Men ta ingenting från Charlotte Kalla för det. Loppet var riktigt bra.
Hon hade inte en motståndare i tanken när hon bara tryckte till tidigt på första varvet.
Hon har ett bra självförtroende just nu. Det märktes när Kuriren träffade henne i går inför tävlingarna, det märktes i dag.
Redan när hon klev fram till skidorna vid starten gjorde hon det med resoluta och respektingivande steg. Redan då, om de inte redan förstått det, insåg konkurrenterna att det var lönlöst att åka med i hennes tempo.
Men man ställer sig hela tiden frågan: Hur långt räcker det här mot övriga världseliten?
Hur skulle Kalla åka om hon inte fick köra på i exakt det tempot hon vill ha, helt ensam?
Hur skulle hon reagera på en vild och yvig Kowalczyk, en formtoppad Björgen och en offensiv Johaug?
Det fick vi inga svar på nu. Därför drar jag inga större växlar än den som känns rätt självklar. Det var länge sedan vi såg Charlotte Kalla så här. Så bra, så självsäker.
Och det var länge sedan hennes motstånd i Sverige såg så blekt ut. Nu var bara två av OS-åkarna med, men ingen har den minsta chans att hota Kalla just nu i det här landet. Inte ens lite. Det är bekymmersamt.
Marcus Hellner fick ett väldigt viktigt besked. Ett väl genomfört lopp av honom, där han visar klass när han avgör loppet med en liten tempoväxling innan stadion, tar den position han vill ha och sedan bara avfärdar Lars Nelson på upploppet.
Det lovar gott. Skriv inte av honom från OS-toppen ännu. Hittar han formen ordenligt, som han historiskt lyckats med bra i mästerskap (förutom i VM förra året), har han möjligheten att få svenskarna att skrika och hoppa hemma i tv-sofforna igen.