Det var den 31 oktober 2013 i Stockholm.
Kuriren träffade Charlotte Kalla inför den stundande OS-säsongen under pressträffen i den helt nybyggda arenastaden i Solna.
Efter några års tävlande, med en evig kamp mot en trio bestående av två norskor och en polska, hade Tärendötjejen en vädjan: Sänk förväntningarna.
Då visste hon inte vart hon stod. Statistiken talade inte för att hon skulle ha någonting med pallplatserna att göra, enligt henne själv. Det var också bara ett halvår sedan hon hade misslyckats att ta en individuell medalj under VM i Val di Fiemme.
Så i slutet av januari åkte Kuriren för att träffa Charlotte Kalla och ställa frågan:
Är du villig att ta tillbaka det du sa på pressträffen?
– Nej, jag visste att det gått med träningen under sommaren och hösten. Men samtidigt var det svårt hur långt det skulle räcka med internationellt motstånd. Även om jag fick en fingervisning under premiären i Bruksvallarna så är det en stor nyfikenhet när man får möta de allra bästa. Kuusamo, Lillehammer och Davos har varit riktigt sköna kvitton på att det verkligen gått i rätt riktning.
Kuusamo, Lillehammer och Davos.
Tvåa, tvåa och trea.
Faktum är att Charlotte Kalla den här säsongen varit där uppe i toppen hela säsongen.
Efter den världscupraden, och en sällan skådad uppvisning under SM-veckan, var det kanske befogat att lyfta frågan.
Är det inte nu realistiskt att tro, i alla fall tro, att du är ett medaljhopp i egentligen alla lopp du ställer upp i under OS?
– I höstas var det inte realistiskt att tänka på OS-medaljer i Sotji, om man jämför med hur det var inför Vancouver. Då hade jag under två års tid varit på pallen så många gånger under en lång tid. Då kändes som att jag själv vågade slåss om medaljerna. Det är på ett annat sätt. Visst, jag har varit på pallen en gång, på 10 klassiskt. Men det känns nu som att jag vågar säga hur långt det kan räcka på OS, säger Charlotte Kalla, som medger att det var länge sedan hon hade en så bra känsla i kroppen inför ett mästerskap.
Det var nog ganska precis fyra år sedan.
– Det är ett stort självförtroende, med tanke på de tävlingar jag åkt hittills. Det har verkligen varit ett lugn hela säsongen. Jag har varit trygg i min plan sen i somras, säger 26-åringen.
På senare tid har man inte kunnat skymta henne på världscupcirkusen. Ett led i hennes minutiösa planering inför Sotji.
Hon skulle bli bättre i klassiskt, hitta tillbaka till konceptet som gav guld i Vancouver 2010 – och vara för sig själv och ladda.
– Det har känts som att jag är väldigt nöjd med det valet.
Skillnaden från 2010 är att det inte finns någon solklar favoritdistans på OS.
Då hade Piteå Elit-åkaren 10 kilometer skate att se fram emot.
Nu ser hon fram emot alla lopp.
– Det känns riktigt skoj oavsett om det står klassiskt eller skate på programmet. Det känns som att jag har möjlighet att prestera bra, jag orkar ett helt lopp, säger Charlotte Kalla, som har utvecklat sin klassiska åkning.
– Jag har blivit bättre. Men det är många faktorer som spelar in. I Val di Fiemme förra året kändes det väldigt bra på den klassiska delen av skiathlonen. Men det känns som att jag till i år höjt mig kapacitetsmässigt. Jag är rappare i steget och jag har mer tryck i åkningen. Jag får ut mer av den teknik jag jobbat med under en lång tid. Det flyter på mycket bättre i år.
Det enda som hon på förhand kommer att nobba är sprinten – den passar inte henne, menar Kalla.
– Hade den varit ännu tuffare hade jag säkert velat köra den. Sen ligger den lite knöligt till, den är på en tisdag och på torsdagen är det dags för 10 klassiskt. Det var ytterligare ett argument att stå över.