Innan medaljceremonin fick Charlotte Kalla träffa sin mamma Lena och två av sina systrar. Sedan gick hon upp på scenen och hyllades från det ryska torget.
– Det har varit väldigt intensivt efter loppet. Men nu har jag hunnit träffa mamma och hon berättade att de skulle upp och heja på killarna i morgon – jag får nog ta igen mig i morgon, säger hon.
– I morgon ska jag verkligen se till att njuta av att vara på OS och bara känna efter.
Och hon njöt av uppmärksamheten och jublet.
– I Vancouver kändes det som att allt gick i ultrarapid, men nu kändes det som att jag hann njuta, säger hon efteråt.
På ceremonin som inleddes cirka 20.15 gick Charlotte Kalla ut på scenen, först av alla medaljörerna och kunde inte hålla tillbaka leendet. Efter att ha fått medaljen runt halsen gick trion Marit Björgen, Hedi Weng och Charlotte Kalla fram och tillbaka och poserade för fotoblixtarna.
Jag antar att du vill upp på den där scenen igen?
– Ja, det vill jag. Men motståndet är ännu vassare det här OS:et, så det blir tufft.
Och silvermedaljen vägde tungt. Bokstavligt talat.
– Ja, den är faktiskt tung. Tyngre än man kunde förvänta sig, säger Charlotte Kalla.
– Den hänger skönt runt halsen.