så reducerade Växjö två gånger och med 2.13 kvar av matchen kom också kvitteringen. I det läget fanns inget annat än att riva upp allt förarbetat material.
Visst Luleå vann till slut efter ett segermål av Niklas Olausson, men vad jag ville ha sagt att det blir lite körigt för oss också. Klockan hade med råge passerat 22:00 när vi sökte oss ned i katakomberna på Vida Arena och att i det läget veta att vi måste intervjua, skriva och lämna på en halvtimme kan få den kyligaste reporter att börja brinna.
Några timmar senare när kvällen blivit natt avslutades dagen med att jag pluggade in motorvärmarkabeln i stolpen.
Allt det gjorde vi för att våra läsare skulle få ta del av allt som hände i Växjö.
Tänk på det när du känner irritationen växa vid frukosten när du inte får svar på en fråga eller tycker att du inte får den uppmärksamheten du så väl förtjänar.
Stå ut– för precis som med vintern så är slutspelet snart slut.