Piteå Elit under 2000-talet varit en av de allra bästa klubbarna på damsidan.
De har plockat massvis med individuella medaljer med åkare som Charlotte Kalla och Lina Andersson.
Men en gren som de underligt nog inte varit lika framgångsrika i är stafett.
Trots att de har haft en stor bredd på damsidan var det sju år sedan Piteå Elit senast vann ett SM-guld i stafett.
Nu förklarar Piteås Magdalena Pajala varför:
– Det har vilat en förbannelse över stafettdagarna.
Piteå Elit har historiskt haft en väldig otur inför just stafetter.
Sjukdomar och skador har hindrat dem från att allt som oftast mönstra det bästa laget, i bland har de inte haft ett lag ens.
Så när Mia Eriksson och Magdalena Pajala gick till frukosten i förbestämd tid, utan en skymt av stjärnan och avslutare Charlotte Kalla.
– Jag bor med Mia och vi hade bestämt att vi skulle äta frukost klockan 8. Vi gick upp och började käka, men Charlotte dök aldrig upp, säger Magdalena Pajala.
En oro började växa hos Piteåduon.
Och en rädsla för att de än en gång skulle tvingas ge upp redan innan loppet, då Jennie Öberg och Emma Sjölander saknades på grund av sjukdomar.
Det fanns inga reserver.
– Vi tänkte: "Nej, inte igen". Men hon dök upp klockan 9 och det visade sig att hon bara hade tagit sovmorgon. Det var hon väl värd efter gårdagen. Det var en stor lättnad att se henne. Vi har fått ihop ett lag i dag. Bara det kändes stort, säger Magdalena Pajala och skrattar.
När Piteå väl fick sätta ihop ett lag, då var det ingen som var ens i närheten av att hota dem.
Magdalena Pajala var med i täten på sin förstasträcka, Mia Eriksson gav Charlotte Kalla en 20 meter stor lucka ned till jagande IFK Mora.
Då var loppet i praktiken redan avgjort. En formstark Kalla var överlägsen – igen. Piteå Elit vann till slut med över en minut före Mora på andraplatsen.
– Det är första gången jag vinner en SM-stafett, det är ju jättekul att vi alla tre får göra så bra lopp samtidigt. Det är mycket som ska stämma om man får ihop det. Då kan det bli så här stora avstånd, säger Kalla, som hyllade lagkamraten på andrasträckan för drömläget hon fick gå ut med.
– Det var verkligen ett guldläge som Mia gav mig. Att få gå ut så där, att få det lugnet – jag ville bara ha kul i spåret, säger hon.