Vi träffas i foajén till Umeå Energi Arena. Martina Stålvant är avslappnat klädd och sitter på en träbänk som står lite drygt en armslängd från ytterdörren. Hon väntar tålmodigt på undertecknad.
Stålvant har precis släppt av sina lagkamrater vid tågstationen. Dagen efteråt ska Udominate spela bortamatch i Lund och hon själv fick stanna hemma.
Dels för att hon varit lite krasslig under veckan – men framför allt för att Umeå-laget är otroligt överlägset i basketligan dam. Udominate har ännu inte förlorat en match i serien och inget talar för att det ska hända framöver heller.
Ni är löjligt överlägsna i den här serien.– Ja, det är vi. Men det är samtidigt farligt att tänka så för då börjar man slappna av. Om man som lag gör det och känner att man inte behöver träna på vissa saker för att man vinner ändå. Men man måste hela tiden vara på tårna. I slutspelet höjs nivån från alla lag, säger Martina Stålvant.
I somras gjorde hon något av en "förbjuden" övergång. Stålvant bytte Luleå Basket mot ärkerivalen Udominate och än så länge har det visat sig vara ett klokt val.
Det sistnämnda laget har vunnit alla möten med LBBK – både i ligan och i Eurocup.
– Innan jag kom till Luleå så visste jag inte att det var så mycket rivalitet med Umeå. Det är klart att man känner att det är rivalitet när lagen möts. Men för mig finns det inget hat eller sådant. Det är bra lag som möts och det är det som är kul, säger Stålvant.
Om något är negativt med klubbytet så är det invånarnas basketintresse. I Luleå fick hon spela inför en fullsatt arena och uppåt 2.000 fanatiska fans som hejade på laget. I Umeå är det strax över 300 åskådare som letar sig till arenan per match.
Men vardagen kan faktiskt ha blivit några snäpp lättare för Martina Stålvant efter flytten. Hennes mål är att äta alla sina måltider veganska och det gör hon i så stor utsträckning som möjligt. Men ibland tillåter inte omständigheterna det och därför vill hon inte kalla sig för en tvättäkta "vegan".
– Jag försöker äta veganskt och i somras var jag nästan helt vegan. Jag kan inte säga att jag är vegan eftersom jag äter vegetariskt också. I Umeå är det faktiskt ganska lätt – men i Luleå var det svårt. De förstod mig inte riktigt när jag gick på restaurang och ville ha vegansk mat. Men här är det enkelt, säger hon.
När äter du inte veganskt?– Jag lagar veganskt när jag är hemma och äter. Men när man är ute och reser med laget är det nästan omöjligt. När det ska fixas mat till alla så vill man inte vara till besvär så då äter jag vegetariskt.
Det är inte alltid hennes matvanor möts av förståelse. Människor undrar ofta om hon verkligen får i sig alla näringsämnen som behövs och hon får mer än sällan stå till svars för sin livsstil.
Men det är ingenting som besvärar Stålvant.
– Man får alltid förklara sig. Man kan egentligen fråga tvärtom "varför inte?". Men jag är en djurvän och jag kan inte stoppa kött i munnen. När jag var liten så frågade jag mattanterna "vad gör ni med maten" och fick till svar att "grisarna äter upp dem". Så var det falukorv vi åt och jag sa "men ska de äta sig själva eller?".
Hon fortsätter:
– Det är ett tydligt minne från när jag är liten bara. Man åt ju det som ställdes framför en men i dag kan jag inte tänka mig det alls.
Är det svårt att vara elitidrottare och vegan samtidigt?– Nej, det är det inte. Det enda är väl att man blir ifrågasatt ganska ofta. Det är okej för att folk är nyfikna och vill veta. Men det är jobbigt när man blir bortbjuden och inte vill vara till besvär och så. Man måste plugga på så att man får i sig rätt mängd protein och sådana grejer.
Nu känner jag mig precis likadan som alla människor som ifrågasätter det.– (Skratt) Det är ganska klassiskt alltså. Morsan var på en när man var liten och sa "ät dina grönsaker!". Sen när man slutade äta kött så blev det "får du verkligen i dig allt du behöver?". Men det är inga problem för mig.
Jag har googlat på elitidrottare som är veganer. Det finns några stycken ändå.– Ja, precis. Novak Djokovic tror jag är det. Det finns många bodybuilders också som är stora som hus. Det är ändå ett ganska bra kvitto på att man får i sig allt. Det spelar ingen roll om proteinet är animaliskt eller inte. Sen är inte jag alls byggd på det sättet själv. Jag har alltid varit... Inte så stark – det är bara så jag ser ut. Även om jag äter kött eller inte.
Samtalet glider in på Udominates överlägsenhet i Sverige igen. Slutspelet hägrar för det i basketligan obesegrade gänget – och målet är att man ska fortsätta vara det.
Men när frågan om hon tror att Umeå-gänget kan gå rent genom slutspelet så skruvar Martina Stålvant på sig. Det märks att hon inte vill ta ut något i förskott.
– Jag tror att vi kan göra det och har potentialen till det. Men det kommer att bli svårt. Nivån höjs alltid när det blir slutspel hos alla lag. Så det gäller för oss att också höja oss.
Hur stor är chansen att Udominate vinner SM-guld?– Den är stor. Jag vet inte hur stor men ändå ganska stor. Det är farligt att säga det och vi måste fokusera precis som alla andra. Det är alltid lättare att vara underdog. Men nog ska vi ta det här.
Max Wiik