Tillskillnad från den typiska idrottstalangen så kommer inte Hanna Lundberg från en klassisk idrottsfamilj. Hon har inte gått i någons fotspår eller känt sig pressad att syssla med någon sport. Hon har helt enkelt gått sin egen väg och bara styrts av sin egen vilja.

– Jag har väl provat lite allt möjligt, alla lagsporter och bollsporter och allt sånt där. Men jag kände att konditionsidrotter var roligast och att få tävla själv var roligt. Så då halkade jag in på det här. Mamma och pappa är inga gamla orienterare eller skidåkare och har låtit oss göra vad vi vill. De har alltid tagit med oss ut när vi var små och vi har varit aktiva hela tiden, men de har låtit mig och min lillebror välja vad vi vill göra.

På senare tid har lillebror också blivit något utav en träningskompis och Hanna Lundberg har börjat få konkurrens.

Artikelbild

| Hanna Lundberg hemma hos familjen i Luleå med en imponerande medaljsamling på vägen.

– Jag har tränat litegrann med honom, men det börjar bli lite mentalt tungt nu när han blivit så snabb och håller på att komma ikapp mig, men det är kul att ha en träningskompis. Man blir väl tajtare av att få utmana varandra, men det är nog inte så bra om allt alltid är tävling. Det kan nog ta lite på nerverna.

Trots att Lundberg kanske inte tycker att det är helt hälsosamt att tävla i allt hela tiden så har hon även när det inte varit tävling haft svårt att koppla bort vinnarskallen.

– Så är det, man hittar ju saker som typ först till matkön och sånt. Men jag har inte alltid sagt till kompisarna att jag har tävlat, men är man först där så känns det ju bra (skratt).

Som talang utmärkte sig Hanna Lundberg tidigt och karriären har bara fortsatt uppåt. Men det är inte bara ren talang som gör en elitidrottare. Man måste lägga ned tid också.

– Det är olika från vecka till vecka, men man tränar väl alla dagar utom en då man har vilodag. Det kan bli runt tio timmar i veckan, kanske lite mindre under tävlingssäsongen. Ju äldre man blir desto mer blir det ju, så jag har fått lära mig att prioritera. Att jag får välja vad jag tycker är viktigt. Jag har väl insett hur viktigt det är med exempelvis hur bra man mår av att få umgås med kompisar, hur viktigt det är att äta ordentligt och att se till att jobba i skolan så att man inte hamnar efter.

Trots att hon utmärkte sig som en idrottstalang redan innan tonåren och sedan fortsatt utvecklas så upplever inte Hanna att det sätts någon press på hennes prestationer. Inte från någon annan än hon själv.

– Nja, det är ju mest på mig själv som jag kan sätta lite press. Jag har ju kompisar och så som ofta tänker att det inte alltid är så mycket prestation och det är väldigt skönt att ha. För idrott är så mycket mer än prestation. Jag åker dit för att ha roligt och gör det bästa som jag kan, sen räcker det så långt det räcker.

Som många andra ungdomar har Hanna Lundberg som 16-åring en hel del kompisar som även de kan vara tidskrävande ibland. Fast några större svårigheter att hinna med allt har hon inte upplevt.

– Det har jag väl egentligen inte. Nu när jag har börjat på orienteringsgymnasiet så har de ju samma intressen som mig. Då tränar vi lika mycket och umgås när man har tid. Hemma har jag också hunnit vara med kompisar, men ofta har jag valt att vara själv för att jag tycker att det är skönt att det är lugnt. En stor del av kompisarna träffar man ju också på träningarna, så det blir som att umgås fast på ett lite speciellt sätt.

Nu har Hanna Lundberg som 16-åring redan hunnit samla på sig en mängd meriterande segrar inom samtliga idrotter som hon utövar. För sina insatser inom orientering belönades hon också med en plats i det Svenska juniorlandslaget.

– Jag fick ett samtal och jag hade egentligen knappt tänkt på att det var möjligt. Till nästa år blir jag förstaårsjunior och det ska som inte vara möjligt, det finns så många andra duktiga. Men jag svarade och hörde att det var landslagskaptenen. Då blev jag lite skakis och tänkte vad vill du mig då? Han sa att jag hade kommit med och jag blev superglad. Det är en så stor möjlighet att framförallt få utvecklas.

Av alla segrar som 16-åringen hunnit samla på sig kan hon komma på ett par som sticker ut som extra speciella. De dubbla USM-gulden på hemmaplan.

– Jag hade ungdoms-SM på hemmaplan nu i höstas. Det är jag jätteglad för att ha upplevt. Jag är ganska hemma i den typen av terräng och borde klara av det och att faktiskt sen kunna göra det, det är jag jättestolt över.

Hanna Lundberg har sedan USM-gulden flyttat från Luleå för att studera på Orienteringsgymnasiet i Sandviken. En flytt på hela 75 mil bort från familjen och vännerna i staden.

– Man saknar alla det gör man, samtidigt har jag byggt upp ett nytt liv där, men att komma hem till familjen är alltid jätteskönt. Jag kommer åka upp varannan, var tredje helg ungefär. Flygbiljetter går att hitta ganska billigt och så går det ju rätt fort.

Själva flytten blev inför skolstarten nu i höst men beslutet skulle fattas redan runt jul och 16-åringen menar att det inte var ett lätt beslut att välja vilket gymnasium hon ville söka sig till.

– Jag visste att jag ville börja på något idrottsgymnasium, men jag visste inte om jag ville satsa på skidor, orientering eller någon slags kombination. Det var väldigt mycket velande där.

Hanna berättar att hon vant sig vid livet efter flytten väldigt snabbt och att det nya boendet passar perfekt för henne.

– Man bor två och två eller tre och tre, i en vanlig lägenhet. Fast hela trappuppgången är fylld av orienterare. Det blir som ett elevhem fast man har vanliga lägenheter. Det är perfekt tycker jag. Det blir som ett mellansteg. Jag flyttar ju hemifrån, men det finns ju boendeansvariga och man kan alltid fråga kompisarna. Det blir som ett perfekt steg ut i vuxenlivet, säger Hanna Lundberg och tillägger.

– Det känns så konstigt att sitta och säga det, det känns fortfarande som att man går på typ lågstadiet (skratt).

Fast i och med att Hanna blir äldre så börjar det bli allt svårare att vara den multitalang som hon växt fram som. Hittills utövar hon fortfarande fyra olika sporter, orientering, längdskidor, skidorientering och löpning, men det börjar bli dags att välja.

– Jag tycker väl att det är längdskidor och orienteringen som är främst och sen hänger de andra som på. Skidorientering är också jätteroligt och något som jag skulle vilja satsa på, men tiden räcker ju inte till för allt.

Fokuset framöver ligger kanske mest på utvecklingen som idrottare och Hanna är medveten om att det inte är som 16-åring man ska vara som bäst.

– Nästa steg är att fortsätta utvecklas, man ska väl nå sin topp först om tio, nästan 15 år i konditionsidrotterna. Jag ska gå ut orienteringsgymnasiet och hoppas att jag får behålla den plats jag nu har fått i laget. Jag ska fortsätta att hålla mig frisk och skadefri, då går det ofta bra. Sen ska jag fortsätta att ha roligt så att jag kan fortsätta utvecklas.